Sveriges Tågkaos, och varför Schweiz's tåg alltid funkar

Så här på vintern så kan man förundras över reportagen omkring snökaos och tåg som inte rullar. Jag kommer ihåg när jag för något år sedan såg på nyheterna. Ett klipp visade tusentals och åter tusentals som satt strandade på Stockholm C på grund av lite snö. Det kändes inte som den bild jag har av Sverige som ett modernt och välordnat land. Istället kändes det närmast som att titta på reportage från öststater. Jag fick ständigt påminna mig själv om att det inte var bilder från länder som befinner sig i sviterna efter Sovjets fall. Det var Sverige. Moderna, välfungerande och rika Sverige.

Sedan har jag fått lära om en hel del jag trodde jag visste. Sverige är inte bäst på allt. Vi är riktigt usla på en hel del. Exempelvis på tågtrafik. Även på sommaren rullar till och med de "finaste" expresstågen med samma fel vecka efter vecka. Finns ingen tid att laga. Tågsätten slits ner allt mer men måste fortsätta rulla för att det inte finns något annat att sätta in. Och så kommer det magiska vita som ingen inom infrastrukturunderhåll tycks veta vad det är, ni vet snö. Och då finns inga marginaler alls. Skiter sig en växel så kan hela Sveriges tågtrafik stå still i timmar. De trasiga tågen som nätt och jämt rullar på sommaren fryser fast. Och så vidare. Vi har alla hört historierna, ursäkterna, så många gånger nu, och nypt oss i armen, hoppats att mardrömmen som hämtad från Sovjet ska upphöra.

Man skyller gärna på det där magiska vita som oväntat dimper ner från himlen varje år. Men det handlar inte om det. Detta visar sig när man jämför med andra länder som också har utmaningar med snö. Exempelvis Schweiz. Där är punktligheten mycket stor. Det uttrycks lite elakt av någon bloggare som att "minutangivelserna i tidtabellen är meningsfulla" på ett ungefär. 

Varför lyckas Schweiz men inte Sverige? Svaret är enkelt. Schweiz prioriterar sin tågtrafik. De har byggt ett system som faktiskt klarar av snö och annat trassel. Deras infrastruktur är redundant, det betyder att om en länk inte funkar finns en annan länk som man kan använda istället. Tågtrafiken blir inte stillastående även om någon växel fryser fast eller en viss sträckning temporärt blir ofarbar. De har också en redundant vagnpark. De har utrymme att köra extratåg när man vet att det blir resandepeakar. Är det pudersnö i backarna, eller stora events på gång så har man resurserna att sätta in tillräckligt med extra kapacitet. Och går tåg sönder så finns det fungerande att byta till. 

Det är egentligen inte svårare att bygga ett tågsystem som fungerar än att bygga andra typer av kritiska system. Principerna är enkla. Se till att det alltid finns alternativ. Skiten får inte haverera för små störningar som gör enskilda länkar temporärt ofarbara. Det får inte finnas kritiska punkter där varje liten störning innebär att hela landets tågtrafik står stilla. Redundans samt lite överkapacitet så att man klarar peakar och kan göra underhåll på ett sunt sätt. Svårare än så är det inte. Sverige: Copy/Paste. Done.

Uppdatering
Ännu mer skriverier om tågkaoset: Inställda tåg en vecka framöver. Handlar om 180 avgångar, eller som Jens Wigren väljer att uttrycka det: ""Istället får vi vid ett fåtal tillfällen räkna med att det kan bli enstaka inställningar". "Enstaka" var ordet.


Kommentarer
Postat av: Socialliberal

Svårt att applicera det exemplet på Sverige tror jag. Utan att åberopa någon form av expertis, så är jag rätt övertygad om att dels att Schweitziska järnvägen(vars SJ jag har för mig heter SBB) går som tåget (kunde inte låta bli) för att landet är mindre (så man har inte lika mycket att underhålla), SBB tjänstgör i ett mycket rikt land som har råd med underhåll i tillräcklig mängd, och dessutom så har jag höra från Schweitzare jag har träffat att SBB får omfattande understöd och subventioner. Allt detta saknar SJ;
-SJ har sedan länge kännetecknats av missskötsel och överdimensionering (SJ var när det som störst Sveriges största arbetsgivare).
-Till följd av detta sprang företaget in hårdare i kaklet än vad som egentligen borde vara fallet. Desperat försöker regering och riksdag stycka upp och privatisera skiten på nittiotalet, som naturligvis gör allt värre.
-Sverige har den oturliga egenskapen att vara glest befolkat, avlångt och kuperat. Tåglinjer utanför de större städerna och evetuella satelitrutter är kroniskt olönsamma. Alla som försökt (BK Tåg ex) har misslyckats med dunder och brak.
-SJ måste som ett AB leverera pengar, mycket pengar till staten. Pengar som tas ifrån att just ha en organisation som klarar av den där vita massan som dyker upp runt december varje år. SBB kan leverera vinst och samtidigt vara ena hejare på att köra tåg. Det kan inte SJ. Det är för få svenskar på ett för stort avstånd. Busstrafik är då att föredra, eller någon form av "light rail" för att få ner kostnader.

På det hela taget är SJ som SAS: dinusaurie från statsmonopolens tid, som vresigt försöker manöverera sig runt i en värld de inte riktigt förstår.

Vad göra? Fokusera på det som SJ är byggt för: bara köra tåg. Bit i det sura regionalpolitiska äpplet och skrota trafik till områden som inte klarar av att göra spårbunden trafik försvarelig. Skrota mjölktågen och köp bussar (hade inte SJ ett eget bussbolag på hedenhös).

Svar: Det är korrekt vad jag vet att SJ en gång drivit busstrafik. Då i brunvita bussar om jag inte minns helt fel. Men det var innan min tid hur som helst.
Jag håller med om att SJ är uselt skött. Det är en del av problematiken. Men även banorna är uselt underhållna och inte utformade för att hantera svenska förhållanden. Problemet ligger helt klart hos flera aktörer. Till att börja med kanske staten skulle ta lite ägaransvar för SJ och visa på långsiktighet istället för att mjölka bolaget på pengar. Strukturerna runt själva järnvägen måste klarläggas och rensas. Men vi kommer inte ifrån att vi måste utforma systemen att klara vinter. Och det kan Schweiz. Copy -> Paste -> Done. Mycket av de problem som vi ser idag beror på att infrastrukturen och fordonen utnyttjas långt hårdare än vad den egentligen klarar. Detta är områden som staten kan påverka genom att bygga ut kapacitet och ta ansvar för SJ.

I Sverige har vi större problem med röta i systemet än bristande underlag. Resandet med tåg har ökat långt över alla prognoser under minst ett decennium. Problemen är också i stort koncentrerade till södra Sverige. Här har vi hög befolkningstäthet, klart tillräckligt för att motivera de insatser som krävs för att få järnvägen i fungerande skick.

Din "vad göra" betraktar jag som nonsens. SJ byggdes för att handha allt som hör till järnväg. Alltifrån stationer, gods, kompletterande busstrafik, persontåg, rullande materiel... Det styckades sedan i ett antal bolag i modern tid. Att SJ bara kör persontåg är ett hyfsat nytt fenomen. Vad jag vet finns ingen regional tågtrafik som är omotiverad. Har du några exempel? Under modern tid har de flesta små-spår rivits, kvar finns lite museijärnväg som finansieras av privata medel. Den stora mängden lokal och regional trafik sker redan med buss utanför storstadsregionerna. Du sparkar in öppna dörrar. Och det löser inte problemet med att SJ inte håller sitt sönderkörda materiel rullande på den sönderkörda stambane-rälsen.
Johannes Westlund

2012-12-13 @ 21:30:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0