Min Vision

En oberoende bloggare har blivit attackerad och utpressad av en fotograf på grund av vad som kallas ett "upphovsrättsligt intrång". Den oberoende bloggaren finns på genusfotografen.se, och som bloggens namn antyder så är det någon som intresserar sig för foto och "genusperspektiv" på bilder. Jag har inte läst eller tittat på något som bloggaren har producerat, men jag tänker inte hymla med att jag tycker mycket som föregås av ordet "genus" är rena tramset. Men bloggaren ägnar sig åt något som i min mening är helt legitimt i en sund demokrati, nämligen kritik. I det här fallet kritik av bilder.

I det aktuella fallet rör det sig om en bild tagen av fotografen Stefan Jellheden som är verksam vid "Spectacular Studios". En kvinna ska tydligen i något reklamsammanhang dricka vatten från en slang. Det finns tydligen någon form av koppling, möjlig tolkning, att detta  på något sätt har någon likhet med tjejer som blir nedsprutade med sperma eller något åt det hållet. Själva textinnehållet i inlägget som Genusfotografen skrev lär finnas kvar för den som är intresserad av att läsa själva kritiken i sig. I alla fall så avsåg Genusfotografen diskutera en bild. Och på precis samma sätt som det är meningslöst att diskutera en passage text utan att också ta med texten så är det meningslöst att diskutera en bild utan att ha med bilden. Därför fotade Genusfotografen bilderna det rörde i tidningen och publicerade detta på sin blogg tillsammans med kritiken. 

Detta leder till att Genusfotografen får motta ytterst otrevlig korrenspondens som är ytterst kränkande och förminskande. Jag tänker inte dra allt som hände och ej heller publicera exakt vad som skrevs, kolla gärna på http://www.genusfotografen.se/?p=687. Det slutar i att en faktura dimper ner från en tjomme som kallar sig "Bildombudsmannen", men som i själva verket är en oberoende privat jurist, Staffan Teste. En faktura på nästan 25000 kronor för intrånget, omfattande enligt bildombudsmannen 9 bilder. Om det verkligen existerat 9 intrång är en gåta. Efter att ha använt hela sin semester till att prata med juridiska experter väljer Genusfotografen att betala 15000 kronor, som är en lägre summa som görs upp under tidens lopp. Valet görs av rädsla för rättegångskostnaderna, på grund av att chanserna att vinna ett sådant mål är otroligt små. För att vårt rättssystem tycker att Internet inte ska ha samma skydd av yttrandefrihet som tryckta medier. 

För det första är det värt att anmärka på att upphovsrättsbrott ska hanteras av rättssystemet och inte av privata gubbar i lådor som kallar sig "bildombudsman". Att skicka en faktura på det sättet som skedde är ingenting annat än utpressning: "Betala, eller så får du en tung rättsprocess över dig där vi hyr in hundra advokater...". Det är privatpersoner som tar lagen i sina egna händer och leker domare, vilket principiellt är otroligt allvarligt. Vi har fått ett samhälle där storföretag leker poliser och gör egna utredningar i fildelningsmål som sedan blir underlaget i rättsprocessen, istället för riktiga polisutredningar samt ett samhälle där privatpersoner börjat leka domare och till och med gått så långt att de använder titlar för att imitera att de är myndigheter. Det här systemet för tankarna till helt andra länder än Sverige, och ändå är det här det sker. Med rättssystemet i händerna på ett fåtal privatpersoner där vissa personer ges möjlighet att leka domare och poliser är hela demokratin i fara.

Att det handlar om utpressning och bedrägeri är tydligt. Större mediaaktörer med mer ekonomiska muskler och större vana av att hantera stämningar har publicerat bilderna på webben. Då inga egna foton utan de riktiga bilderna. Det har inte processats mot dem. Det handlar om att försöka tjäna pengar på att trycka till den lilla försvarslösa människan, att hacka från sitt överläge och censurera dem som inte har muskler nog att slå tillbaka.

För det andra är kritik och diskussion en av grunderna till demokrati. Vi ser citaträtten som självklar. Alla måste oberoende av ekonomiska tillgångar kunna lyfta upp företeelser till diskussion. Och det kräver att företeelsen får betraktas. Är det en bild kräver det att bilden får "citeras". Är det en passage i en låt kräver det rätten att citera den passagen och så vidare. Ett samhälle där vissa personer i överläge kan cencurera kritik är inte värdigt att kallas demokrati. Jag är helt med på att upphovsrättspersoner måste kunna få betalt för sitt arbete, men i exempelvis USA finns en lag om "fair usage" som tillåter icke-kommersiell publicering för bland annat små oberoende bloggare.

För det tredje hade det med stor sannolikhet varit omöjligt att fälla Genusfotografen om denne publicerat sitt blogginlägg i tryckt form. Tryckt media har långt bättre skydd i lagstiftningen just av ovan nämnda skäl. Men av något skäl tycker politiker att Internet ska ha en svagare ställning. Internet är inte ett "riktigt" medium. För där kan ju även de som inte har ekonomiska muskler publicera sig och sprida sitt budskap.

Det viktigaste den här historien visar är att Sveriges lagstiftning omkring Internet och omkring upphovsrätt är föråldrad. Den jämställer exempelvis inte alla medier, och lämnar vårt viktigaste medie helt utan skydd. Den är dessutom extremt svårtolkad. Det gäller dessutom större delen av lagen. Min nuvarande uppfattning om lagen är att den liknar hur kodprojekt brukar se ut när man happy-hackat i några månader. Då blir koden ett fängelse istället för en plattform att göra magiska applikationer på. Ungefär den känslan har jag av vår lag. Det är dags att göra något som vi i mjukvarubranschen gör hela tiden. Riv ut sidorna ur lagboken och skriv nya och bättre, lär av misstagen och lär av framgångarna. Gör om, gör bättre. 

Man kan ju undra varför jag engagerar mig i det här alls. Jag hamnar ju oftast på "andra sidan" och kritiserar. Varför lägger jag en timma på att skriva ett inlägg till en genus-tramsares försvar? Helt enkelt för att jag månar om att vårt samhälle är öppet. I en demokrati ska alla få komma till tals utan att cencureras, utan att tvingas till att blir utpressad på fantasisummor. Jag må ha andra åsikter än andra, men jag är beredd att dö för deras rätt att uttrycka sig. Så enkelt är det.