Min Vision

Jag råkar vara ingenjör någonstans innerst inne, och som ingenjör intresserar man sig naturligt för teknikutveckling och framtidens teknologiska lösningar. Jag råkar också använda cykeln för att ta mig fram och tycker att cykeln är ett fantastiskt fordon. Frågan om hur cykeln som fordon och cykling som produkt kan utvecklas och bli bättre ligger därmed naturligt nära hjärtat. Själv är jag involverad i det mer diffusa "cykling som produkt". Jag är VD för Jalp Systems, ett nystartat bolag som arbetar med utveckling av trafiksäkerhetsappen jalp!, en app som kan detektera cykelolyckor och larma ifall bäraren råkar ut för sådana. Därmed kan både trygghet och säkerhet för cyklister förbättras genom att processen från olycka tills vårdresurser sätts in kan förkortas. Ju fortare en räddningsinsats är på plats desto bättre helt enkelt. Nu nog med reklam.

Cykeln som plattform innehåller en rad intressanta begränsningar och utmaningar som gör den distikt skiljd från alla andra typer av transportfordon. Cykeln har till exempel extremt små egna elkraftsresurser, om ens några alls, och fordonsvikt räknas i hundratals gram snarare än i tiotals kilon hit eller dit. Samtidigt är kravbilden för cykeln likartad till vilket annat transportfordon som helst. Det ska gå smidigt, lätt och snabbt att åka från punkt A till punkt B. Man ska få med sig det man behöver, och helst lite till. Vägen mellan punkterna ska helst vara trevligast möjliga upplevelse. Slutligen ska det också vara tillräckligt tryggt och säkert. På ett ungefär. De flesta krav är egentligen teknik-agnostiska i sina respektive kärnor.

Jag försöker ständigt hålla utkik efter tendenser och idéer som jag tror kan lämna ett signifikant bidrag till framtidens cykling. Och därute på det stora vida nätet finns alla möjliga olika typer av tankar. Det finns de konservativa, t ex Michael Colville Andersen som är VD på Copenhagenize. Om han fick bestämma skulle framtidens cykel kanske se ut ungefär så här:

Mer eller mindre som den alltid har gjort med andra ord.

Sen finns de mer futuristiska koncepten. I min bloggpost om elcyklar tar jag upp två idéer, det ena är svenskt och heter Velove. Om de fick bestämma skulle framtidens cykel kunna se ut så här:

Jag tycker alla koncept och tankar jag har sett bidrar på olika sätt, men jag tycker allt som oftast att det fastnar vid att lösa olika uppfattade funktionskrav. Väldigt lite om det som jag tror är nyckeln för att göra cykeln till en produkt för alla, inklusive medelålders vita män med lite fetare lönekuvert. Kvalitetskrav. Som Enrique Penalosa säger så är inte en lyckad stad den där även de fattiga har råd med bil utan den där även rika tar kollektivtrafik. För mig gäller det lika mycket cykeln som det gäller kollektivtrafik. Det jag kallar premiumsegmentet är alltså något som intresserar mig särskilt. Om inte annat är det typiskt där man ser innovationen hända av olika skäl (bättre marginaler, kundgruppen mer intresserad av ny teknik).

Helt oväntat är det just den konservative Michael Colville-Andersen som ger mig inspiration omkring just dessa premium-kvaliteter. Han gör sitt bästa för att racka ner på Köpehamns nya hyrcykelsystem. Jag kan hålla med om att det är fullkomligt fel ställe att marknadsföra den typ av innovation det handlar om, men jag väljer att skilja på innovationen som sådan och valet av miljö att sjösätta den i. Som innovation tycker jag det är genialt.

Köpenhamns nya lånecyklar kommer att ha en integrerad surfplatta. Detta kan uppfattas som totalt meningslöst gimmick, men faktum är att det öppnar upp cykelplattformen för någonting fullkomligt nytt. Helt plötsligt öppnar sig en värld av infotainment som tidigare bara varit tillgängligt för motoriserad transport, mestadels bil och flyg. Detta öppnar en helt ny mängd med features som kan levereras till cykeln. De uppenbara funktionerna är navigationstjänster, väglag- och väderunfo för rutten, information om nuvarande hastighet och liknande. Men det är sannolikt bara starten. Ge tekniken en ny plattform och en hel del utvecklare kommer att försöka använda de nya förutsättningarna till att göra genomfräcka saker som ingen annan tänkt på. Det är ett mönster som går igen och igen, särskilt när det gäller mjukvara.

En annan sak som jag tror starkt på är integrerade produkter. Cykelbranschen är idag extremt fragmenterad ända ut mot kund. Det känns inbland som att halva cykeln är olika former av påskruvade tillbehör. Bryr sig kund om alla dessa valmöjligheter? Och är det värt priset i att det inte kommer till helhetslösningar? Det är som om Vovlo skulle leverera bil utan ljuslyktor men erbjuda 50 olika batteridrivna varianter som kan skruvas på en stång längs fronten. Av något skäl kan jag inte se det hända.

En annan sak jag stört mig multum på är alla utanpåliggande vajrar, men lyckligtvis sprang jag på en cykel där dessa dragits inuti cykelramen istället. Säkert mindre flexibelt, men hur många kunder byter sitt växelsystem - helt själva? Jag är jättenöjd, för cykeln är mycket lättare att hantera.

Detta är bara småskrap på ytan, jag tror potentialen är jättestor. När jag har investeringspengar över ska jag starta ett cykelmärke och bara sälja helintegrerade produkter. Apple fast i cykelvärlden. De om några visar med all önskvärd tydlighet att det inte längre handlar om att möta tekniska funktionskrav utan om användarupplevelse.

Och i slutänden tror jag också att framtidens cyklar mår bra av att utvecklas åt det hållet. Det handlar inte längre om att nå vissa funktionskrav, även om det är en hygiennivå naturligtvis, utan det handlar om att nå allt högre kvalitetskrav och skapa en allt bättre användarupplevelse.