Halvera antalet bilresor?

Något man kan enas om är att transportsektorn idag genererar utsläpp. På http://www.supermiljobloggen.se/ skrivs om hur utsläppen bara ökar och ökar, hur den svenska bilflottan blir allt större och då givetvis hur lite politiker gör åt detta. När man diskuterar bilresor så brukar förr eller senare någon nämna att hälften av alla bilresor är under 5km långa. Detta verifieras av trafikverket. Om man samtidigt tittar på vilka fordon som rullar i Sverige ser vi att som jag tidigare konstaterat att megabilar dimensionerade för att ta 5 vuxna personer på fjällsemester med både husvagn kopplad och takbox på taket i full storm på glashala vägar I UPPFÖRSBACKE används för att åka 3-5km till jobbet och andra korta resor. Om bilen är någorlunda ny och man dessutom betalar lite för parkering varje dag och så vidare så räknar http://www.100cyklar.se/ ut att detta kostar upp till 75 000kr per bil och år för ett hushåll. Antag att man är två yrkesarbetande. 150 000 kr är inte lite pengar. Och då har jag inte ens blandat in klimatpåverkan, utsläpp och sånt. Det lämnar jag till läsaren att begrunda på egen hand.

Det löjliga med hela är att 3-5km är ett riktigt bekvämt cykelavstånd. Det tar mellan 20 minuter och en halvtimma om man håller ett skönt tempo, dvs att man cyklar på men inte så att man träningscyklar, på nuvarande backiga och kurviga cykelbanor. Hälsoeffekterna diskuteras också http://www.100cyklar.se/ och de är inte insignifikanta. Bland annat halverar man risken för hjärtinfarkt genom att istället för att ta bilen väljer cykeln.

Men den stora fördelen med cykel är att den om man räknar bort produktion, distribution och skrotning inte släpper ut ett enda gram koldioxid eller andra växthusgaser. Och även om man ser till den påverkan produktion, distribution och skrotning av cyklar har jämfört med vilket annat transportslag som helst bortsett fötterna är den näst intill försumbar. Det kanske inte löser hela trafikproblematiken, men om vi lyckas ersätta alla korta bilresor med cykelresor så har vi i alla fall minskat trängselproblemet i städer, och minskat utsläppen från transportsektorn en hel del. Varför skulle inte cykeln kunna bli symbolen för det nya, framtida samhället, den nya, framtida livsstilen?

Så som det politiska dagsläget ser ut är det inte möjligt, för även om man gärna framhåller hur dåligt det är med bilar så planeras och byggs städer och transportleder med bil som primär transportmetod. När man utformar trafikregler placeras igen bilisten i första rummet. De klimatsmarta och miljövänliga cyklisterna får finna sig i att bli förpassade till periferin. Alltför ofta måste man som cyklist ut mitt i bilvägen, eller cykla på backiga och kurviga cyckelbanor som hamnade där de ligger för att det var där det fanns plats när allt annat placerats ut, eller finna sig i att skumpa omkring på lappad och lagad asfalt på dåligt underhållna cykelbanor.

Ett sätt att öka cykelresandet är att göra det verkligt snabbt, smidigt och säkert att cykla. Cyckelvägar bör vara helt separerade från bilvägar, och där korsningar måste uppstå skall cyklisterna ha prioritet. Höjdskillnader bör vara mycket små och cyckelvägarna bör vara så raka som det bara är möjligt. På vintern måste snöröjning av cykelvägar vara det som görs absolut först och det som prioriteras. Vidare skulle man kunna införa ett avdrag eller en subvention för att stimulera inköp av dessa miljövänliga transportmedel så att de får ordentlig spridning. Vidare skulle man kunna underlätta för människor som reser längre sträckor att utnyttja cykeln i början och slutet av resan genom att tillåta att man tar med sig cykeln på all kollektivtrafik. Ett fantastiskt förslag som kommer bli verklighet i Köpenhamn är att tåg dessutom kommer utrustas med cykelpumpar så att man kan pumpa cykeln under färd. Kreativiteten finns att utforma revolutionerade transportlösningar. Detta är helt klart.

Men såklart kommer detta kosta pengar. Alla satsningar gör det. Vill man ha kakan måste man köpa den. Men om man ser till allt positivt en satsning på cyklismen medför kanske det ändå uppväger. Jag har inte räknat på exakta siffror, men man skulle kunna tänka sig att ett ökat resande per cykel minskar trängselproblemet, vilket minskar behovet av nya bilvägar som bekant är en otrevlig och dyr historia. Det kommer också enligt trafikverket öka säkerheten och skulle kunna utgöra ett steg på vägen mot nollvisionen. Detta kommer i så fall att minska kostnader för räddningsinsatser vid trafikolyckor och efterfölhande kostnader för vård av skadade. Det kommer också att bidra till att vi minskar vår klimatpåverkan, vilket troligen i alla fall bidrar till att vi kanske kommer kunna leva på jorden även om hundra år. De positiva effekterna för folkhälsan bör också avlasta vården och alltså minska kostnader. Så frågan är om inte kostnadsminskningen faktiskt är större än pengarna man satsar. Jag tror det. Jag tror att cykeln är en nyckelkomponent i lösandet av framtidens infrastrukturella utmaningar och jag längtar efter att cykeln går om bilen som statussymbol, och blir symbolen för det samhälle vi eftersträvar; ett verkligt klimatsmart och hållbart samhälle!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0