Min Vision

Då var det dags för tes nummer 5:

"Digital kultur är som luft"

För digitala produkter är kostnaden för att göra kopior så nära noll att den i princip är "gratis". Tesen är alltså att digital kultur kommer att upplevas som något som "bara är". Som inte kostar, som bara finns och omger. Ungefär som luft. Vi ser också att exempelvis skivbolag övergår till att sälja tjänsten musik snarare än produkten musik. En månadsavgift för Spotify (och snart världens samlade digitaliserade musikproduktion) istället för en platta med artist X. Det är en smärtsam övergång, men det är ditåt som det strävar: Köp en mobil, och få all världens musik i ett år på köpet. Köp en TV och få all världens film i ett år på köpet. Utvecklingen beror inte på fildelningstjänster eller liknande utan för att digital information i stort sett är gratis att kopiera till sin natur. Det som är digitalt kommer att kopieras, kommer att omge oss, som luft. Eller?

Eftersom jag håller lågt tempo på att komma igenom teserna så är det väl nästan nödvändigt att informera om att jag alltså sakta men säkert håller på att diskutera Internet när jag hinner med. Som underlag använder jag en bok, "69 teser om internet", som är skriven av Per Olof Ågren. Den finns gratis som PDF. Google är din vän, jag lovar. Dagens tes är i alla fall:

IT-kritik är nödvändig

Ågren menar att IT-lösningar, artefakter, är att betrakta lite som kulturella verk. Och centralt inom kulturen är kritik och diskussion. Det finns hela redaktioner på tidningar som inte gör annat än att kommentera på olika kulturmanifestationer. Det finns inte lika många redaktioner på tidningar som kommenterar på mjukvaruarkitektur eller något i den stilen. Men det är enligt Ågren nödvändigt, att det finns en diskussion och en kritisk rörelse runt IT-lösningarna som kommer till. Det är klart att det för initierade finns ställen där man kan nörda ner sig in absurdum redan idag, men i den offentliga debatten är det tyst. Trots att IT-förändringar sannolikt är det som ändras snabbast omkring oss. Inte ens diskussionen om låsta system versus öppna plattformar verkar vara intressant för allmänheten. Bara det är ett äpple på plattan och namnet börjar på "i" så är det bra. Till och med webbdesigners tycks just nu gilla Apple. Jag undrar hur lång tid det tar innan Apple börjar försöka sig på att styra utvecklingen genom att införa egna specialkommandon. Microsoft gjorde det, och det är än idag orsaken till att alla som sysslar med webb inte tar i webbläsaren Internet Explorer med tång om de inte får betalt för det. Jag ger det ett par år, sen händer det.

Det finns något oreflekterat över det där. Att inte diskutera IT-systemen och hur de formar och påverkar. Att inte analysera syften och konsekvenser. Man behöver inte vara programmerare för att ha åsikter och tankar omkring att bilar styrs av datorer, som snart kommer kopplas till varandra och till internent. Eller att ICA vet allt om din kosthållning. Det finns väldigt många system som påverkar oss. Det är klart vi behöver vända och vrida på dem, kritisera och ifrågasätta. Jag tror branschen behöver det för att inte springa iväg åt något helt galet håll. Glöm inte bort att IT-industrin drivs till stora delar av män som inte riktigt växt upp och som kan springa åt nästan vilket håll som helst. För att de kan. Det är värt att hålla i minnet.

Dags för ännu en tes ur boken "69 teser om internet" skriven av Per-Olof Ågren. Tes nummer 3 för att vara exakt:

Simuleringskulturen kräver läskunnighet

I princip är "simuleringskulturen" ett koncist sätt att beskriva människans och samhällets ökande användning och också beroende av simuleringsmodeller. Dessa är ofta matematiska modeller som implementerats i mjukvara till datorer. De används till alla möjliga syften inklusive att simulera naturvetenskapliga experiment, praktiska tillämpningar (såsom ett signalsystem för järnväg eller en hårdvarubeskrivning i VHDL), effekter av förändringar (exempelvis hur olika teknologival påverkar miljön) och så vidare.

När Ågren framlägger tesen i boken använder han en annan tes som handlar om simuleringarna självt, nämligen att simuleringar aldrig kan vara helt objektiva och aldrig helt kan sakna bias. Han definierar en delmängd till läskunnigheten som förmågan att uttolka resultaten på ett relevant sätt.

Så läskunnighet avser här förmågan att avläsa informationen samt uttolka en relevant innebörd.

Den här tesen tror jag stämmer. Det intressanta är vad den kan medföra. De flesta simuleringar har följande egenskaper:

1. De är i grunden matematiska modeller.

2. Digitala beräkningsmaskiner (processorer) används för att göra simuleringarna.

3. Simuleringarna beskrivs för processorerna med hjälp av programmeringsspråk, mjukvara.

4. Simuleringarna konstrueras och implementeras av människor med syften.

För att kunna få begrepp om hur simuleringarna fungerar samt om styrkor och svagheter med dem ser vi alltså att kunskap inom matematik, digitalteknik och programmering är viktiga. Det hörs ju ofta sägas att matten är "onödig" och att man behöver lära sig annat, men matten är grunden för modellerna och fundamentet för digitalteknik. Jag påstår att kunskap i matematik kommer ge ett ökat maktövertag. Förstår man matten har man goda förutsättningar att på ett smartare och rimligare sätt tolka simuleringarna. Men även kunskap inom programmering kan komma att bli en skiljelinje. Vi ser allt mer hur de som "inte kan" har ett klart underläge när det gäller att hantera sin egen dator. Något som är än mer oroande är att det kommer att utkristallisera sig en stor skillnad mellan människor som kan kryptera sin datatrafik och gömma sig bakom anonyma IPn. Redan här ser vi att tekisk kunskap är en skiljelinje. Kanske kommer denna utveckling bidra till att öka skillnaden än mer?

Men det är inte bara teknologisk kunskap som krävs. Det krävs också en förståelse för människan och människor. Om vi förstår människorna bakom simuleringarna har vi större möjligheter att avläsa resultaten bättre. Vad det här betyder är att vi går mot en värld där samspelet mellan människa och teknik håller på att bli alltmer komplext och kräver att människor har en allt bredare förmåga för att hantera detta. På ett sätt är det nya krav som ställs, men på ett annat sätt går det att se det som en påminnelse om gamla krav. Matte har varit viktigt länge, likaså att förstå oss själva, människan och människor. Det jag ser som den största utmaningen är att antalet tillämpningar som kräver matematik, datorer och människor och en förståelse för alla fält ökar kraftigt. Hur säkerställer vi att ingen lämnas på efterkälken? Förr var det inte samma problematik för det var fysiskt omöjligt att göra en miljon simuleringar i minuten. Det gick bra att hänga med i samhället utan att kunna så mycket matte exempelvis. Nu verkar det som att förmågan att förstå simuleringar kan avgöra ifall man vara med eller inte vara med i samhället och samhällsdebatten. Det är också intressant att betrakta simulationer som ett nytt maktmedel. Den som förstår simuleringar fullt ut kan sannolikt använda dem till egna syften som inte alltid är så vackra.

Då var det dags för andra tesen av de 69. I det här tempot har jag att göra i flera år. Jag kanske borde snabba upp lite... I alla fall så lyder den andra tesen:

"Singulariteten är nära"

Jag håller med om att tesen är lätt obegriplig i sig självt, åtminstone för dem som inte är bevandrade i fysik och datavetenskap samtidigt. Jag pluggar datateknik, och jag begrep inte vad det där betydde innan jag läste förklaringen. I princip så är det ju begreppet "singularitet" som ställer till det. Vad betyder "singularitet"?

För att svara på den frågan så citerar jag boken:

"Singularitet är lånat från fysiken som beskriver en 'punkt i rumtiden i vilken rumtidskrökningen är oändlig' och är en egenskap i så kallade svarta hål i rymden. Det är ett tillstånd när något blir oändligt och därmed ofattbart."

Men här avses ju då alltså inte fysisk singularitet utan teknologisk sådan. Om man överför det där resonemanget på teknik så får man ungefär att det är en punkt när teknikutvecklingen går oändligt fort, det vill säga att massor utveckling sker på extremt kort tid. Vernor Vinge heter snubben som först beskrev teknologisk singularitet för övrigt. Han är matematiker för övrigt.

I princip bygger argumenten på att vi blir duktigare på att kombinera datorns kraft med människans kreativitet typ. Jag tycker hela tesen känns hybris. Jag tror inte att vi kommer att se den enorma ökning av teknologisk utveckling som krävs för att tesen ska uppfyllas inom vad jag kallar "nära". Vidare är "nära" ett väldigt relativt begrepp. Det kan vara "nära" till USA och långt till Stockholm beroende på kontext. Det är tesens viktigaste svaghet för övrigt. Om det infaller om en miljon år eller om det infaller imorgon är egentligen irrelevant. Tesen gäller ändå. "Nära" är ett relativt begrepp...

Men om man bortser från detta så kan man ändå diskutera den teknologiska utvecklingen och om det är möjligt att skapa den enorma ökning av utveckling som krävs. Jag kanske låter som en pessimist, men jag tror inte det. Redan idag har vi problem med den extrema informationsmängden vi måste hantera. Argument för handlar ju som jag skrev om integration med datorer genom exempelvis implantat. Jag bara undrar om vi kan få en processor att kommunicera på så djup nivå med hjärnan som krävs. Jag tror också att kreativitet kommer att krävas i ständigt ökande grad och kvalitet. Detta är människans bidrag. Även om vi kan outsourcea rena beräkningar, hantering av informationsflöden och liknande på något implantat så kommer vi fortfarande själva behöva stå för att tänka ut nästa steg, en process som jag tror till sin natur kräver tid, vilket gör att det bör finnas något undre värde för hur snabbt utveckling kan ske.

Dock tror jag att vi kommer få se tempoökning ett bra tag till. Dels för att jag tror att antalet ingenjörer ökar och dels för att jag tror att vi kan utveckla bättre verktyg och processser för att tillvarata vår kreativitet. Men jag tror inte vi når singularitet.

Jag har beslutat mig för att köra igenom samtliga 69 teser. Vissa kommer bli diskuterade, andra kommer jag inte att kunna kommentera så mycket som jag skulle önska. Men jag ska göra ett gott försök. Jag avser här inte leverera några sanningar utan vill skapa diskussion och eftertanke. Ibland kommer jag försöka formulera alternativa teser. Gör det ni också! Här kommer alltså i alla fall första tesen:

"Information wants to be free"

Det här börjar ju intressant! För det första måste man ju diskutera om information kan ha en vilja. Kan man tilldela saker och företeelser viljor? Det hade ju varit ett intressant fantasykoncept, information med vilja som slumpmässigt bestämde sig för att gömma sig i 1000 år för att dyka upp i ett mörkt hörn någon helt annanstans. Lite som ringen i Sagan om Ringen, en tingest med en vilja så stark att den kunde påverka händelser i världen.

Fast helt långsökt är det inte. Vi säger ofta att universum vill öka oordningen, entropin. Det är för övrigt termodynamik. En reaktion måste minst gå till och från samma oordningsgrad, men oftast ökar oordningen. Varför skulle inte information kunna tillskrivas en egen agenda? Kanske är det så att information strävar efter spridning. Det verkar ju som att information har spritt sig nästan oavsett vad man gör för att dölja den. Det brukar i alla fall jag komma fram till när jag ser på dokumentärer om underättelsetjänster och liknande. Kanske är det därför det är så svårt att hålla hemligheter hemliga?

Antitesen är ju att information vill vara ofri. Man skulle också kunna ställa upp tesen att information inte vill någonting. Det senare kanske är så vi ser det. Vi ser information som någonting dött. Men kanske är det ett sätt att säga att informationsnätverket internet på grund av den fria informationen är teknik som är frigörande. Information blir ju tillgänglig för mycket billigare peng, alltså kan människor nästan oberoende ekonomi få information.

Är det i detta ljuset rätt att lagstifta mot ett fritt internet, när vi vet att fritt flytande information radikalt förändrar människors möjligheter nästan oberoende deras ekonomiska situation? Det är också en tanke som finns i mitt huvud.

Helt orelaterat:
Jag råkade snubbla in på en sedlärande historia om skattepolitik i dn. Du hittar artikeln här. Jag tycker den är läsvärd. Intressant egentligen det där...