Min Vision

Jag läste ett enormt tragiskt blogginlägg på bloggen Alliansfritt Sverige. I sak handlade det om att det kommit statistik på att ungdomsarbetslösheten ökar mest i borgerliga kommuner. Detta fick då alltså bloggaren till att ungdomsarbetslösheten i sig är värst i dessa kommuner, vilket är helt uppåt väggarna. Sanningen är att borgerliga kommuner ligger flera procentenheter lägre än röda kommuner vad gäller ungdomsarbetslösheten. För att beskriva saken matematiskt: en procentuell ökning är inte det samma som procent av mängden. Det är tragiskt hur siffrorna vänds för att verkligen ge ett skolexempel på den gamla goda: "lögn, förbannad lögn och statistik". Jag hoppas innerligt att det är gjort i oförstånd och dumhet och inte i syfte att sprida falska budskap, ja lögner.

I vilket fall kom jag i sammanhanget att tänka på matematik. Statistik är ju en form av matte. Jag hör ofta människor säga att matematik är ett onödigt ämne, att man aldrig någonsin kommer att behöva matematik i sitt vardagliga liv och därför inte borde tvingas lära sig det i skolan. Här har vi ett utmärkt exempel på varför man ska lära sig matte. Den som kan matematik ser igenom lögnerna, medan den som inte kan mycket väl kan bli förledd och bilda sig en uppfattning som inte stämmer. Vad som sedan händer är att man börjar göra val baserat på den bild man skapat inom sig. Är bilden felaktig kommer valen man gör med stor sannolikhet inte ge önskvärda effekter utan snarare försämra än förbättra. Det gäller ju också mer generellt än politik. Företag använder ofta statistik, och då gärna statistiska halvlögner som mycket väl kan likna den här, i sin reklam. Kan man inte sin matematik är man helt skyddslös.

Jag tycker för övrigt att det är ganska roligt att människor så definitivt är helsäkra på att matematik aldrig någonsin kommer att vara nyttigt och därmed ifrågasätter det. I skolan lär man sig diverse spännande saker. I högstadiet minns jag att vi fick lära oss hur sonetter är uppbyggda. För mig som faktiskt då och då skriver lite dikter kanske det var givande, men jag minns inte att någon ifrågasatte att vi lärde oss att utforma sonetter, detta trots att man i sin vardag knappast har speciellt stor nytta av den kunskapen. Jag tror mycket få av mina klasskamrater någonsin kommer använda den kunskapen i sin vardag. Det går att rada upp hundratals liknande meningslösa kunskaper som man fick i skolan som inte ifrågasattes. "Man vet ju aldrig vad man behöver i framtiden", brukar det låta. Men med just matte verkar många plötsligt få den övernaturliga förmågan att skåda in i framtiden och se exakt vad som kommer att behövas genom hela livet och identifiera att matematik inte är en av dessa kunskaper...

Det är särskilt roligt med tanke på att det går att rada upp konkreta exempel, som det jag inledde med, som bevisar att man behöver matematik i sin vardag. Tyvärr har många det svårt även med det mest elementära och grundläggande. Jag tycker det är tragiskt och obegripligt. Matematik är enkelt, logiskt och handlar till största delen på den nivån om att följa instruktioner. En professor inom något matematiskt fält skulle säkert hävda att matte är enormt kreativt, och det är ju en kreativ process att utveckla nya satser och bevis, men det är inte den nivån de flesta behöver nå. Att lära sig exempelvis procent handlar om att lära sig en uppsättning regler och följa dem. Man behöver inte vara smart eller kreativ. Det räcker att kunna läsa och förstå instruktioner.

Grundläggande matematik är enkelt, så hur kan det uppfattas som så komplicerat och svårt? Grundläggande matematik är också viktig i vardagen, så varför fortsätter många att påstå att det inte behövs? Om det är något som är viktigt att kunna, som man kan garantera att varje svensk behöver i sin vardag, så är det matematik. För att komma till rätta med problemen krävs att lärare i låg- och mellanstadiet får ett matematiklyft, för jag tror många lärare själva inte är bekväma med matmatiken, samt fler mattetimmar i vecka. Varje elev som lämnar skolan utan att förstå exempelvis procent lämnar skolan med ett livslångt handikapp av nästan samma rang som analfabetism. Därför är jag djupt oroad över att saken inte tas på ordentligt allvar. Vi måste agera nu så att inte fler tvingas lämna skolan handikappade på grund av att vi inte förmått ge alla den kunskap de har rätt till.