Nyårslöften
En stor snackis just nu verkar vara nyårslöften. Alla de vanliga nyårslöftena ska ju alltid upp och diskuteras. Man ska bli mer aktiv, nyttigare, gå ner i vikt, få mer tid över... Jag läser att en kvinna som heter Sofie Strandberg föreslår något annorlunda, att göra livet lite sexigare. Eller annorlunda uttrykt, ha mer sex. Hon fortsätter sedan att argumentera för alla fördelar och ger sedan också tips till singlar: skaffa "träningspartner" på jobbet. Jag vet inte om det är ett tidens tecken att dekadensens generationer är här, eller inte. Jag tänker inte fördjupa mig i det.
Ett annat förslag till nyårslöfte som är värt att fundera på är ju att börja cykla till jobbet oftare. Om alla lovade sig själva att ta cykeln en gång i veckan skulle biltrafiken minska med 20 procent. Det ligger ingen svår matematik bakom detta. Arbetsveckan har 5 dagar och 1/5 = 0.2 = 20 procent. Som jämförelse kan nämnas att västsvenska paketet ofattar cirka 30 miljarder kronor och byggs för att bilandelen ska hållas konstant i Göteborgsområdet och alltså inte öka. Att alla lovade att ta cykeln minst en gång i veckan betyder en långt kraftigare förbättring av läget än vad 30 miljarder i omfattande ombyggnationer kan åstadkomma.
När man pratar om hållbarhet kommer ofta det upp som ett faktum, att man måste jobba med mer än tekniken för att klara av förändringarna. Genom den moderna teknikutvecklingen har vi genomfört enorma effektiviseringar. Ändå har den totala energianvändningen hela tiden ökat. Detta faktum visar att det räcker inte att komma på bättre teknik. Om en lampa blir energisnålare så kommer människor på den briljanta idén att ha två lampor istället för en. Om en motor blir bättre stoppar man in fler hästkrafter istället för att göra den mera energieffektiv. Och så vidare.
En vanlig bild som då presenteras handlar om en roddbåt. I den finns två åror: teknikåran och beteendeåran. För att komma framåt måste vi ro med båda årorna. Och det är ett gott skäl till att många tekniska satsningar tyvärr faller alltför platt. Och då är vi tillbaka vid nyårslöftet. Att cykla innebär att vara del av en förändring som är värd i storleksordningen 100 miljarder kronor minst. Kom ihåg att 30 miljarder var att eliminera en andelsökning i biltrafiken. Att faktiskt minska den, vad hade det kostat om man bara ror med teknikåran?
Men att cykla har också personliga vinster. Cyklister mår generellt sett bättre, är mindre sjuka, motverkar aktivt många välfärdssjukdomar, reser oerhört billigt och lever längre. Vill du dö för tidigt, oftare drabbas av sjukdom och dessutom betala stora summor för att göra det så är nog bil din grej. Vi andra som vill ha ett långt, lyckligt och ekonomiskt liv har allt att vinna på att bestämma oss för att cykla oftare till jobbet nästa år.
Jag har kommit förbi punkten att jag måste göra nyårslöften av det för att komma igång. Jag gör det redan. Jag kommer inte lova att cykla i nyår helt enkelt eftersom det inte behövs. Så vad ska jag lova för något i nyår? Jag vet inte. Jag är dålig på att få tiden att gå till det som ska göras och att hålla mig i fas. Kanske något åt det hållet för min del? Annars lät ju Sofie Strandbergs förslag inte så dumt.
