Bakteriekulturer, tillväxt och det som begränsar

Jag satt på Newsmill idag och diskuterade vindkraften och svensk energipolitik över lag. Då kom en intressant tanke till mig som jag bara tänkte skriva lite kort om. Jag kom att tänka på en föreläsning på Chalmers med en snubbe från fysisk resursteori. Han berättade om decoupling-konceptet, om är ett koncept inom hållbar utveckling, eller åtminstone är det så jag minns det. Det är möjligt att han pratade om något annat. Men det är egentligen inte så värst viktigt.

Vad har då vindkraft med hållnar utveckling att göra, och vad har bakteriekulturers tillväxt med hållbar utveckling att göra? Det kan ju tyckas aningens långsökt att jag under en diskussion om vindkraft kommer att tänka på bakterier. Men det är inte så långsökt som man kanske kan tro.

Låt mig först berätta om bakteriekulturer och deras tillväxt. För att börja beskriva det här fenomenet så tänker man sig en ö med kaniner. De kommer att utvecklas efter ett visst mönster, de kommer föröka sig och förökningen kommer ske på ett visst sätt. Sen når de en punkt när maten på ön tar slut. Och då kan inte populationen växa mer, den når sitt tak.

Samma sak händer med bakterier. De har egenskapen att de delar sig i kända fixa intervall och vi kan alltså estimera dem med en liten differentialekvation som bland annat beror på hur många bakterier vi börjar med och hur långt tidsintervall vi är intresserade av. Ekvationen ser ut som följer: y'=ky(M-y), y är egentligen y(t) där t = tiden. När man gör experiment så finner man att om tiden får gå mot "oändligheten" slutar det med att populationen dör. Man gissar att maten i näringsvätskan tog slut. Men så är det inte. Om man städar rent de behållare man lät bakterierna växa i kan man använda samma näringsvätska ungefär tre gånger. Slutsatsen är att bakterierna drunknar i sin egen skit.

Och då förstår man enkelt vad det har med hållbar utveckling att göra. Ett samhälle som inte förmår ta hand om sitt avfall är förr eller senare dömt att gå under. Det finns någon begränsande faktor. Det kan vara jordens förutsättningar eller universums förutsättningar, men förr eller senare så dukar samhället under i sina egna sopor om man inte klarar av att hantera dem.

Detta blir då intressant när vindkraft kontra andra mer fossilt orienterade energislag, eller kontra kärnkraft, kanske speciellt kontra kärnkraft. Alla energislag som på något sätt förbränner olja vet vi skitar ner. Vi har blivit bättre på att fånga in och minska utsläppen, men fortfarande släpps groteska mängder växthusgaser och andra gifter ut i atmosfären. Det i sig är inget problem för jorden, den kommer alltid att överleva. Däremot är det ett problem för oss människor, för det är inte lika säkert att vi kommer göra det. Ännu värre blir det om vi fortsätter gräva ner använd kärnbränsle och fortsätter att ha stora kärnkraftsolyckor. Stora områden blir obeboeliga för lång tid framöver om någonting händer. Använd kärnbränsle tar idag typ tusen år att bryta ner. Vad händer om det händer något oväntat under de åren? Jo ytterligare obeboeliga platser. Är vi oförsiktiga kan hela jorden bli helt obeboelig för oss. Det är en reell risk att vi förr eller senare dör som ras till följd av de dåliga val vi gör just nu. Vi vet att samhällen som producerar skit som de inte kan ta hand om själva förr eller senare dör. Bakteriekulturerna har bland annat detta att säga oss. Det är kanske inte maten som tar slut först, utan kanske är det vår lilla jords förmåga att hantera vårt skit som kommer att vara det begränsande?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0