En feministisk seger!?
Jag skrev för en tid sedan om ett intressant mål som skulle upp i rätten. Det rörde sig om en man på drygt 30 som hade BDSM-sex med en yngre kvinna i tonåren. Domen har nu kommit. I en artikel i DN kan vi läsa om den. Titeln lyder "En feministisk seger". Jag ska erkänna att jag framför mig såg mannen som dömd precis som många feminister förespråkade innan förhandlingarna hölls. Jag befarade att man numera som man ska bli ansvarig för att göra en full psykologisk bedömning av kvinnan man vill ägna sig åt sexuella aktiviteter med. Kanske rent av ett steg i riktningen mot att kriminalisera alla samlag. Ledande feminster har ju sagt att varje samlag är en våldtäkt mot kvinnan.
Döm av min förvåning när det visar sig att mannen friats. Men här kommer det märkliga. Feminister ville se mannen dömd. Men de segrar när mannen friats. Märkligt. Hur jag än vänder och vrider på det så får jag det till att man måste vara vansinnigt dålig på logik eller helt enkelt utgå ifrån att feminsmen alltid segrar oavsett faktiskt resultat. För om det för vinst krävs fällande dom så kan inte en friande dom samtidigt vara en vinst.
Jag vill å det starkaste ifrågasätta ledarens rubrik och slutsats. Domen var inte en feministisk seger. Domen var ett feministiskt nederlag och med stor sannolikhet också det första i en lång rad nederlag. Jag misstänker att man inte får igenom kvotering av vare sig föräldraförsäkring eller in i bolagsstyrelser. Det är två feministiska prestigefrågor på samhällsnivå. Men medvetenheten runt feminsmen och hur den skadar samhället ökar. Vi har förstått att vi inte kan kriga oss till fred, vi har förstått att vi inte kan könskvotera oss till ett samhälle där kön inte spelar roll. Vi har förstått att jämställdhetssatsningar inte bara kan vara kvinnosatsningar om de ska syfta till sann jämställdhet. Vi har förstått att könsmaktsordningen inte är något annat än en falsk teori som luktar unken manssyn och har dålig verklighetsförankring.
Jag hoppas att jag om ett decennium ska kunna säga att det här målet var vändpunkten, att det var nu jag såg vad som var påväg att ske. Det första tydliga feministiska nederlaget. Svenskar har tröttnat på feministens unkna och vridna männskosyn. Det är dags för något nytt. Något fräscht. Något som syftar till sann jämställdhet. Jämställdism kanske?
Tillägg
Jag vet inte riktigt ifall det är en satir eller inte, men om man vill kan man läsa feministiska bloggars syn på domen. De delar inte heller DN's syn att det var en seger.
http://bitterfeminist.wordpress.com/2011/09/25/feministisk-seger-minsann/
http://fumikofem.blogspot.com/2011/09/det-ar-ingen-feministisk-seger.html
Jag känner mig dock tvingad till en disclaimer här. Notera att jag inte står för innehållet på ovan nämnda bloggar eller på något sätt sympatiserar. Det är också på sin plats att göra en liten anmärkning. Notera särskilt det vulgära språket som är standard bland feminister. Det skrikiga, motbjudande och osakliga rabblandet av de minst lämpliga interjektionerna och inte helt sällan dessutom könsord. Jag står absolut inte för den debattstilen.
