Min Vision

I DN kan man i en artikel läsa (mellan raderna i alla fall) att vi behöver mycket mer cykel och mycket mindre bil i Sverige. Det som egentligen står är att svenskarna blir allt fetare, numera är många så tunga att deras knäleder inte klarar av det. Vi har alltså fått ett nytt folkhälsoproblem som kostar 90 000 kr per individ som drabbas. Det är vanligare att män drabbas än att kvinnor drabbas, men båda gruppers genomsnittsvikt har ökat även om de inte ökat i samma grad. I artikeln finns dessutom ett resonemang om att delar av problemet är mörkertal som exponeras, att benägenheten att efterfråga vård för problemet har ökat i och med "nya" generationers mentalitet jämfört med tidigare. Men det förklarar inte hela ökningen.

Det är inte svårt att räkna ut vad problemet beror på. Kort sagt så är det enkel kemi. Det handlar om överintag av kalorier kombinerat med en stillasittande livsstil. Det är exempelvis tyvärr många, främst män, som bilpendlar långa sträckor till jobbet varje dag. Det kan delvis förklara varför män ökar snabbast. Jag tror att bilen i varje fall är en viktig orsak till den eskalerande övervikten. Bilsamhället premierar en stillasittande livsstil. Samtidigt behåller nog många kaloriintaget någorlunda konstant.

Jag tror inte att det är rimligt att på ett vettigt sätt minska människors kaloriintag. En kaloriskatt? Förbud mot att köpa för många kalorier? Utdelande av dagsransoner av mat från centrala statliga utlämningscentraler? Nej. Och kommer människor göra det frivilligt? Trenden är ju att övervikten ökar och inte minskar så det väl ingen tvekan om att detta inte är en framkomlig väg.

Så då har vi andra änden, dvs kaloriförbränning. Här finns det många åtgärder man kan fundera över. Exempelvis är det inte självklart att bilresor ska subventioneras på olika sätt. Idag får man göra skatteavdrag för att man tar bilen istället för hälsomsamma och klimatsmarta alternativ. Varför då? Är det mer åtråvärt att människor utsätter sig själva och andra för livsfara både på kort och lång sikt? Vidare så har vi möjligheter via drivmedelsskatt och trängselskatter att styra ytterligare. Handlar det här om uppfostringspolitik? Kan man ju fråga sig. Det gör det faktiskt inte. Det handlar om att överföra de kostnader som bilismen orsakar på bilismen. Det är inte mer än rimligt.

Det krävs också att samhället byggs för muskel-driven transport i form av egna fötter och cykel. Mer av aktiviteter och arbetsplatser måste lokaliseras nära bostaden istället för som idag långt bort. Här bör parkeringsnormen nämnas som olika bostadsbyggare öppet erkänner skapar otät och utspridd bebyggelse som skapar bilberoende. Men det är inte bara städer som behöver förändras. Ökar drivmedlet ytterligare kommer det bli dyrt att åka långt för att handla. Det blir lönsammare för små lokala handlare på landsbygden igen vilket möjliggör mer vardagsanknuten motion även för människor som inte bor i staden. Även landsbygden måste planeras utifrån ett mer muskeldrivet transport-tänk.

Den generella idén är att se till att pendlingsvägarna är så korta att så många som möjligt kan använda muskeldrivna transportmedel. Samtidigt är jag övertygad om att vi måste behålla möjligheten till långväga transporter. Det finns flertalet intressanta teknologier för det. Maglev, vakumtunnel-tåg, konventionell järnväg med mera. Men jag ser stor potential att bygga samhället så att långa resor kan undvikas. Det är inga måsten att bygga dagis så att föräldrar mer eller mindre tvingas att ta bilen för att avstånden blir så stora. Det är inget måste att lokalisera bostadsområden långt från arbetsplatser och fritidsaktiviteter. Om alla vardagliga resor och ärenden kan skötas i stor utsträckning med muskelkraft så spelar inte de fåtalet långresor så stor roll för hälsan och även miljön skonas.

Vad som i alla fall framgår tydligt av artiklar som den här är att samhället behöver satsa mer på cyklism, cykling och cykelinfrastruktur. Det är vetenskapligt bevisat att cyklister mår bättre och belastar vården mindre. Vi behöver fler som cyklar helt enkelt.