Inget jobb - men vad gör vi åt det?
Man hör ganska ofta hur folk säger att det inte finns några jobb, eller i alla fall inga som vill ha just dem. De är för unga utan erfarenhet eller för gamla för att vara anställningsbara säger de. Jag talar främst om de som slutligen hamnar i det som kallas "FAS 3".
Samtidigt säger politiker ungefär samma sak. Uppenbart vill ingen anställa dem trots att de lagt flera år på att försöka få arbete med stödinsatser, utbildningar, praktikplatser och så vidare som inte leder till jobb. Igen säger man att det är omöjligt att skapa jobb, mestadels för att det inte finns någon tillgång på dem såvitt jag kan förstå.
Jag kan tänka att ja... det kanske är så illa att det inte finns ett enda jobb i hela Sverige. Men vad gör i så fall vi åt att det inte finns det? Och jag kan tänka att visst, det kanske inte finns någon arbetsgivare som vill anställa dig, men vad gör du åt det? Man kan faktiskt inte säga att det är något eller några företags uppgift att förse oss med arbetstillfällen. Vi är också fria individer och vi kan faktiskt göra något åt det själva, åtminstone borde vi kunna göra det.
På Företagande.se skrivs det att det sägs att varje människa kommer på flera affärsidéer per år. Idéer som potentiellt skulle kunna skapa miljonärer. Jag är övertygad om att arbetslösa skulle kunna komma på bra affärsidéer och att en delmängd av dem skulle kunna utvecklas till företag som gör vinst och ger arbete. Problemet är att den som försöker ta tag i sin situation och vill starta eget straffas av systemen. Jag tänker ta mig själv som exempel. Jag driver en liten firma som bisyssla. Den drar in lite extrapengar, men den täcker ju inte direkt hyra eller livsomkostnader. Om jag någon gång skulle förlora min huvudsakliga försörjning skulle jag tvingas avveckla min firma för att få ut pengar från något trygghetssystem, trots att den skulle kunna ge mig i alla fall ett litet bidrag och kanske kunna utvecklas till mitt huvudsakliga arbete som potentiellt skulle kunna ge mig en försörjning. Men enligt alla trygghetssystems regler får jag inte försöka ta tag i min situation själv. Jag är hänvisad till ett system där jag inte får ta egna initiativ. Varför? Förlorar någon på att jag försöker vara entreprenör?
Idag är "FAS 3" enligt personer som SVT Uppdrag Granskning intervjuat ungefär ett vuxendagis. Definitionen av en "FAS 3" plats är att det ska vara en "samhällsnyttig syssla som INTE får likna en anställning" och människorna i systemet uppfattar det ofta som att de är fast i ett system utan möjlighet att ta sig ut. På jobbfabriken i Norrköping fick människor driva egna projekt exempelvis släktforskning. En annan "FAS 3" plats i en annan stad går ut på att sitta i en lokal och prata svenska med invandrare som kommer förbi. Oftast, berättar de som har det som sysselsättning, kommer inte en enda människa under timmarna man sitter där.
För dessa meningslösa uppgifter betalas alltså en summa pengar ut. En ekonomisk trygghet till de arbetslösa. Det är ju superbra. Men säg att projekten istället för att vara helt meningslösa inriktas på att skapa företag. Vad skulle kunna hända? Antag att man inför en ny bolagsform, FB (FasBolag), där lämplig instans i stadsapparaten tar ansvar för dels handledning och dels tar de största riskerna. I gengäld får staten en del av vinsten och inflytande i hur bolaget sköts (precis som styrelsen i ett AB). Vinstutdelningen från de lyckade företagen täcker idealt då förlusterna i de företag som går dåligt. Resten av vinsterna (som då alltså tillfaller de "arbetslösa" som driver företaget) går sen ut som vinst till dem ("lön"). Samtidigt sker en reducering av bidraget på ett sådant sätt att man alltid får mer när man gör vinst, men att man fortfarande växer ifrån bidragsberoendet. Sedan kan man tänka sig att misslyckade bolag läggs ner och lyckade bolag ombildas till egna firmor eller HB alternativt AB beroende på vad man vill. För att göra detta kan man tänka sig att man måste "köpa" loss de delar som den lämpliga statsinstansen äger. I den försäljningen bör då staten göra vinst då bolaget borde blivit mera värt undertiden det växt.
Jag erkänner att det finns lite aspekter man måste tänka på, men jag tänker mig att man vill skapa ett läge där man kan bli entreprenör utan att man straffas för det, utan istället uppmuntras. Det är viktigt att man balanserar så att konkurrenssituationen inte blir ojämn, men på det stora hela är grundtanken jag har att när det inte finns några jobb, ja då borde man kunna skapa jobb. De personer som lyckas växer ju ifrån "FAS 3" och skapar sig jobb. Detta tror jag skulle kunna vara ett sätt att faktiskt öppna upp de "inlåsningar" som nu blir i "FAS 3" och dessutom skapa "sysselsättningar" som faktiskt inte tränger undan, utan ÄR, RIKTIGA JOBB.
