Min Vision

Jag ska vara den första att säga att jag hatar när politiker snackar jämställdhetssatsningar och jämställdhetsfrågor. Diskussionen känns alltid verklighetsfrämmande och av någon märklig anledning går alla jämställdhetspengarna bara åt ett håll. Alla resonemang bygger på det konstruerade begreppet "könsmaktsordningen" som definierar män som förövare och kvinnor som offer, män som härskande och kvinnor som underordnade. Men kära läsare, det är inte den typen av politikst korrekta feminist- "jämställdhet" jag brinner för eller vill syssla med.

Men ett modernt samhälle kräver jämställdhet. I min vision för framtiden ingår numera ett samhälle som ger alla samma chanser och förutsättningar, oberoende ifall man fötts med penis eller vagina, men som också respekterar individens val och uppmuntrar individen till att söka sig till en egen väg. Och man kunde ju önska att det var dagsläget, men så är det inte. På allt för många ställen diskrimineras människor, ofta till och med i jämställdhetens namn! Vi läser ofta om kvoteringar för att öka jämställdheten, riktade bidrag för att få fler av en grupp att söka sig till vissa branscher, gräddfiler för en viss grupp. Den här gruppen råkar vara samma gång på gång. Trenden är glasklar. Kvinnor ska curlas in och män ska diskrimineras bort. Osynliggörandet kring den ojämställdhet som finns är omfattande. På GenusNytt kan den som vill läsa om den andra halvan av genusfrågan. Jag står inte för bloggens alla åsikter. Men den tjänar som en bra motvikt till den feministiska propagandaapparaten, all annan media.

Jag måste till att börja med definiera vad jämställdhet är så att inget tvivel råder. Här följer Nationalencyklopedins definition av "jämställdhet":

"Jämställdhet, ett tillstånd som kan anses råda antingen när män och kvinnor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter eller först när män och kvinnor har samma ställning och inflytande."

Rent logiskt betyder alltså detta att den ena av de två satserna måste uppfyllas för att jämställdhet ska råda. Men den andra satsen är svårtolkad. Vilka sfärer beaktas gällande ställning och inflytande? Hur mäter man ställning och inflytande? Jag tycker den definitionen är problematisk. Jag väljer att anta den första;

"Jämställdhet, ett tillstånd som kan anses råda när män och kvinnor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter."

Det finns naturligtvis många områden där män och kvinnor inte har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Jag kommer att sätta följande frågor högst upp på agendan:

• En könsneutral lagstiftning
  Det här är ett naturligt krav. Lagen ska inte göra skillnad på kvinnor och män! Vi ska alla ha samma skydd och samma rätt. Så är det inte idag. Det mest uppenbara är kvinnofrids-lagarna som inte har någon motsvarighet för män. Men i fråga om skydd för manliga föräldrar, pappors rätt till sina barn och liknande finns också enorma ojämlikheter. Som far har du inte rätt att få bekräftat om barnet verkligen är ditt exempelvis. Du har inte heller rätt till vårdnaden om barnet om du inte är gift med mamman. Trots detta är du skyldig att betala underhåll. Det är bara början. I praktiken, verkliga livet, är det absurt. 95% av alla vårdnadstvister vinns av kvinnor bland annat på grund av att lagstiftningen är utformad för att premiera kvinnor och säkra att de aldrig förlorar vårdnaden. Det finns horribla exempel att läsa för den som vill.
  
  
• En könsneutral samhällsapparat
  Sociala myndigheter och vården bemöter män och kvinnor olika och tillgängligheten är olika för könskollektiven. Exempelvis så tar socialen oftast mammans parti i olika familjekonflikter mycket till följd av att många handläggare är kvinnor och feminister. Ett annat exempel är att trots att män är mer utsatta för våld i samhället så finns det nästan ingen mansjour som män kan vända sig till. Jag tror att det finns 1 i hela Sverige att jämföra med uppåt 60 kvinnojourer. Vidare är vården ojämställd. Kvinnor utnyttjar vården oftare och tidigare än män. Kan detta bero på att vården helt enkelt inte etablerar någon bra kontakt med män? Kvinnor screenas regelbundet för bröstcancer, det finns många gynekologiska mottagningar och majoriteten som arbetar inom vården är kvinnor. Män screenas inte för prostatacancer och forskningen ligger långt efter forskningen på bröstcancer trots att sjukdomen är både värre och vanligare, mosvarande instans till gynekologin är knappt utbyggd och många manliga underlivsbesvär och dit relaterade åkommor får inte relevant behandling och möjligheten att få träffa någon med liknande referensramar, alltså en man, är ytterst liten. 
  
  
• En jämställd skola
  Majoriteten av alla som undervisar i skolan är kvinnor, majoriteten av alla som får goda betyg är kvinnor, majoriteten av de som läser på högskola är kvinnor, och undersökningar visar på att hela skolsystemet är byggt av kvinnor för kvinnor. Är inte pojkars möjligheter till utbildning lika viktig som flickors? Varför tas inte frågan på allvar? Det skylls på "mönster" och "biologiska orsaker" i den offentliga debatten. Varför anpassas inte metoderna till hälften av alla som går i skolan? Varför får inte alla pojkar i skolan ha manliga förebilder redan tidigt som visar att det där med plugg, det är inte bara en tjejgrej? Alla har rätt till en likvärdig utbildning, även pojkar!
  
  
• Mäns kortare livslängd, och utsatthet på arbetsplatser
  Män lever i snitt 4,2 år kortare liv än kvinnor i Sverige. Det ÄR ett jämställdhetsproblem. Det omfattar vårdens och psykvårdens tillgänglighet fär män, samhällsattityder och till viss del egna val. 75% av alla självmord begås av män, och statistik ger oss att män i större utsträckning utvecklar allvarliga depressioner samtidigt som psykvården nästan bara fångar upp kvinnor. Utöver det är det 57 gånger vanligare att en man dör som att en kvinna dör i arbetsplatsolyckor. Det är också vanligare som man att bli utsatt för misshandel, våldsbrott och antagligen dråp och mord. Vi pratar ofta om att kvinnor går osäkra. Statistik ger oss motsatsen. Det är dags att börja arbeta för en jämställd livslängd och en jämställd utsatthet på arbetsplatser (gärna nollvision).
  
  
• Förbud mot könskvotering, annan kvotering och könade gräddfiler
  Könskvotering och diskriminering är samma sak. Av någon märklig anlednining är det enbart kvinnor som får bli inkvoterade. Könskvotering betyder att någon med bättre meriter måste stå tillbaka för att någon med rätt utrustning mellan benen ska få förtur. Precis som all annan kvotering är det förkastligt. Ur ena perspektivet är kvotering positiv särbehandling och ur det andra legaliserad diskriminering. Det är inte rätt. Det förekommer också vansinnigt många "gräddfiler" enbart tillgängliga för kvinnor. För män finns inga sådana. Exempelvis kan kvinnliga företagare söka pengar ur en särskild pott, näringslivet erbjuder kvinnor mentorsprogram som en hiss till chefsbefattningarna för att bättra på statistik, högskolan specialdesignar tjänster med högre lön och större andel forskning som bara kvinnor får söka och så vidare. Detta är inget annat än ren och skär ojämställdhet. Könet ska inte vara det som avgör om du får uppmuntran, gräddfiler och riktade bidrag. Så är det tyvärr idag.

Jag har bloggat ett tag nu. Ett tiotal inlägg har det blivit. Vissa kanske undrar varför jag valt att blogga om just det jag bloggat om. Varför etanolproblemet? Varför skola? Varför innovation? Svaret på frågorna är för att alla bloggposter hittills har varit delar av en övergripande idé. Idén är en väg framåt för Sverige. Det är en ny väg som ingen har provat hittills. Det är inte en väg man någonsin kommer att vinna någon valseger på för konceptet är alldeles för komplext för att få plats i en direktsänd valdebatt eller på ett litet flygblad. Men om vår politik handlar mera om att bli vald och få styra kortsiktigt än om hur vi långsiktigt ska lyckas skapa ett bättre samhälle så är det dags att tänka till. Väljer vi politiker för att de ger oss några extra hundralappar i plånboken ett par år framöver eller för att de faktiskt har en plan för hur vi ska hålla ihop samhället och ställa om inför de enorma utmaningarna som väntar lite längre fram än nästa val? I alla fall så tänkte jag presentera den väg jag tror är gångbar in i framtiden.

Vägen kan delas in i 6 stycken övergripande fokusområden. Jag tänker presentera vart och ett för sig med en liten förklarande text under. Namnen är inte lika viktiga som det som verkligen menas:

Innovation
Att ta tillvara på den forskning och den innovationskraft som finns i Sverige och exportera den i form av smarta produkter och tjänster är en nyckel för att skapa en starkare ekonomi och fler jobb. Det är också en av nycklarna till att skapa ett starkt kunskapskluster i Sverige omkring grön teknologi och hållbar utveckling.

Etreprenörskap
Det som ytterst skapar jobb är att människor på individnivå vågar satsa kapital och arbete i att starta upp nya verksamheter. Att underlätta för entreprenörer att etablera nya företag medför att vi dels ständigt stimulerar till att utveckla nya branscher och dels att vi skapar flera arbetstillfällen, vilket avlastar trygghetssystemen och genererar mer i skatt.

Hållbar utveckling
Om vi ska överleva i framtiden som ras är en omställning till en hållbar utveckling extremt viktig. Sverige har länge utmärkt sig i världen genom att vara ansvarstagande och en föregångare. Vi har genom åren samlat på oss enorma kunskaper inom miljöteknik och gröna lösningar. Men nu på senare tid har något hänt. Vi har blivit rädda att vara den som går före. Vi måste vara betydligt mer offensiva och visa världen hur man skapar ett hållbart samhälle. Detta kommer också att bidra till att Sverige för miljötekniken blir vad Silicon Valley är för datortekniken. Detta kunskapskluster i kombination med offensiva satsningar på den miljötekniska utvecklingen kommer att göra Sverige till en extremt attraktiv plats att etablera företag på samt att välja för sina högre studier.

Utbildning
Det enskilt viktigaste sättet att inte skapa cementerade samhällsklasser är att ge alla likvärdiga förutsättningar. Samtidigt är det viktigaste styrkeområdet Sverige kan skapa sig kunskap. Genom ett kunskapsstarkt samhälle kan vi skapa starka spetskunskapskluster på en mängd områden, som i sin tur ger ökad innovation, export och mer arbete i Sverige. Jag vill inte att vi ska vara duktiga och kunniga. Vi ska vara Bäst. Detta uppnås bland annat genom stora satsningar på och omstruktureranden av utbildningssystemet.

Infrastruktur
Bara det faktum att vi transporterar mer gods på lastbil än på tåg, eller det faktum att persontrafiken på järnväg kollapsar varje vinter är nog för att motivera varför detta är ett viktigt område. Företag och ekonomi är beroende av snabba och pålitliga förbindelser. I Europa byggs just nu ett nät av snabbtåg och det ses som en viktig del i lösningen av att skapa hållbara transportsystem. Samtidigt har vi i Sverige en regering som anser att vi "överinvesterat" i järnvägen, trots att den järnväg vi har knappt förändrats sen den byggdes. Den byggdes för att svara upp mot behoven som fanns i slutet av 1800-talet. Europa tar steget in i hållbara transportsystem, men vi i Sverige vill inte vara med. Vi tror fortfarande lastbil är lösningen. Trots att det är långsamt och enormt klimatosmart. Samma sak så bygger vi städer för bilar och inte för cykel/kollektivtrafik/människa. Varför? En viktig nyckel till ett hållbart samhälle är självklart hållbar infrastruktur.

Bostäder
Ungefär 8000 hyresrätter kommer byggas 2011. Samtidigt förväntas åtminstone omkring 100 000 ungdomar vilja flytta hemifrån. I Stockholm har det inte byggts studentbostäder på över 4 år, i Göteborg byggs visserligen studentbostäder, men långt ifrån det nuvarande behovet och ännu längre från det framtida. I Göteborg finns åtminstone 120 000 personer som inte har eget förstahandskontrakt. Visserligen är situationen inte lika extrem på mindre orter och samhällen men analysen är ändå klar; min generation (90-talisterna), som består av ca 1,1 miljon individer är första generationen som kommer ha det svårare än sina föräldrar att etablera sig på bostadsmarknaden. Det kommer bli den första generationen som får smaka på vad negativ utveckling betyder. Samtidigt säger vi att vi vill växa, bli fler och vi vill att företag ska etablera sig och växa. Ingenting kan växa om inte människor ens kan få tak över huvudet. Om folk inte kan bo kan inte företag bli till, kan inte tillväxt ske. Att säga att det är dags för ett miljonprogram 2.0 kanske låter drastiskt, speciellt med tanke på allt negativt som förknippas med miljonprogrammet, men det är de siffrorna vi rör oss i. Vi behöver omkring 1 miljon nya bostäder för att rymma alla som kommer att flytta hemifrån de närmaste åren. Dessa kommer främst behövas i storstäderna, som kommer växa ytterligare. Att ordna bostäder är en enormt viktig del av att skapa en hållbar och offensiv tillväxt.