Stor potential i cykelturism
Turism och cykel är två ord som används tillsammans ganska sällan. Medan politiker pratar ganska öppet om cykeln som en möjlighet för pendlare verkar få beakta att det också är ett utmärkt sätt att semestra på. Per Kågesson skrev en artikel om det i GP, som tyvärr försvunnit, men på ecoprofile finns informationen återgiven.
I Sverige beräknas det finnas potential för cykelturism. Upp till 1,5 miljarder kronor beräknas cykelturism kunna tillföra om turistleder för cykel byggs ut. I andra europeiska länder är cykelturism redan miljardnäringar. I Tyskland valde 2 miljoner människor cykeln för semestern, i Frankrike skapas 16 500 jobb av cykelturism och totalt omsätter branschen 1,9 miljarder kronor.
Ett mönster som går igen är att cykelturister tenderar att spendera mer pengar än personer som väljer andra sätt att turista. I Tyskland spenderade cyklister 20% mer per person och i Frankrike en tredjedel mer. I en studie som bland annat Trafikverket, Länsstyrelsen i Stockholm och Kommunförbundet Stockholm står bakom står följande att läsa:
"Studier visar att en inkommande cykelturist spenderar dubbelt så mycket under sin vistelse jämfört med en rekreationscyklist. På boendet spenderas ca 30 procent, på mat 21 procent, cykelservice och utrustning 22 procent och resterande 27 procent spenderades på personliga utgifter. [64] Cykelturisten är vanligtvis medel- och höginkomsttagare och spenderar i snitt 700-1000 kr/dygn, och spenderar då mer än vad bilturisterna gör.[65] Detta visar att cykelturism inte är någon ekonomisk fråga utan att det istället beror på bland annat intresset och vanan att använda cykeln."
Detta är mycket intressant. Det tycks alltså vara en återkommande trend att cyklister spenderar mer än bilister på semestern. Egentligen är det ingenting konstigt. Cyklister har helt enkelt mer pengar att spendera eftersom de inte måste lägga stora summor på bilen. De pengar cyklisten spenderar hamnar i den lokala ekonomin istället för hos oljemagnater som redan badar i miljarder samt hos en global bilindustri som alltmer flyttar till låglöneländer och alltså tillför allt mindre till exempelvis Sverige.
Cykelturismen har också stor potential att gynna lokala landsbygdsekonomier som idag får det allt svårare att hävda sig mot städer. Utvecklingen som landsbyden genomgått är inte vacker. Många industri- och teknikrelaterade arbeten har hamnat i stadsregionerna på grund av att förutsättningarna är bättre. Det finns fler människor, möten och möjligheter till utveckling. Företag samlas runt tillväxtpunkter för att dra nytta av dem och därigenom blir punkterna kraftfullare tillväxtmotorer i en ständig spiral. Nu när alla på landsbygden enkelt kan resa blir det naturligt att ha de flesta företagen i städerna. Detta gör att den lokala handeln slås ut. Landsbygdens invånare arbetar mer och mer i staden, och handlar då i stadens billiga köplador. Köpladorna är billiga och har bättre utbud därför att kundunderlaget är extremt stort och stordriftsfördelarna många. Även statliga verk och institutioner tenderar att hamna i städerna. Landsbygden blir allt mer död.
Men cykelturismen kan vitalisera landsbygden. En bra kommentar till en bloggpost beskriver hur:
Husbilsturister gynnar inte landsbygden, för deras kylskåp är fullpackade med mat, inköpt på supermarknaden. En långfärdscyklist måste proviantera i orternas affär. Vill man då som t.ex. Österrike ha många cyklister, rör det sig om inkomster i miljonklassen. Allt som satsas på cyklister betalar sig om bara kommunerna kunde lära sig samarbeta.
Cyklistens möjligheter att proviantera i förväg är små på grund av att hela packningen ska flyttas med muskelkraft. Detta är en del av förklaringen till varför cyklister vitaliserar och tillför till lokala ekonomier i landsbygden. En ytterligare är att det för cyklister blir det också mer naturligt att stanna till på små ställen längs vägen. Medan bilarna susar förbi i 90 km/h på ringleder och genomfarter kan turismstråk för cyklister med fördel utformas så att små smultronställen och gemytliga ortskärnor passeras i ganska makligt tempo vilket mycket väl kan leda till oplanerade stopp och en vitalisering av hela stråket.
Jag brukar vara negativ till att utforma cykelvägar för flanöerer, men nu ska vi hålla isär begreppen här. En turist är inte samma sak som en pendlare och att satsa på turistleder för att visa upp svenska naturskatter är rationellt. Det jag annars brukar vända mig emot är att man utformar stråk som främst är avsedda för pendlare efter tanken att det ska cykelflaneras i strax över gåfart. Att utforma attraktiva cykelturistleder är som sagt en helt annan sak. Men det ska ju sägas att en god cykelinfrastruktur för pendlingscyklister antagligen också uppskattas av turister. Jag tror inte ens cykelturister flaneringscyklar i 7km/h, vilket annars verkar vara så man tänker sig flaneringscyklister av flaneringsinfrastrukturen att döma.
För övrigt
Gott exempel på hur man kan göra finns i Ulricehamn: http://www.ecoprofile.se/thread-2384-Lyxcykelsemester.html
