Frågan är lagens legitimitet

Nu har jag fått minst en "ny" piratpartist, som inte bloggat tidigare, att ta upp tangentbordet och börja! KUL! Mattias Rubenson hittas på bloggen Tanketourettes. Jag vill självfallet välkomna honom och önska ett stort lycka till! Med det sagt tänkte jag börja dagens bloggpost!

Idag blir det ett instick om rättstvisten mellan Samsung och Copyswede. Kort recap för alla som inte nördar piratfrågor (dvs även jag själv): Copyswede menar att privatkopieringsavgiften skall omfatta lagringsmedia i även exempelvis surfplattor och datorer. Samsung tycker det är vansinne och vägrar, varpå Copyswede valde att stämma Samsung i Solna Tingsrätt. Tingsrätten har nu dömt till förmån för Copyswede.

Den stora frågan här definitivt inte huruvida mobiltelefoner och datorer är "särskilt ägnade" åt privatkopiering, hur absurd den utsagan än är. Jag vet inte vad ni andra gör med era prylar, men jag tänkte redogöra för min datoranvändning och telefonanvändning respektive:

Datorn används till bland annat att surfa, utveckla programvara, skriva uppsatser, redigera egenhändigt fotade bilder, skapa musik och spela lagligt införskaffade datorspel. Mobiltelefonen används till att testa egenhändigt utvecklad programvara, ringa samtal, skriva och läsa textmeddelanden, navigera med hjälp av GPS och kartor samt fota. Det som är den verkligt stora frågan i det här sammanhanget är faktiskt: Vad av detta legitimerar att jag när jag köper dem ska betala Per Gessle och andra stora, väletablerade artister en ersättning? 

Det här är samma skåpmat som piratrörelsen har tjatat om i åratal. Det är fel på privatkopieringsersättningen i grunden. Vanliga svenssons får betala en straffavgift till väletablerade kulturprofiler för all form av datoranvändning. Detta ska kompensera för ett intäktsbortfall som aldrig någonsin påvisats till en bransch som aldrig genererat mer pengar än vad de gör idag. Pengarna fördelas på ett icke-transparent sätt och tillfaller kreatörerna asymmetriskt med avseende på hur det faktiska kopieringsmönstret ser ut. Stora artister gynnas på små artisters bekostnad. Den är en lösning på ett problem som staten inte alls borde engagera sig i, nämligen hur vissa företag ska göra mer vinst utan att anpassa sig till teknologisk utveckling. Det är företagens ansvar att skapa vinst, inte statens.

Här kan man med fördel stanna upp och fundera över vilka konsekvenser den här strukturen har för kulturen. Den gör det faktiskt svårare för ny kultur att växa fram eftersom hushållen tvingas betala en straffavgift till de etablerade artisterna. Det minskar köputrymmet för hushållen, och alltså också förutsättningarna att stödja nya förmågor.

Nu är detta bara en tingsrättsdom, så förmodligen kommer det att överklagas. Samsung brukar våga stå på sig. Detta borde upp hela vägen till EU-domstolen. Men den stora frågan här är inte om Samsungs agerande är legitimt enligt lagen utan huruvida lagen är legitim över huvud taget. 

Det handlar i förlängningen om hur olika intressen jämkas samman, maktfördelningen mellan alla medborgare och ett fåtal större företags intressen. Och vilka driver frågan? Ja, du gissade förmodligen rätt. Det är Piratpartiet. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0