Pragmatiskt om trafiksäkerhet för cyklister [DEL 1]

Jag känner att det saknas en förnuftig diskussion om hur en ökning av trafiksäkerheten för cyklister kan åstadkommas. Medan snart alla bilvägar byggts om för miljarder för att förhindra trafikolyckor har cyklister fått en hjälm nedtryckt på huvudet, samt uppmaningen "följ reglerna och cykla försiktigt". Statistik visar att det inte riktigt duger. Cykelolyckorna minskar inte. Trafiksäkerhet handlar om tre faktorer nämligen Fordon, Förare och Väg. Vilka förändringar krävs för att göra cykling trafiksäkert? Det behövs en pragmatisk diskussion baserad på fakta. Hur ser problemen ut? Hur kan de lösas? 

Det första man bör göra är att titta på vilka olyckor som är vanliga och vilka som inte är det. Ett lämpligt sätt att göra det på är att titta vad forskningen säger. Det finns faktiskt svensk forskning på detta genomförd av Anna Niska vid VTI: Tema cykel - Skadade cyklister. Jag kommer här i en serie om cirka 5 delar gå igenom vanliga orsaker och vad som jag tror kan göras för att förebygga olyckorna.

Halka
Halt underlag dominerar, det är den ledande olycksorsaken. Halt underlag kan uppstå av flera orsaker. Snö och is skapar givetvis halka, men även till exempel rullgrus eller lera. Vad finns för möjligheter att minska problemen med halka? Jag kommer fram till följande lista:

  • Halkbekämpning
  • Mer förlåtande infrastruktur
  • Dubbdäck vintertid
  • Försiktigare cykling

Vad görs då idag? Svensk cykling menar att dubbdäcksförsäljningen ökar. Det tyder på att arbetet med att göra fordonet bättre och säkrare går framåt. Det samma kan dock inte sägas om halkbekämpning eller infrastruktur. Snöröjningen av cykelbanor fungerar avsevärt sämre än snöröjningen av bilväg. Vissa partier "faller mellan stolarna" och röjs inte. Snövallar lämnas på cykelbanan. Ibland plogas bilvägen och cykelbanan blir snödeponi. Vidare så tas inte gruset bort när snön töat bort utan kan ligga kvar i månader. Det finns alltså mycket att göra när det gäller halkbekämpningen. Samma sak gäller också infrastrukturen. Idag finns alltför många trånga och tvära passager. Minsta misstag innebär vurpa. Här finns också stor potential.

Trenden här är att det är cyklisten som tar ansvar genom att själv förbättra sitt fordon och sin körstil. Ansvarstagandet för den här typen av olyckor är alltså alltför ensidigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0