Min Vision

Det kanske inte är alla som håller med mig, men för mig känns det skönt att SAAB slutligen verkar få någon begravningsfinansiär. Müller har som bekant hittat investerare till det sjunkande skeppet, en beundransvärd prestation i sig för övrigt. Om jag förstått det hela rätt så blir SAAB 100% kinesiskt om allt går som det är tänkt.

Jag säger att det känns skönt att SAAB fått nya ägare. Men jag är medveten om att den svenska produktionen snart är ett minne blott. Det finns inga rationella skäl att behålla den svenska produktionen på lång sikt. Jag tror det är blåögt att drömma om att kineserna köper ett produktionsföretag, en industri. Jag tror man köper ett europeiskt "brand", märke, och teknologiskt kunnande. Som jag lite elakt skrev i inledande stycket tror jag inte det handlar om något annat än en finansiering av SAABs slutliga begravning. Kortsiktigt kanske produktionen kommer att köras om man har intresse av att behålla modeller och koncept, men jag tror i så fall en flytt kommer att genomföras så fort som möjligt. Alternativet är att SAAB får injecera kunskap i andra bolag som sedan använder det i sin egen utveckling. Det är inte en fråga om ifall, utan när, SAABs produktion i Sverige läggs ner.

Så vad blir kvar av SAAB? Worst case är att kunskapen traderas och resten avvecklas. Det är inte osannolikt. Ett lite bättre alternativ är att varumärket fortsätter att leva vidare och hamnar på något annat kinesiskt bilföretags kommande produkter samt då att kunskapen som SAAB har utnyttjas och förs vidare. Det sista möjliga alternativet som jag ser det, och då ska sägas att jag anser det som minst troliga av de alternativ jag tar upp, är att SAAB som företag behålls, produktionen flyttas till Kina men körs i ett övergångsstadium i Sverige. Jag tror som sagt att det är dags att lägga fantasier om en ny storhetstid i Trollhättan på hyllan. Det kommer inte hända. Jag läste att bolaget inte gått med vinst sedan 1980-talet. Det är förra millenniet. Det borde ha konkursat för länge sedan. Jag tror inte intresse finns att fortsätta köra på samma usla väg som bolaget kört på. De kinesiska investerarna är affärsmän, inte klåpare. De senaste 30 åren bevisar att Trollhättan inte är en framkomlig väg. Kanske finns en marknad för SAAB i Kina, men då kommer produktionen också att hamna där. En marknad för SAAB i Sverige eller Europa finns inte uppenbarligen.

Så det som jag tycker vi kan konstatera och måste inse är att ytterligare ett svenskt stolt storföretag som socialdemokratin vaskat fram och sedan hållit under armarna går i graven. Vi kan samtidigt konstatera att modellen där man politiskt satsar på få stora industriföretag inte fungerar. Varvsindustrin är skräckexemplet på hur långt man en gång var villig att gå för att rädda drömmen om Sverige som de få jätteföretagens förlovade land. Fortfarande finns skatteregler och politik, stämningar och strömningar i samhället som lever kvar i den drömmen, som föraktar och diskriminerar entreprenörer och som de senaste 40 åren aktivt hindrat nyföretagande (bland de 50 största företagen idag har inget grundats efter 1970). Det är finare att vara anställd än att anställa i Sverige. Vi har skapat oss problemen vi får. Vi har satsat överdrivet i en industrimodell som nu inte passar. Vi kan inte ändra verkligheten, alltså måste modellen ändras. Vi är på väg in i tjänstesamhällets tid, när produktionen av det essentiella drivs av allt mer automatiserade processer.

Tjänstesamhället handlar om att tillfredsställa helt andra värden. Det handlar om en ny form av livskvalitet som kommer tillföras. Det är inte en slutgiltig modell det heller. Jag tror utveckling är evolutionär och jag tror vi kommer se samma sak med tjänstesektorn, att effektiviseringar frigör arbetskraft som kan verka inom nya områden. Det handlar inte om att hitta en modell som passar ett visst läge, en industrimodell eller tjänstemodell eller något annat. Jag tror vi måste hitta en politisk modell som säkerställer att när en del av vårt näringsliv effektiviseras, säg när industrin gör allt med robotar, så finns redan nya tillväxtdelar som kan ta vid. Det kräver att vi slutar stimulera bort den livsviktiga lågkonjunkturen, det kräver att vi sänker skatterna och det kräver förenklar för entreprenörer att skapa lönsamma och växande bolag. Det handlar om både samhällsattityder och om regelverk och ramar.

Sagan om SAAB är äntligen på sista kapitlet. Det troligaste är att SAAB blir en lärobok för kineserna i hur man designar och tillverkar bilar, en kunskapsinjektion helt enkelt. Men vi i Sverige kan också dra lärdommar av SAAB och företaget kan faktiskt få bli en lärobok också för oss. Förr eller senare måste vi lära oss läxan. Ett oflexibelt näringsliv med få jätteföretag som ständigt premieras verkar tillfälligt som en god idé, men så plötsligt händer något. Då tvingas plötsligt hela samhällen ut i massarbetslöshet. Den goda idén blir en mardröm. Om vi kan lära detta av SAAB så är det faktiskt värt de tragiska konsekvenserna just nu. För om vi lär oss läxan betyder det att vi inte gör samma misstag igen.