Inbördeskrig om kvoteringsfrågan hotar M
Jag har faktiskt suttit och smaskat på den här karamellen i ett par dagar redan. Jag väntade på att en artikel skulle dyka upp på politometern. Och nu har så skett. Det blev en artikel i SvD. Den är författad av ett gäng MUF'are och handlar alltså om en spännande vändning i den interna moderata diskussionen. Tills alldeles nyss har moderaterna valt att hålla låg profil i kvoteringsfrågan. Som ett konservativt parti så har man väl ofta ansett motsatsen, att kvotering inte ska tillgripas utan att poster ska tillsättas till den med bäst kompetens. Nu har dock partisekreteraren gjort ett utspel och satt upp frågan på dagordningen inför moderaternas kongress. En moderat blogg hade en lämplig rubrik, "DEN ALLDELES FÖR NYA MODERATERNA - KVOTERINGSKRAMARNA". Jag skrattade till när jag såg den. På något vis så säger den allt. Liksom den bloggaren var MUF starkt kritisk till partisekreteraren.
Vart jag står i kvoteringsfrågan torde vara tämligen klart. Jag fattar inte hur man kan sätta kön framför kompetens, lika lite som jag förstår hur man kan sätta hudfärg, religion, skostorlek eller tånagelslängd framför kompetens. Mål kan inte helga medel och får man för sig det är man illa ute. Det kommer inte att gå att kriga sig till fred, och på samma sätt kan man inte könsdiskriminera sig till jämställdhet. Att folk fått för sig det är skrämmande. Det är bara inom matematiken som produkten av två negativa värden blir positivt. Två fel blir inte ett rätt.
Jag tror att många "gamla" moderater har kunnat känna sig hemma i "nya" moderaterna hittills. Men den här diskussionen kan mycket väl bli något som gör att gamla trogna kärnväljare överger partiet. Kvotering är en vänsteridé och rimmar illa med högervärderingar, liberala såväl som konservativa. Att det dessutom är ett steg i feministsk riktning kan få många att se rött. Feminsmen började som ett liberalt projekt men har sedan länge mer gemensamt med marxismen än liberalismen. Samma indoktrineringsmetodik tillgrips, samma svartvita skildring av verkligheten utmärker företrädarna, samma förtryckande metoder är standard. Jag tror många "gamla" moderater skulle känna sig ytterst obekväma i ett femininiserat parti. Den här frågan är i själva verket större än kvoteringsfrågan i sig. Det handlar om ifall man ska omfamna feminismen rakt av eller bara ha den lite på fasaden så att det ser snyggt ut. Det senare kan nog många se som ursäktat som ett politiskt rävspel. Det förra är ett paradigmskifte och värderingsskifte, en helomvändning för partiet.
Det ska bli intressant att se vad som händer. Jag tror inte att kvoteringspolitik kommer få något genomslag i moderaterna. Jag hoppas i alla fall inte det. Det måste finnas några män och kvinnor med lite ryggrad som vågar slå näven i bordet och säga ifrån. Ingen ska behöva begränsas, kvoteras bort eller få sämre möjligheter på grund av något medfött trivalt som ifall man fått en penis eller vagina på samma sätt som att hudfärg inte ska avgöra ens liv. Moderaterna har anklagats för att föra en "könsblind" politik, dvs en politik som inte gör skillnad på kön. Är det inte just det som är jämställdhet? Jag hoppas verkligen att moderaterna vågar fortsätta med det, en könsblind och jämställd politik som ger alla samma chanser, rättigheter, skyldigheter, friheter och möjligheter. För endast det är något som anstår ett modernt samhälle som Sverige.
