Min Vision

Det är med besvikelse jag läser Juholts och Jämtins debattartikel om "jämställdhetspolitik" på DN. Än en gång kan jag dystert konstatera att "jämställdhetsarbete" i ledandes ögon handlar uteslutande om kvinnofrågor, varför "kvinnorättsarbete" vore en mer träffande benämning på det politiska området. Man oroar sig för att kvinnor arbetar lite mindre än män, varför kvinnor jobbar lite mera deltid och så vidare. Med andra ord: Man har läst lite statistik och försöker få det till att om det står minst 50/50 till kvinnors favör, då är det jämställt.

Att kvinnor i många fall gärna jobbar deltid för att kunna vara hemma med sina barn är ett faktum som Pär Ström visar i sin bok "Sex feministiska myter". Han berör kort aktuell artikel också på Genusnytt. Det bryr inte Juholt & Co sig om. Det står inte 50/50 till kvinnornas favör på pappret, alltså är det ojämställt. Kvinnor ska tvingas att göra val som de inte vill göra i "jämställdhetens" och "kvinnofrihetens" namn. Snacka om motsägelse. Hur frigörande är det för kvinnor, om jag får fråga? Ytterligare en mystisk aspekt är att man hävdar att alliansens politik är "könsblind". Är det inte mer jämställt att se till människan och inte till könet? Jag trodde det var det jämställdhet handlade om.

Det är ju lite märkligt att man väljer att kalla sina förslag för "jämställdhetssatsningar" när de vänder sig enbart till kvinnor. Varför tar man inte upp att män diskrimineras på flera punkter i sveriges lag, varför försöker man inte komma till rätta med att kvinnor och män döms olika för samma brott (straffrabatt), varför intresserar man sig inte för att män har väldigt lite inflytande i den privata sfären? Jag säger inte att det är ovviktigt att intressera sig för kvinnofrågor, men om man ska hålla på med jämställdhet ska väl båda könen inkluderas?

Men tyvärr är den här debattartikeln mest en sifferexercis. Vad man inte tänker på är att jämställdhet inte mäts i siffror. Jämställdhet är ett tillstånd då alla oavsett kön åtnjuter samma friheter, rättigheter, skyldigheter, ansvar och möjligheter. Det betyder inte att det står 50/50 överallt. Det betyder att varje individ får en reell möjlighet att göra sina egna livsval och leva sitt liv på ett sätt som passar denne. Det går inte att sätta siffror på att alla har samma möjligheter. Tvärt om kommer vi antagligen se lite olika utfall och det är helt normalt och faktiskt bra.

Det finns spaltmil med liknande artiklar där kvinnor ska "pushas", "lyftas fram", "hjälpas" och rent av faktiskt tvingas göra val som de inte vill göra. Ledande så kallade feministers idé om jämställdhet är inte att kvinnan ska vara fri. Deras idé är att kvinnan ska uppfylla en predeterminerad roll som feministerna kommit fram till. Med andra ord: kvinnor ska hunsas och förbjudas att fatta egna beslut. För mig är det inget annat än en förolämpning mot alla kvinnor, en kränkning mot deras intellekt. Jag är övertygad om att kvinnor liksom män är fullt kompetenta att leva sina egna liv.

Jämställdhetsdebatten borde handla mer om lika rättigheter och jämställda lagar och regler och mindre om att de statistiska utfallen till varje pris ska bli "rätt". Politiker ska inte ägna sig åt micromanagement av befolkningens liv. Tycker man sådant är roligt kan man köpa sig en kopia av "The Sims", valfri edition. Med den lönen riksdagspolitiker lyfter så är det väl knappast ett problem att avvara några hundralappar så att man kan ta ut sina drifter att styra människor med järnhand i alla deras val någon annanstans. För det är rent ut sagt osmakligt hur framför allt vänsterpolitiker och feminister ägnar sig åt att omyndigförklara hela kollektiv, kränker människors rätt till sitt eget liv och våldför sig på individens rätt till frihet!