Öppen fråga till feminister och genusvetare
Att kvinnor är det underordnade könet är dagens axiomatiska sanning. Jag tvivlar inte på att det är så inom många områden. Under en lunchdiskussion berättade en kvinnlig arbetskamrat på ett väldigt sakligt sätt om konkreta saker som visar på patriarkala strukturer. Ska tilläggas att hon gjorde det bättre än någon genusvetare eller genusaktivist jag stött på. Hon berättade om flygplansstolar som var designade efter män och som för henne blev onödigt obekväma. Om svårigheten att hitta en bil med bilstolar som fungerade även för henne. Två utmärkta exempel på lägen där man inte tänkt sig för utan av gammal vana valt att utforma allting efter mannen.
Jag förstår genusvetenskapens originalperspektiv, att vetenskap i stor utsträckning utformas efter och testas på män. Detta stämmer inte längre, utan genusvetenskapen har här lyckats med att få till stånd ett litet paradigmskifte. Också på tekniksidan börjar det luckras upp och alltfler ingenjörer utbildas till den här typen av medvetenhet. Så långt är jag med.
Men när militanta vänster-feminister börjar skrika om hur synd det är om kvinnor i alla lägen, då börjar det klia i mina fingrar. Om det nu var så att kvinnor alltid har det sämre varför ger oss statistiken att fler män tar självmord, i alla ålderskategorier? Hur kommer det sig att män har sämre medellivslängd? Varför pratas det mer om (och satsas betydligt mer forskningsmedel till) bröstcancer än prostatacancer trots att den senare skördar många fler offer? Varför finns kvinnofrid och inte mansfrid? Och framför allt vad ämnar ni självutnämda jämställdhetens förkämpar att göra åt saken?
Dagens jämställdhetsdebatt handlar enbart om hur kvinnor missgynnas. Jag ifrågasätter med anledning av detta om den så kallade jämstalldhetsdebatten verkligen handlar om jämställdhet. Feminister anför att kvinnor missynnas vid rekrytering. Rekryteringsfirmor hävdar motsatt att de har stora problem att tillmötesgå företags önskningar att anställa kvinnor till högre poster. De kvinnor med lämpliga kvalifikationer som finns tackar i stor utsträckning nej. Vänster-feminister ifrågasätter att kvinnor har lägre lön. Men samtidigt så har alla år av vänsterflummande sossestyrning inte lett till att alla kvinnodominerade yrken inom offentlig sektor fått högre lön. En annan aspekt är att de aldrig jämför timlön utan månadslön utan att ta hänsyn till arbetstid. Kvinnor har andra prioriteringar, och är generellt sett mer intresserade av att jobba mindre än att ha högre lön. Är det inte individens rätt att välja mellan lägre arbetstid eller högre månadslön och vad man prioriterar? Det "oförklarliga" lönegapet är inom staten enbart 1 procentenhet och inom tjänstesektorn i näringslivet är den 6 procentenheter, men då ska också tilläggas att undersökningarna som gjorts inom näringslivet inte omfattar alls lika många variabler och alltså är ofullständiga.
