Min Vision

Statsfeminismen kan bli rätt tröttsam ibland och därför är det viktigt som medborgare att reagera mot den. På ungdomsmottagningens hemsida så kan man läsa om jämställdhet. Problemet är bara att all information som ges baserar sig på könsmaktsordningen. Man omtalar bara de lägen då kvinnan blir diskriminerad och utsatt, men nämner inte ett ord om någon ojämställdhet som drabbar män! Man skriver nästan ordagrant att killen är problemet och tjejen är offret. Detta är vår nationella, statliga information till våra ungdomar: Är du tjej är du förtryckt och är du kille så förtrycker du. Så kan man ju inte ha det. Det stämmer inte med verkligheten så jag bestämde mig för att helt enkelt gå igenom hela sidan och invända mot alla sakfel och osynliggöranden som UMO gör sig skyldiga till. Alltihopa skickade jag i ett mejl för att om möjligt få svar på varför man har en sån ojämställd hemsida om jämställdhet. Det blev ett ganska långt mejl:

Hej!
Jag heter Johannes Westlund och är till vardags teknologstudent på Chalmers. Privat har jag ett starkt intresse för jämställdhet och bloggar bland annat då och då om det. Jag följer också jämställdhetsbloggar och en av dessa pekade på att informationen ni har på siten om jämställdhet i själva verket är felaktig, vinklad och missledande. Så jag har lite frågor om varför ni väljer att skriva som ni skriver och varför ni utelämnar en hel del viktigt om jämställdhet. Det kommer bli något av en lista.

Ni skriver under rubriken "Målet är ett jämställt samhälle", riktigt bra rubrik måste jag inflika, explicit att en fjärdedel av jämställdhetsmålen (1 av 4 punkter) är att "killar slutar använda våld mot tjejer och att killar och tjejer ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp". Jag håller självklart med i sak, men ni skriver inte att "tjejer inte ska utsätta andra människor för psykisk eller fysisk misshandel". Alltså tolkar jag det som att ni anser att det är okej med våld om en tjej slår en annan människa? För även om det kan verka lite främmande för en feministisk världsbild som jag antar dikterat innehållet på den här sidan så existerar lagförda kvinnor som faktiskt slagit män. Är det inte bättre att välja en jämställdare och mer könsneutral formulering "människor slutar använda våld mot varandra och att människor ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp"? Varför valdes formuleringen där män automatiskt placeras i förtryckarens roll och kvinnor automatiskt i offrets? För även om det skulle vara så att det ofta är så finns väl ingen anledning att fortsätta underbygga den rollfördelningen? Huruvida det verkligen är så att män slår kvinnor mer än kvinnor slår män är också ifrågasättbart.

Vad gäller relationsvåld exempelvis visar internationella undersökningar på att våldet är ömsesidigt och att kvinnor såväl som män både kan påbörja brukandet av våld såväl som att vara ensam om att bruka det mot sin partner. Vidare visar också undersökningar på att kvinnor oftare använder tillhyggen vilket gör att skadeverkningarna i bästa fall är ekvivalenta för den som utsätts för våldet. Eftersom det i feministiska Sverige är lite radikalt att hävda att relationsvåldet är jämställt bemödar jag mig med att länka en rapport på C-nivå som bland annat refererar till några av dessa internationella undersökningar jag syftar på: http://miun.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:425982. För övrigt kan kritik framföras mot punkt tre också. Innebär att män ska hjälpa till lika mycket i hemmet också att kvinnor ska förvärvsarbeta lika mycket som män? Eller ska män helt enkelt generellt sett finna sig i att jobba betydligt mer än sin kvinnliga partner?

Sen har ni en fantastisk rubrik igen, "Samhället är inte jämställt". Jag håller helt med er. Samhället är inte jämställt. Ni skriver:

"Kvinnor tjänar oftast mindre pengar än män. För nio av de tio vanligaste jobben har kvinnor i genomsnitt sämre lön än män, trots att de alltså gör samma jobb"

Detta är inget annat än en myt. Orsaken till att lönerna diffar är prioriteringar och egna val vilket bland annat undersökningar visar på. Pär Ström tar upp det i sin bok "Sex feministiska myter". Lönegapet som det ofta pratas om, det oförklarliga alltså, ligger på mellan %1 och 6% och förändras snabbt till kvinnors fördel. Resten av glappet förklaras av vad ni skriver lite senare:

"Kvinnor jobbar lika mycket utan betalt som betalt, medan män arbetar dubbelt så mycket betalt som obetalt. Obetalt jobb är sånt man gör hemma, som att städa, diska, och tvätta. Kvinnor tar oftare ledigt från jobbet för att ta hand om barn och det gör att de bland annat får lägre pension än män."

Kvinnor gör andra prioriteringar än män. Detta förklaras bland annat av biologiska orsaker, samhällets attityder och bemötande mot föräldrar, en ojämställd lagstiftning vad gäller föräldrarskap med mera. Tycker ni helt allvarligt att en deltidstjänst ska ha samma lön som en heltidstjänst? För det är detta som ni vänder er emot när ni säger att kvinnor har sämre lön än män i genomsnitt. Allt beror på hur man räknar. Jämför man månadslönerna är det nog sant. Jämför man timlönen med hänsyn tagen till hur beredd man är på att ställa upp för företaget när det krävs och så vidare så är det en lögn. Hur ska vi ha det? Lön per arbetad timme eller samma lön oavsett om man jobbar 10% eller 100%?

Vidare uppger Sveriges Ingenjörer att kvinnliga ingenjörer numera får ungefär 1000kr mer i lönekuvertet än män med motsvarande utbildning och anställning. Vi ser alltså ett inverterat lönegap. Ändå vidhåller ni alltså då att kvinnor tjänar mindre än män per arbetad tidsenhet? Trots att detta inte stämmer?

Ni skriver vidare:

"Många fler kvinnor än män är oroliga för att utsättas för misshandel och fler kvinnor än män råkar ut för hot om våld. Vem som faktiskt misshandlas mest är svårt att säga..."

Det är faktiskt inte svårt att säga vem som misshandlas mest, vilket bland annat Pär Ström visar med hjälp av statstik från BRÅ, statistik som tar under 10 minuter för den drivne informationsgrävaren att leta fram. Män misshandlas betydligt oftare än kvinnor. Män leder överlägset offerstatistiken för alla våldsbrott utom möjligen våldtäkt. Det är inte svårt att säga vem som misshandlas mest. Varför har ni inte skrivit som det faktiskt är? Att män löper många gånger större risk än kvinnor att misshandlas?

Ni skriver vidare:

"... Och i till exempel historieböcker skrivs om vad olika män har gjort, men sällan berättas kvinnors historier."

Jag vet inte om sömnen var ständigt närvarande på de historialektionerna som de som skrev det där genomgick under högstadie eller gymnasium, men faktum är att hur hemskt det än är så har män en centralare roll i den historia som finns helt enkelt eftersom män har gjort mer omvälvande saker, på gott och ont. Hävdar ni på allvar att det är viktigare att lyfta fram en kvinna ingen någonsin har hört talas om än att diskutera Hitlers eller Stalins förintelser? Eller kanske Sveriges stormaktstid? Eller Lord Nelsons historiska sjöslag mot franska flottan? När man diskuterar historia diskuterar man antingen världspolitiska händelser eller så diskuterar man den typiska människans förutsättningar. Man ska komma ihåg att Lord Nelson, Hitler, och vad de där gubbarna nu heter tillhörde respektive maktelit. De var inga "typiska män". Så lika diskriminerade som kvinnor är av historieskildringen och historiestuderandets intresse för världspolitiska händelser är den typiske mannen i ett givet samhälle. Anledningen till att man inte berättar "kvinnors historier" är helt enkelt att extremt få sådana historier finns. De flesta känner väl dock till kvinnorna som klädde ut sig till män för att vara priater i karibien? En ganska spridd histora. Det finns inte många historier om vanliga män som blev piratmatroser som berättas, alltså premieras kvinnor i det här läget eftersom underlaget ger oss att betydligt fler manliga historier borde finnas. Ändå är det bara kvinnornas som är spridda. Naturligtvis för att de är ovanliga. Och så är det ju med historien. Avvikelser är mer spännande än det vanliga. Vad gäller internationell politik så är ju tyvärr kvinnor underrepresenterade vad gäller större politiska historiska händelser. Detta visar ju på en ojämställdhet som fanns då, men man kan ju inte skriva om historien bara för att den ska passa våra jämställdhetsideal idag? Vi bör väl hålla oss till det som verkligen hänt. Detta medför ofrånkomligen att en liten grupp mäns historier kommer att dominera och det avspeglar en del av vår historia. Anser ni att vi bör förvanska historien? Förtiga viktiga delar av historien som format vår kontext och samtid bara för att män tillskrivs dem?

Här tar dock er punktlista slut och ni analyserar och drar en slutsats:

Även om de här exemplen visar att tjejer på många sätt har det sämre än killar så finns det förstås killar som har det dåligt och som kan drabbas av samma problem som tjejer. Att det finns olika förväntningar på killar och tjejer kan till exempel göra att det är svårt att se när killar är deprimerade eller har problem som bara tjejer förväntas ha. Jämställdhet handlar om gruppen kvinnor jämfört med gruppen män.

Här finns flera invändingar att göra. Texten formuleras på ett sätt som tydligt förmedlar att tjejer strukturellt har det sämre än killar medan vissa killar kan ha det dåligt. Alltså: det kvinnliga könet är strukturellt diskriminerat emedan vissa individer av manligt kön råkar illa ut på grund av varationer inom kollektivet. Detta är inte sant. Det finns flera områden som ni underlåter er att nämna där killar och män diskrimineras:

• Juridisk diskriminering - Män har sämre rättsligt skydd än kvinnor. Speciellt familjebalken är ojämställd och gör att män har en väldigt svag roll som föräldrar. Men det finns fler punkter som diskriminerar män.
• Svag roll i relationer - Delvis till följd av vad som nämns ovan, men också till följd av att direktiv till socialen tydliggör att socialen ska ta kvinnas parti vid konflikter i relationer. Det manifesterar sig också i att kvinnor vinner 95% av alla vårdnadstvister. Bland annat.
• Högre självmordsfrekvens - 75% av alla självmord begås av män.
• Kortare genomsnittslivslängd - 4,2 år kortare senast jag kollade.
• Högre genomsnittlig arbetsbelastning - Närmare bestämt 17 minuter mer enligt en undersökning.
• Betygsdiskriminering i skolan
• Skolan är utformad för kvinnor och där finns extremt få manliga förebilder vilket har korrelation med resultat.
• 57 gånger högre risk att avlida vid arbetsplatsolyckor i Sverige. 2010 dog 1 kvinna och 57 män.
• Större risk att bli misshandlade - som jag redan nämnt.
• Dålig tillgänglighet i psykvården - Att för en man träffa en manlig psykolog eller terapeut är nästan omöjligt idag tyvärr och många gånger finns behovet för en man att prata med någon som har liknande referensramar. Tjejer relaterar oftare lättare till tjejer och killar lättare till andra killar. Tyvärr så är antalet manliga psykologer och terapeuter betydligt mindre än antalet kvinnliga.
• Depressionsdiagnostik - symptombilden gör att färre män upptäcks trots att män i större utsträckning drabbas och oftare drabbas av de värsta formerna av depression. Antagligen har detta ett samband med självmordsstatistiken som i sin tur har sin lilla del i den generella livslängden.
• Dålig tillgänglighet inom viss vård - Bland annat urologi är otillgänglig. Gynekologiska mottagningar finns överallt, men för en man med underlivsbesvär är det många gånger nästan omöjligt att ens komma i kontakt med en specialist. Prostatit är ju exempelvis en sjukdom som tyvärr idag är svår att få behandling för trots att den är mycket smärtsam.

Varför nämner ni inte åtminstone några av dessa viktiga problem. Av 9 problem ni nämner så drabbar 9 av dessa kvinnor (ja 7, eftersom 2 baserar sig på en direkt myt). Trots detta finns minst lika många problem som drabbar män. Varför har ni valt att bara fokusera på kvinnors problematik? Samhället är inte jämställt som ni konstaterar, och sen bevisar genom er ojämställda framställan av jämställdhetsproblematiken. Jag tycker det är tragiskt att ni ger så dålig information till unga män och kvinnor om att ojämställdhet drabbar båda könen och att båda könens problematiker är viktiga att ta på allvar.

Jag går vidare till nästa stycke. Här spökar feministiska teorier. Mannen definieras som räkmackeglidaren och kvinnan som den förtryckta. Stämmer detta med verkligheten? Inte nödvändigtvis. Hittills är könsmaktsordningen som det där är en produkt av obevisad.Vad gäller bilolyckor så måste jag också fråga vad siffran avser. Avser den olyckor per körd kilometer per kön eller avser den bara antal olyckor fördelat på kön? För att män kör mer bil är bevisat. Bland annat i yrkestrafik är mansdominansen stor. I så fall är det inte orimligt att fler män är med i olyckor totalt sett eftersom fler män än kvinnor helt enkelt finns på vägarna. Men det jag störde mig på mest var:

"Det finns också de som tjänar på att samhället inte är jämställt. Det kan till exempel vara män som har det lättare att bli chefer än kvinnor..."

Jag tycker det är märkligt att man gör det uttalandet samtidigt som rekryteringsföretag uppger att bolagsledningar och ledningsgrupper efterfrågar en kvinna vid rekryteringsprocesser. De flesta vill spontant ha en kvinna över 35, ingenjör, enligt en rekryterare som citeras i Pär Ströms bok Sex feministiska myter jag redan varit inne på. Vidare finns ett antal mentorsprogram enbart tillgängliga för kvinnor som är till för att hjälpa just kvinnor till chefspositioner inom företag. Det finns inga sådana för män. Vidare listas lovande kvinnor på en rekryteringsbyrå (Pär Ströms bok igen) från en ålder av ca 30. Män ska vara riktigt glada om de kommer in på listan efter 40. Det omtalade glastaket är en motbevisad myt. Problemet är att det inte finns tillräckligt många kvinnor som vill bli mellanchefer, och såklart en viss eftersläpning eftersom det faktiskt tar tid att avancera i ett företag. Gubbarna som sitter där nu började för 30 år sen. Då var läget ett annat i Sverige. Men faktum är att det är lättare för en kvinna att bli chef än för en man att bli det just nu i Sverige på grund av de genuspolitiska strömningarna som skapat den här sjuka könsdiskrimineringen mot män. Varför skriver ni något som så uppenbart inte stämmer?

Jag hoppas att det inte blev för mycket frågor och förväntar mig raka och klara svar varför ni konsekvent osynliggör killars problematik och faktiskt placerar mannen i en förövarroll och kvinnan i en offerroll. Varför bryr ni er bara om att skriva om kvinnans situation? Är er site bara till för kvinnliga ungdomar eller?

Tack så mycket för er tid