Min Vision

Jag har funderat på hur jag ska inleda fortsättningen, liksom uppföljningen, av lanseringen av min bloggs breddning till jämställdhetsfrågor. Det finns ju två vägar. Antingen så skriver jag om jämställdhet, eller så betraktar jag lanseringen som färdig och skriver om något annat. Det kunde ju vara kul att fylla den nya jämställdhetskategorin med något, så lika bra att fortsätta på inslagen linje, att diskutera jämställdhet.

Något som det pratas ofta om är ju kvinnofällor. De finns överallt. Dagens datum finns på google ungefär 445 000 resultat om man googlar på "kvinnofälla", att jämföra med de 5 710 resultat en googling på "mansfälla" ger. Nu är ju alla artiklar som google listar inte unika kvinnofällor/mansfällor, men det ger ju ändå en antydan om att det ofta pratas om kvinnofällor. Alltifrån deltidsjobb och sjukförsäkringen till småföretagande och forskning har beskyllts för att vara kvinnofällor. Då kan man ju undra om det bara är kvinnor som drabbas av fällor. Som tur väl är har Aftonbladet tydligen åtminstone en reporter som vågar skriva om motsatsen, en mansfälla:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article12738744.ab

Det pratas ju mycket om snedfördelningen av ansvarsuppgifter i hemmet. I debatten heter det ofta att kvinnan tvingas städa, tvätta, ta hand om barn och liknande i störst utsträckning. Men i verkligheten så är förhållandet på dessa områden betydligt mer jämställt än att byta däck på bilen, bygga altaner, bygga friggebodar, klippa gräset, skotta snö och sätta upp hyllor är i mångt och mycket fortfarande männens domäner. Jag vet att det inte gäller alla heterosexuella par som har villor, men för många är det så här enligt artikeln. Jag kommer själv från en ganska jämställd kontext där mamma visst kan klippa gräset eller röja snö och ofta gör det, men när det kommer till att byta däck på bilen eller riva/bygga väggar då är det mansgöra. Inget ont i det. Man är bra på olika saker. Men om bara laga mat och tvätta kläder ska räknas till hushållssysslorna, ja då blir ju jämförelsen lite haltande. Man väljer de uppgifter det ena könet i störst utsträckning utför och undersöker på och kommer fram till att det könet är missgynnat.

I sammanhanget kan man ju dra in en SCB-undersökning, här, som visar att pojkar och flickor hjälper till ungefär lika mycket hemma men att pojkar hjälper till mer ute och att flickor gör "traditionellt" hushållsarbete mer frekvent. Detta tolkades av media som att flickor hjälper till i störst utsträckning trots att rapporten hävdar motsatsen! Ett praktexempel på hur man selektivt väljer fakta som passar in i den uppfattningen man vill styrka och glömmer resten. Man börjar med svaren och slutar med frågorna.

Nu är inte min poäng att kvinnor måste byta fler bildäck och bygga fler alaner, men man borde ju rimligen värdera varje timma ett altanbygge tar lika högt som varje timma som spenderas vid spisen för att laga mat. Så sker inte idag. Det sker inte i debatten. Kvinnor är ju som bekant den som "tar ansvar för hemmet". Men det hemskaste är att altanbyggen inte alls räknas i vårdnadstvister. Detta är ju definitivt en mansfälla! Det var inte lika mycket värt att laga mat till barnet som att bygga en altan för barnet, eller byta däck på bilen så att barnet kan komma till dagis året om. Ännu märkligare blir det när man läser undersökningar som konstaterar att kvinnan är den som ytterst beslutar vad som ska göras, köpas och vem som ska göra det (återges exempelvis här).

Alltså, i fallet vårdnadstvister är det fullt möjligt för kvinnan att vinna över mannen för att kvinnan bestämt att mannen ska hålla sig till att bygga altan och serva bil och hon själv sköta barnet. Är det inte lika mycket värt att bygga den där altanen som barnet har kalaset på och serva bilen som ser till att barnet kommer till dagis som att mata det? Är inte familjelivet teamwork? Borde inte då alla insatser som teamet utför räknas? Det här kallar jag mansfälla! Lagen är ju skräddarsydd för att premiera kvinnor, även om den är helt könsneutralt formulerad.

Dessutom borde jämställdhetsarbetet i Sverige börja intressera sig för hur maktordningen ser ut i hemmen. Vem bestämmer över boendet, bilen, pengarna i störst utsträckning? Vi vet hur fördelningen av pengar ser ut i lönekuverten, men vad händer när de pengarna flödat in i "familjebudgeten"? Vem bestämmer då? Är det föresten inte den privata sfären som det är intressantast att ha inflytande över för många människor? Typ bestämma vad semestern ska innehålla eller om det ska byggas till ett nytt rum eller flyttas till nytt större hus? Vem tar de besluten i de svenska hemmen? Jag önskar att en jämställdistisk forskare kunde ta tag i detta och gå till botten med dessa frågeställningar. Gärna i en rapport som är helt befriad från termer så som "könsmaktsordningen", "patriarkatet", "problematisera" och "genusperspektiv".