Infills-modellen
Stadsbyggande är tydligen extremt komplicerat. Det måste ju vara det eftersom ingen har lyckats bygga stad på 100 år i det här landet. Missförstå mig rätt, visst har orter växt och blivit större, men själva staden lyser med sin frånvaro. Istället finns "hus i park"-strössel, genomfartsleder och villamattor. Och mycket kan man säga om det, men det är inte stad. Faktum är att av all stad jag känner till i hela Sverige är den enda staden som är stad planerad och byggd för minst ett sekel sedan (här räknas också stad som rivits och byggts upp på ungefär samma sätt i "modern" tid, såsom stora delar av Göteborgs innerstad).
Vad hände där egentligen? Det är lite som att läsa om antiken och sedan inse att plötsligt, som över en natt, blev allt medeltida "dark age". På samma sätt gick vi in i en stadsplaneringens "dark age". Allt samlat kunnande om hur man bygger attraktiva städer verkar ha förlorats.För idag så är det ingen som lyckas med konststycket att planera en urban stad, trots alla fina utbildningar och titlar de har. Jag skäms faktiskt.
Så vad göra?
Infills-modellen!
Lyckligtvis har inte all kunskap gått fölorad, den har bara förpassats till ett mörkt hörn (fråga inte mig varför). En lirare som heter Johannes Åsberg (notera vilket eminent förnamn mannen begåvats med!) har skrivit hur man gör tillgängligt för alla i en post på YIMBY Göteborg. Så här kan alla stadsplanerare svänga förbi och lära sig sitt yrke igen på en femminutare. Han presenterar vad jag tänker benämna som "Infills-modellen". Som med allt gött i den här världen så kommer modellen med tre goa huvudprinciper:
"Infill" är fikonspråk och betyder egentligen att bygga till i redan bebyggt område. Exempelvis att bygga på gamla tomter i befintlig kvartersstruktur. Det tenderar att bli bra. För då finns redan en stad med urbana kvaliteter runtomkring som fungerar. Det är som med det mesta annat finns en bra grund så får även klåparen problem att misslyckas. Det är första huvudprincipen: Att bygga på befintlig struktur organiskt och allt eftersom det behövs förtätning.
Men förr eller senare kommer man till en punkt där själva staden måste växa. Ny mark tas i anspråk. Då kan man inte bygga infills i ett kvarter som redan finns eftersom det inte finns något kvarter. Vad gör man då? Det enkla svaret är att man igen tänker "infill" och delar upp kvarteret i mindre tomter som olika byggare får bygga "infills" på som ska kunna ansluta till omgivande bebyggelse och till slut forma ett nytt kvarter. Andra huvudprincipen blir alltså: Vid nyexploatering av mark skall tomterna hållas små och fördelas till många olika byggare med krav att varje fastighet ska gå att ansluta till övriga kvarteret i en sluten kvartersstruktur.
För att detta ska gå måste det finnas en övergripande stadsplan som detaljplanerar hela kvarter och områden som gäller istället för detaljplaner. När en tomt säljs ska alla ramar vara klara, det ska gå att bygga direkt. Tomt säljs med tillhörande bygglov med andra ord. Inga samråd, inga överklaganden. Det ska vara avklarat i förväg i stadsplanen. Byggaren ska få ramar i stil med antal våningar, antal parkeringsplatser, fördelning hyresrätt/bostadsrätt/ägandelägenhet, eventuella krav på affärslokaler mot gatan och så vidare. Hur byggaren väljer att åstadkomma detta ska vara byggarens sak. Tredje huvudprincipen blir alltså: Staden ska planeras i en detaljerad stadsplan som skapas i samråd med medborgarna. När byggarna kopplas in ska alla planerande processer vara klara, bygglov ska vara klart, spaden ska i princip gå att sätta i jorden omgående.
Det finns ytterligare ett skäl till att stadsplanen är så viktig. Den visar vart staden är på väg. Även om det inte finns stad just nu kan varje byggare vara försäkrad om att en stad skjuter upp runtomkring de små tomter som byggaren själv har tillstånd att bygga på.
Svårare än så här är det inte att åstadkomma en verkligt levande och attraktiv urban stad. Så här har man byggt stad i alla tider innan vi gick in i stadsplaneringens "dark age". Den här modellen vilar på århundranden av lärdomar och förfinande av stadsplanering. Vi behöver inte återuppfinna hjulet. Vi kan bara ta infills-modellen och trycka "copy/paste". Så otroligt barnsligt enkelt, men ändå så oöverstigligt svårt.
