Kafferast utan kaffe!

Jag ska börja med att konstatera att jag gång på gång får skäl att glädja mig över att jag inte är kaffedrickare. Nu senast på genusnytt när jag läste att de 23 kvinnorna i barnporrhärvan i princip frikänns. En liten böter och sen var allt bra igen. De ansågs "uttnytjade" av den onda och manipulativa mannen. Jag hoppade högt när jag läste det. Hade jag druckit kaffe så hade jag satt det i halsen. På den nivån var det. Så bestört blev jag. Märkligt detta att vuxna kvinnor kan bli "utnyttjade" och manipulerade mot sin vilja att producera barnporr med anhöriga och ta del av barnpornografiskt material. Hade det varit 23 män hade det varit 23 hårda fängelsestraff. Man märker hur samhället agerar olika beroende på gärningsman. Mina tankar går till alla barn som utsatts av kvinnorna som nu inte får den upprättelse de förtjänar, och till de män som sitter oskyldigt dömda i fängelse för pedofili efter vårdnadstvister.

Men det finns faktiskt saker att glädjas åt också. Man kan ju få för sig att allt är mörker, men så är det alltså inte. Pär Ström har fått utrymme på SvD Brännpunkt där han skrivit en artikel om jämställdhet. Det är en replik på Carina Lindfelt från Svenskt Näringslivs artikel där hon tydligen hävdar att LAS är könsdiskriminerande eftersom många kvinnor är nyanställda på grund av att företag könsdiskriminerat män i anställningsprocessen. Ja, ni hör hur det låter. Det är som vanligt en torr och saklig debattartikel i Strömsk anda och själva artikeln är bra, men det är inte det man ska glädjas mest åt. Det man ska glädjas mest åt är kommentarerna. Majoriteten av kommenterarna ger uttryck på ett enormt ifrågasättande av feminismen och feministiska "sanningar". Alltfler förstår att feminismen inte handlar om jämställdhet utan om kvinnovälde och ifrågasätter varför bara kvinnor kan diskrimineras, och varför jämställdhetssatsningar är samma sak som kvinnosatsningar. Det visar på en attitydförändring. Jag hoppas att detta fångas upp politiskt. En könsneutral lagbok borde vara ett bra förstasteg. Det kan väl ändå inte möta alltför mycket motstånd?

Jag ser fram emot en jämställdhet som handlar om både män och kvinnor och ett arbete som inkluderar istället för att skapa könskrig. Jag tror att människor börjar känna samma längtan som jag. Det känns fint.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0