Min Vision

Jag är med i en grupp på facebook som heter "Debattforum Kinda". Kinda är en kommun i Östergötland belägen söder om staden Linköping (ni vet, den staden Lars Winnerbäck kommer från). Jag är uppväxt i Kinda, i ett samhälle som heter Rimforsa. Därför är jag med och håller ett öga på den politiska scenen. Vad som händer.

Nu senast dök det upp en orolig medborgare som ville försöka komma till rätta med den osäkra trafikmiljön utanför skolor. Det är faktiskt tyvärr ett stort problem som när man dyker djupare ner visar sig vara mångfacetterat. Erik Sandblom berör saken i en (som alltid läsvärd) krönika. I alla fall tyckte den här medborgaren att man kunde utbilda sjätteklassare (barn som är 11 till 12 år unga) till "trafikpoliser" som då alltså skulle få till uppgift att hjälpa sina skolkamrater över de farliga bilvägarna utanför skolan på ett säkert sätt. Vilket väl kan låta som ett enkelt och smidigt förslag till en lösning. Men skenet bedrar.

Det mest uppenbara problemet visar sig om något faktiskt inträffar. Säg att en elev blir påkörd under en sjätteklassares ansvar. Vad kommer följa det barnet genom livet? Vetskapen om att man genom sitt handlande orsakat en kamrats död eller i bästa fall skador, kanske invaliditet, är en tung börda att bära för vuxna. Även om det aldrig någonsin kommer att vara sjätteklassarens fel så kommer skulden och skammen att följa med genom livet. Skulden som infinner sig av att döda ett barn. Det är ett helt orimligt ansvar att lägga på ett barns axlar.

Dessutom får man inte glömma att förslaget i praktiken innebär att sjätteklassare ska ställa sig ute i en ogästvänlig, bullrig och osäker miljö. Personen ska under en längre tidsperiod exponeras för riskerna det innebär att befinna sig mitt i den största säkerhetsrisken som skolelever utsätts för under dagen, dvs trötta och stressade föräldrar i livsfarliga stålprojektiler. Är det rätt mot sjätteklassare?

Men det finns även en principiell diskussion att ta. Problemet är här skapat av trötta, stressade och ouppmärksamma bilister, vuxna föräldrar. Det rimliga vore att lösningen är att de trötta, stressade och ouppmärsamma bilisterna tvingas ta ansvaret för att framföra det mordvapen en bil är. Istället handlar förslaget om att barnen ska ges ansvaret att hantera säkerhetsproblemet alla bilberoende föräldrar skapar genom att mer eller mindre hoppa undan från bilarna.

Det är samma tankevurpa som med övergångsställen. Bilister respekterar inte övergångsställen, kör för fort och dödar fotgängare. Alltså ska övergångsställena bort. Varför är det aldrig bilvägen som tas bort istället? Det hade ju varit en intressant twist. Men det har ännu inte hänt.

Det handlar om att skuldbelägga offren. Att bilister dödar beror enligt det här märkliga sättet att se det på inte på att föraren kör vårdslöst. Nej, det var ju omgivningen som inte kastade sig åt sidan som gjorde fel. Att föraren kom farandes en bit över hastighetsbegränsningen och tryckte till lite extra på gasen inför övergångsstället är ju helt naturligt och laglydigt. Lite samma idé som att det är våldtagnas fel att de blev våldtagna. Det var ju inte förövaren som gjorde något fel, det var ju offret som hade på sig inbjudande kläder och inte sprang tillräckligt fort. Då måste ju offret ha "velat", egentligen.

Jag tror de flesta efter en stunds eftertanke förstår det orimliga i att barn ska ta ansvar för sina föräldrars bilkörande. Det är liksom extremt bakvänt. Så hur kan man lösa situationen långsiktigt?

Det grundläggande problemet är att vi befinner oss i en negativ spiral. Osäkerheten ökar, vilket medför att fler föräldrar skjutsar sina barn vilket ökar osäkerheten. Vilken förälder ska förväntas vara först med att utsätta sin knodd för den extremt osäkra trafikmiljön? Nej, det krävs åtgärder för att bryta trenden.

Grundproblemet är att det är för många som skjutsar sina barn till skolan. Om de som bor nära exempelvis kunde cykla med sina barn, alternativt låta knoddarna cykla själva (beroende på ålder) skulle många onödiga bilar försvinna. De som har långt till skolan kan få skolskjuts av professionella förare med särskild utbildning för att hantera den svåra miljön utanför skolan på ett säkert sätt. Skolans parkering kan också planeras så att bilarna hamnar bortom barnens skolväg, det räcker med att tänka till lite och inte lägga den precis upptryckt mot fasaderna utan kanske 50 meter bort.

För att få igång utvecklingen måste dock något göras för att förbättra trafikmiljön så att en positiv förbättrande spiral kan sparka igång. Här tror jag på att arbeta på flera fronter. Vuxennärvaro ute i trafiken, varför inte promenerande "skolbuss"? Bemanning av utsatta punkter särskilt på morgonen. Slumpmässiga besök av polis ungefär varannan månad för att arbeta med att säkerställa att föräldrarna kör på ett trafiksäkert sätt. Informationskampanjer till föräldrar och anställda. Föräldrar kan kanske till en början förmås att ställa bilen ett kvarter bort och ta en liten promenad med sin knodd. Med anställda kan det handla om att kanske välja ankomstiden så att man inte i onödan hamnar mitt i rushen av barn, eller att välja cykeln istället. I värsta fall också hastighetssäkring (dvs farthinder) av strategiska vägar. Och så kan man successivt motarbeta trenden. Tills den positiva trenden man vill skapa istället tar fart.