Problemen är inte praktiska, utan politiska

Byggtempot i Sverige är lågt. Alltför lågt. Efter miljonprogrammets dagar är min upplevelse att byggsektorn är ett svart hål av ångest av sällan skådat slag. Faktum är att det rör sig om multidimensionell ångest.

Det är ångest hos vanligt folk, ett enormt förtroendeproblem. Man vågar inte lita på att det som byggs ens kommer tangera det gamla, för gång på gång när områden sanerats har man fått bekräftat att det inte blev bättre. Det leder till lokalt motstånd mot alla förändringar. Eftersom alla förändringar hittills, eller i varje fall många, varit negativa är ingen förändring det enda man ser som en möjlighet att det åtminstone inte blir sämre.

Det är ångest hos politiker som absolut inte vill vara den som förstörde något område. Som insett hur fel det blev där under miljonprogrammet och som hellre än att göra rätt väljer att inte göra något alls. Då har ju i alla fall ingenting ytterligare gjorts fel.

Det är dessutom ångest i byggsektorn, men på ett annat sätt. Sveriges byggindustri är genomsjuk. Den präglas av en oligopolstruktur med få aktörer, kartellbildningar och extrem ineffektivitet. Detta är också en lämning från miljonprogrammet, där bara de stora aktörerna fick vara med. Och så har det varit sen dess. Det har inte funnits en chans att bryta strukturen, för alla uppstickare kvävs effektivt genom att inte få vara med.

Allt börjar och slutar i politik. Det finns inga som helst praktiska hinder att bygga bort bostadsbristen. Det kommer kräva att vissa får sin utsikt, sin heliga ogräsbeväxta grusplan eller sitt slysnår förstört. Det kommer kräva att egenintressen trampas på tårna till förmån för allmänintressen. Det kommer kräva politiskt mod och engagemang. I slutänden handlar det om vilja. Finns viljan finns också en väg. 

Det handlar om att planera mark, det handlar om att ta striden med upprörda boende och det handlar om att släppa in vem som helst som vill och kan bygga. Skapa förutsättningar för byggherrar att göra sitt jobb helt enkelt. Detta kräver ett kraftfullt åtgärdsbatteri med åtgärder dels i rikspolitiken, dels i lokalpolitiken och dels i utförarorganisationerna. Konkret kan det handla om att

  • Säkerställa effektiv och rättssäker prövning av överklaganden
  • Höja trösklarna för att överklaga
  • Förminska egenintressets roll relativt allmänintresset
  • Småskalig tomtindelning
  • Försäljning av tomträtt med färdigt bygglov
  • Sätta höga exploateringsmål och inte släppa dem med blicken
  • Effektivare planprocesser
  • Kräva att principen om att buller ska åtgärdas vid källan efterlevs

Att ta bort alla politiskt skapade hinder för att bygga är första steget. Och det enda sättet att lösa dessa är genom politik. Det är politikernas ansvar och det går inte att gömma sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0