Ska vi bekosta arbetslösas semester nu också?
Ibland är vänsterpartister roliga, fast ofta har skratten de lockar fram en bitter eftersmak. Jag förstår verkligen inte vänsterpartister. De lever i någon slags flumvärld, där någon annan alltid betalar för att tusentals människor ska kunna ligga hemma utan att lyfta ett finger. I deras idealvärld torde alla samtidigt kunna gå på bidrag och inte göra ett dugg samtidigt som alla har råd med både villa, vovve och volvo, iPhone, en "state of the art"- bärbar dator till varje familjemedlem med alla senaste coola spel, och svindyra programvaror från Microsoft, Adobe och allt vad det heter. Nu senast ska de tydligen ha betald semester också. Frågan jag ställer mig dock är, vem ska betala?
I en debattartikel i Aftonbladet skriver två vänsterpartister om det hemska att man för att vara ersättningsberättigad måste DELTA i FAS-3, även på sommaren. No shit, liksom? Senast jag kollade får man inte studiebidrag för de månader man inte studerar heller, eller lön för de månader man inte arbetar. De pengar arbetande får ut under semestern har de arbetat ihop under året, och man kan se det som en del av arbetarens lön som betalas ut först under semesterveckorna. Och tekniskt sett är det ju en procentsats av lönen (13% har jag just nu).
Jag är den första att hålla med om att FAS-3 inte är en bra åtgärd. Rent arbetsmarknadspolitiskt är det värdelöst. Men det ligger i det svenska systemet att låsa in vuxna människor i system istället för att lösa problemet. Varför får man annars mer i bidrag hos socialbyrån än hos CSN? Varför får man mindre om man vill försöka kompetensutveckla sig och öka sin anställningsbarhet? Varför får man inte bidrag för att studera när man passerat 55? Detta är inte någon moderat eller borgerlig idé utan samma sak fanns redan under Socialdemokraternas regim. Jag förstår inte... Jag förstår inte heller varför man hindrar entreprenörer genom att i princip neka alla egna företagare gängse trygghetssystem bara för att de driver egna företag istället för att knega som anställd.
Men för att återvända till artikeln. Författarna berättar om någon "stackars" mamma som är arbetslös och måste gå till FAS-3 några timmar per dag istället för att ha semester med sina barn. Det författarna inte nämner är att det är fullt tillåtet att inte gå till FAS-3. Men om man inte går dit så har man inte rätt till ersättning. Helt rätt! Man ska inte ha bidrag för att ligga hemma och göra ingenting när man är arbetslös. Faktum är att ett nobelpris i ekonomi delades ut till ett gäng forskare som konstaterade att vägen tillbaka till arbetsmarknaden är längre om trygghetssystemen är så trygga att det inte finns någon större poäng i att gå tillbaka till arbetslivet, man har det ju gött ändå med bidrag. Vetenskap ger oss alltså att trygga system faktiskt skapar starka inlåsningseffekter. Först när det är tillräckligt obekvämt att vara arbetslös jämfört med att arbeta väljer man att gå ur komfortzonen och börja söka jobb. Vänsterpartiet vill tillsammans med övriga oppositionen skapa en modell som gör det lättare att lyfta bidrag och mindre värt att arbeta. Då är frågan, varför ska man alls arbeta?
Det ska vara skillnad på att vara arbetslös och att arbeta. Bidragen är inte avsedda att täcka utlandssemestrar eller lyxshopping. Bidragen är inte avsedda att bekosta en massa semestrer. Är man intresserad av detta så är det en god idé att börja söka jobb. Det ska finnas tydliga vinster i livskvalitet och frihet med att jobba och bidra till samhället. Detta är ett av huvudsyftena med Alliansens politik. Personligen håller jag inte med Alliansen om hur man implementerar detta, men jag delar verkligen den visionen. Det ska kännas i plånboken att man har ett eget jobb och kan stå på egna ben!
Vänsterpartiet vill istället premiera bidragstagare genom omfattande höjningar och ett förslappande av kriterier och bestraffa arbetande skattebetalare genom att öka skattetrycket för att bekosta att fler ska kunna gå på högre bidrag utan att själva bidra ett dugg till välfärden. Kort sagt ska medelklassen och arbetarklassen dra det tunga lasset med "sjuka" och "arbetslösa" som vill åka snålskjuts. Jag frågar mig i mitt stilla sinne hur många som kommer att vara intresserade av att arbeta när reglerna blir sådana. Hur kan någon på allvar tro att man får fler i arbete genom att göra det lättare att inte arbeta? Vänsterflummet lyser igenom. Samma vänsterflum som skapade idiotskolan vi har idag, där inget fokus ligger på att skapa den kompetens som näringslivet efterfrågar och därmed skapat förstärkningar i missmatchen på arbetsmarknaden. Vänsterflummet som går ut på att varje människa ska få bete sig hur oansvarigt som helst, för staten kommer alltid och löser problemen man skapat sig. Det värsta är att både S och MP av någon anledning har samma syn.
Det är för mig obegripligt hur vänstern tänker sig att vägen till en starkare välfärdsstat är att göra fler beroende av bidrag. Det finns ett talesätt som heter "no pain, no gain". Det omvända gäller också. "No gain, no pain". Vinner man inget så finns ingen anledning att satsa. Och om ingen satsar blir det inga nya företag eller nya jobb. Jag förstår inte hur man får ihop ökade kostnader och minskade intäkter utan att det blir minus någonstans. Till och med jag förstår att det inte är så bra med röda siffror i resultatet. Men jag börjar undra om vänsterns ekonomer har koll på det...
Det är egentligen en enda kärnfråga i allt det här. Vem ska egentligen betala för alltihopa? Vem ska ta fram stora plånboken och pröjsa för arbetslösas semstrar, för ökade bidragsnivåer och allt liknande som vänstern vill införa? Någon måste nämligen göra det. Ska vi straffbeskatta de löntagare som redan idag arbetar under ett av världens största skattetryck ännu mer? Ska vi öka bolagsskatterna och därmed riskera att fler bolag lämnar Sverige eller reducerar sin personalstyrka? Ska vi höja skatterna på kapitalvinster ännu mera och riskera en mindre tillgång på riskkapital som i sin tur skapar stora hinder för entreprenörer och nya företag?
Så vänster; är det verkligen rimligt att vissa åker snålskjuts på andras arbete till den grad att de får betald semester?
Jisses. Sist jag kollade så har man betalt A-kassa i många år. Jag fortsätter att betala både fack o a-kassa trots att jag är arbetslös. Idag finns det ju så otroligt mycket jobb. Eller vänta...är det därför man får hanka sig fram på timanställningar,kassa vik o vid behov anställningar?
Med a-kasse systemet idag blir du straffad om du hoppar in o jobbar 2 dagar på ett företag. Du förlorar ekonomiskt på det. Inte konstigt att folk struntar i det då. Och det här med semestern,lyx? Må så vara...men lever man på existens minimum för att kunna spara undan pengar till att åka så tycker jag det är okej. 1 v utom lands för att släppa misären med att inte hitta jobb,samla ny energi och faktiskt få lov att vara ett par med sin man. Det behöver alla!
Idag ska du ha läst på universitet i 5 år ha 10 års arbetslivs erfarenhet och vara 23 år för att få jobb som städare.
Man kan inte dra alla arbetslösa över en kant,inte heller alla sjuka. Ja det finns folk som utnyttjar systemet. Men det gör MIG ledsen att bli satt i samma fack som dem.jag vill inget hellre än att ha ett jobb men får kalla handen överallt. Om jag ens får ett svar.
Jag tackar för kommentarerna, och tänker bemöta terese lite. Jag gissar att du försöker argumentera för varför man ska få ha semester oavsett om man håller på med fas3 eller inte. Det står vem som helst fritt att ta semester, men man kan inte räkna med ersättning och semester samtidigt. Antingen så deltar man och det berättigar ersättning eller så deltar man inte och då har man inte rätt till ersättning. Semester är något man arbetar sig till, det är en summa pengar som avsätts från den ordinarie lönen. Det är inget man får för att någon är snäll.
Jag är också medveten om att systemet gör vissa typer av anställningar olönsamma och det är olyckligt. Jag avser inte försvara dåliga system, och det är inte alls poängen med det här inlägget.
Vidare så krävs framför allt personligt driv för att få jobb. Jag tycker verkligen att det är tråkigt att så många känner att det inte går att få ett jobb. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera över vilket personligt driv de uppvisar. Jag ska inte dra alla över en kam här, men många jag har träffat har inget "utöver det vanliga" att lägga upp på bordet. Där jag kan dra upp att jag har flera ledarutbildningar, driver eget företag på fritiden, lärt mig programmering på fritiden och likande har många andra inte mer än "jag gillar att festa" att komma med. Att få kräver driv inte bara i ansökningsprocessen. Det kräver driv i livet. Det kräver att man medvetent kompetensutvecklar sig och ständigt intresserar sig för möjligheter. Jag började mer eller mindre omedvetet med detta när jag var runt 14. 6 år senare så fick jag ett relativt kvalificerat sommarjobb inom Emersonkoncernen med att utveckla material för deras marketing-avdelning. Det rörde film, foto och webb. Jag är övertygad om att det berodde på att jag hade en unik profil med intressanta förmågor som stod ut ur mängden, för jag har ingen släkt eller ens bekant som jobbar inom Emerson.
Visst stämmer det att marknaden hårdnar och kraven ökar. Men samtidigt har vi aldrig haft så många möjlighete som just i denna sekund. Aldrig någonsin har vi haft ett så stort utbyte av information och så stort behov av nya lösningar och förmågor. Frågan jag ställer mig är om vi i Sverige och resten av världen förmår att ge människor förutsättningarna att se och exploatera alla dessa möjligheter.
Jag kan absolut hålla med dig i många saker. Men...plugga en massa bara för att det ska vara så tycker jag är vansinne. Jag är intresserad av att ta en massa studielån bara för att. Visst en utbildning som man brinner för då är det självklart.
Starta eget? De flesta har inte kapital till det,jag nöjer mig med att vara anställd. Jag är glad för din skull att du har driv till att utbilda dig,starta eget osv. Men alla är vi olika. Helt klart ska man inte ha betalt för att ligga på soffan,det är inte det jag menar. Det jag vill få fram,och som jag tror du har uppfattat är att alla inte är lika. Jag ligger verkligen inte på latsidan med jobbsökandet,men som sagt...på de flesta ansökningar får jag inte ens svar. Nu är jag timanställd och behöver inte använda så många av mina stämplings dagar. Men många ggr känns det tröst löst när man vet att det aldrig leder till ett fast jobb då företagen tjänar på timanställningar. Tyvärr är det ju så.
Det handlar inte om att starta eget (vilket faktiskt inte kräver särskilt mycket kapital, det är beroende på företagsformen man väljer och vilken verksamhet man vill starta), plugga massor år, eller liknande. Det handlar om att vara unik och att kunna stå ut från mängden. Företag är inte så intresserade av utbildningar egentligen. De är spärrkrav. Du kallas inte på en intervju på ett IT-företag om du inte har extremt bra arbetslivsmeriter eller är civilingenjör. Du kallas inte på intervju på många ställen om du inte har gymnasiekompetens. Men når man över det så handlar det om vem man är snarare än vilka betyg man hade. Och det är ett långsiktigt projekt som jag försökte visa på. Det handlar om att kompetensutveckla sig av eget driv. Många som idag tjänar miljarder på IT-industrin satt och lekte till sig kunskapen som krävdes som tonåringar. Jobbsöket börjar inte när man skickar in CV't. Det börjar långt tidigare när man bygger sin kompetensprofil.
Sen finns en stor missmatch på arbetsmarknaden tyvärr och den måste vi komma till rätta med. Vi har väldigt många som kan stå i kassan på willys, men brist på rörmokare exempelvis. Jag efterfrågar bättre kontakt mellan skola och arbetsliv tidigare och ett nytt gymnasie som inte tvingar alla att läsa 3 teoretiska år. Jag vill se 2 åriga yrkesförberedande gymnasieprogram som inte ger studentexamen. Jag vill se 4-årig teknisk återuppstå (det händer faktiskt i detta nu vilket är positivt) och jag vill se en kraftig nivåhöjning för de linjer som är treåriga och teoretiska. Det möjliggör i sin tur nämligen en kraftig nivåhöjning på universitetsutbildningarna som gör att Sverige ökar sin internationella konkurrenskraft. Så delar av ungdomsarbetslösheten beror på misslyckade idéer om att alla ska ta studenten. Men samtidigt undrar jag var driftigheten finns. Personer som Kissie visar oss ständigt att det finns pengar att tjäna på helt oväntade ställen. Möjligheter finns. Jag tror det handar om att lära sig se dem.
Jag förstår att du inte förstår. Grunden för hela det kapitalistiska systemet bygger ju på att det ska finnas en viss procent arbetslösa. Annars stiger räntorna och inflationen. Så enkelt är det !! Normalarbetslösheten enligt Keynes&Co är 4%. Anders Borg vill ha ner det han kallar för" jämnviksarbetslösheten" till 5%. Dagens verkliga siffra ligger runt 8%. Men det är inte av ekonomiska skäl utan för att inte skämma ut sig för mycket nu när han har blivit ertappad med byxorna nere.