Min Vision

Det är sällan som studentpolitiken är värd att lyfta på bloggen. Det är ju mest en fråga om kårinterna frågor som ingen som inte är student har mycket nytta eller intresse av. Men ibland så händer det saker som måste kommenteras uppenbarligen. Det är nämligen så att Chalmers studentkårs ordförande har gått ut i media, i GP, och gjort ett politiskt uttalande för kårens räkning. Det är väl ganska okej så länge man driver studentfrågor, exempelvis så råder väl konsensus att bostadsbristen måste lösas, att CSN borde vara mer flexibla och så vidare. Men det är inte detta som kårordförande Emilia Liljeström uttalar sig om. Hon påstår att kåren som helhet tar avstånd från en krönika som publicerats i kårtidningen Tofsen som handlar om jämställdhet och lika villkor.

Själva historien har jag fått vetskap om via Genusnytt. Det hela började med att Tofsen publicerade en krönika som en kille som heter Sebastian Lindberg skrivit. Lindberg uttrycker i krönikan skarp kritik mot feminismen i Sverige. Bland annat så tar han avstånd från feminister som skriker efter ledningspositioner och styrelseposter istället för att införskaffa kompetensen och erfarenheten som krävs. I en passage skriver han:

”Jag tål inte feminister. Välutbildade flickor och kvinnor som försöker skrika sig till chefspositioner oberoende av kvalifikationer eller lämplighet."

Han skriver vidare att den feministiska metoden att ständigt demonisera män och sätta offerkofta på kvinnor är skadlig för samhället. Han anser vidare att retoriken är snarlik den som användes för att demontera judarna när det begav sig, vilket han har helt rätt i. Han tar också avstånd från könskampen och menar på att det blir bättre om vi samarbetar istället för att kriga.

Detta blev en ganska stor grej tydligen och GP publicerar en artikel med anledning av denna enda krönika beskyllningar mot Tofsen för att vara en kvinnofientlig tidning. Bara detta är märkligt i sig. Vad är kvinnofientligt med att kritisera en politisk ideologi? Han omtalar kvinnor som "det vackra könet" på ett ställe. Jag tror han älskar kvinnor och han kritiserar inte så vitt jag vet kvinnor för att de är kvinnor. Han kritiserar FEMINISTER. Det är faktiskt en stor skillnad.

I alla fall så uttalar sig Kerstin Alnebratt, som föga förvånadne är genusforskare, och menar att tidningen måste se över sina grundläggande värderingar. Jag anser att Alnebratt bör se över sina grundläggande värderingar eftersom de står i strid med grundlagen. Det råder tryckfrihet och åsiktsfrihet i Sverige. Även om man bortser ifrån att krönikan inte var kvinnofientlig utan kritisk mot feminism så är det ju anmärkningsvärt att hon anser att tidningar som inte delar hennes religiösa tro på könsmaktsordningen har fel värdegrund. Håller man inte med henne är man alltså inte välkommen i det politiska samtalet, eller? Är det så att Alnebratt anser att vi har demokrati när man får välja alla ideologier bara ideologin är feministisk? Lite som Ford och att kunden får välja vilken färg som helst  bara den är svart. I mina öron låter det som en diktatur och det låter som att Alnebratt är motståndare till vår grundlag, så vem är det egentligen som borde fundera över sin värdegrund?

Vidare så är det problematiskt att man beskyller en tidning för att ha en värdegrund baserat på en enda krönika. Hur många borgerliga tidningar har inte genom åren tagit in vänstersympatiserande skribenter för att bredda det politiska samtalet? Betyder det att tidningen plötsligt är kommunistisk? Mycket märklig inställning. När det gäller krönikor så måste man förstå att tidningen har ett visst ansvar för att alla sidor kommer till tals. Krönikorna måste ju rimligen betraktas som skribenternas åsikter och inte tidningens. Det hela vittnar ju om en otrevlig intolerans. Bara vissa åsikter är okej.

I alla fall så går Chalmers studentkårs ordförande ut i media och kommenterar saken. Här hade hon exempelvis kunnat säga att kåren står upp för grundläggande värderingar i grundlagen såsom yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tycker det är bra att våra interna informationskanaler vågar bredda debatten och ge utrymme för många olika åsikter. Det hade varit svårt att säga emot något sådant samtidigt som det inte säger ett dyft om vad kåren egentligen tycker. Det är bra, för kåren är inte en person. Den består av flera tusen medlemmar som inte är samlade för att de har en viss åsikt utan för att de vill plugga på Chalmers. Men det är väl rimligt och säkert att påstå att majoriteten av kåren ändå är för värderingar i grundlagen.

Istället väljer Liljeström att göra ett väldigt politiskt uttalande. Hon säger att kåren tar avstånd från krönikan. Det låter kanske inte som något stort problem, men vad hon säger är alltså att samtliga tusentals medlemmar tar avstånd från jämställdhet. För krönikan handlar om och är för jämställdhet, alltså riktig jämställdhet och inte diskriminerande och antijämställdistisk feminism och könsegoism. Vidare säger hon också genom att aktivt ta avstånd från krönikan att kåren inte uppmuntrar en diskussion där även andra åsikter än ledningens är välkomna.

Jag ser det som djupt problematiskt. Det hade väl varit okej om företrädare för ett politiskt parti med vissa åsikter och en definierad ideologisk grund gjorde något sådant, men studentkåren är inte det. När man dessutom har kårobligatorium måste man vara än mer försiktig. Kåren måste uppmuntra diversitet och bredd, inte intolerans! Vidare vill jag med mitt medlemskap inte kunna användas i hennes egen politiska agenda. Hon använder ju implicit alla medlemmar för att ge tyngd åt sin egen personliga åsikt. Jag anser inte att hon har det mandatet. Jag var övertygad om att Liljeström var ett bra val, tillsatt på egna meriter och sunda åsikter. Jag erkänner att jag funderade över möjligheten till en utveckling liknande denna, men avfärdade detta. Jag tänkte att det bara var mina fördomar. Nu visar det sig att hon var rabiat manshatare och antijämställdist. Jag vill inte ha en ordförande som hatar större delen av kåren och som är emot jämställdhet! Mitt förtroende är helt rubbat. Tyvärr så gör hon ju situationen svårare för andra kvinnor som vill leda kåren eftersom hon ytterligare befäster fördomen att man som kvinna måste ha uttalade feministiska sympatier.

Jag vill vara medlem i en jämställd, inkluderande, jämlik och öppen kår. Inte i en icke-jämställd, feministisk, totalitär, diskriminerande och sluten kår. Därför ser jag det som enda möjligheten att ordföranden avgår så fort som möjligt. Hon har förverkat sitt förtroende.