MPs jämställdhet en enda stor motsägelse
Jag fick nys om att Miljöpartet de gröna har tagit fram någon form av skrift om jämställdhet och jag beslutar mig för att kolla lite lätt på den. Att läsa den blev något av att leka "finn fem fel" fast i någon form av jätteformat. Så långt som jag har läst är det i genomsnitt typ ett fel per stycke! Det är faktiskt imponerande. Redan i förordet börjar det, i de första två meningarna:
"Miljöpartiet de gröna är ett feministiskt parti. Jämställdhetsfrågorna var centrala när vi bildades."
Jag vet inte om jag behöver säga något. Det är ju helt motsägelsefullt. MP påstår först att man är feministiska, dvs är för kvinnocurling. Läser man vidare sedan så skriver man om den magiska "könsmaktsordningen". Alltså kan vi sluta oss till att man faktiskt har någon typ av radikalfeminism som utgångspunkt (se wikipedia för definition av "radikalfeminism"). Officiellt alltså, inom partiet rymms det flera inriktningar. I skriften räknar man upp flera mer och mindre extremistiska feminism-inriktningar. Som vi vet så utgår radikalfeminismen från en könsrasistisk samhällsanalys som går ut på att beskylla "patriarkatet", dvs männen, för allt ont. Sen så påstår man att man är för jämställdhet.
Fortsätter man sedan läsa om vad det har betytt att jämställdhetsfrågorna varit centrala, vilka konkreta åtgärder man har gjort, så nämner man bland annat att man "könsvarvat" sina listor och att man "kvoterat" till sina interna uppdrag. Detta kallar man att "i praktiken erkänna kvinnors lika rätt till inflytande". Problemet är ju att olika kvoteringsåtgärder i praktiken handlar om att ge en grupp privilegier på en annan grupps bekostnad. Det jämställda och jämlika borde ju vara att tillsätta personer efter kompetens snarare än efter könsorgan. Först då så slutar ju könet spela roll och begränsa och man bejakar ALLAS lika rätt till inflytande.
Sedan fortsätter man att stolt konstatera att man lockat många kvinnor, men också några män, som vill bryta mot den så förhatliga "traditionella mansrollen". Sedan skriver man som någon slags fortsättning på dett att man värderar kärlek och livskvalitet högre än materialism och pengar. Man slutför stycket med att skriva att det är provocerande att säga i en värld där "maskulina värden" fått styra. Med andra ord så är det mäns fel att vi har materialism, pengar, samt associerad miljöförstörning och konsumtionshets. Man gör ingen motsvarande problematisering av kvinnan, trots att vi vet att många kvinnor ger stora bidrag till exempelvis omsättningen inom den väldigt omiljövänliga textilindustrin. Med andra ord: kvinnor konsumerar mycket kläder. Det är ju bara att titta på hur många klädaffärer som riktar sig till kvinnor jämfört med män. Men som vanligt så är mannen problemet och kvinnan lösningen. Det är väl en jämställd samhällsanalys?
Sen lyckas jag ta mig igenom första stycket utan att hitta fler uppenbara tankevurpor och motsägelser, men det kan mycket väl finnas ett par som jag vid en ytlig genomläsning inte hittat. Så jag ger mig med förnyade krafter på stycke två. Detta stycke går i princip ut på att konstatera att man har som uppgift att motverka "könsmaktsordningen". Den har man bestämt på förhand existerar trots att det saknas vetenskapliga belägg för saken. Men det är ju en premiss inom radikalfeminismen. Det är också den här passagen som styrker att man är just radikalfeminister i MP. Man går också vidare på att fördöma det här med "traditionella" saker, typ könsroller och könsmönster. Det verkar vara riktigt dåligt att något är traditionellt. Jag tycker vi i samma veva borde fördöma och förbjuda både Bellman, midsommar och demokrati. Det är ju också gamla mossiga traditioner... Jag förstår inte det dåliga med traditioner riktigt...
Men det var ju i alla fall inte så mycket tankevurpor i det stycket. Jag känner hopp och dyker genast vidare ner i stycke tre. Detta stycket går ut på att MP har haft en hel konferens dedikerad åt feminism. Med andra ord så har man haft en konferens om hur man ska premiera kvinnor och beskylla män, eftersom det är det radikalfeminismen handlar om. Man hittade också lite andra spännande riktningar som man räknar upp, det nämde jag kort ovan. Jag undrar när man har en konferens för att premiera män och beskylla kvinnor, i jämställdhetens namn. Eller varför hade man inte bara en konferens med jämställdism och jämställdhet på agendan? Det verkar ju inte riktigt jämställt att bara diskutera utifrån kvinnornas fackförbund feminismens perspektiv.
I stycke fyra försöker man reda ut vad de olika feministiska falangerna är intresserade av. Vissa vill koncentera sig på vad som benämns som "det politiska hantverket kring jämställda löner och den segregerade arbetsmarknaden". Det kan ju låta snyggt, men vad det i praktiken måste betyda är att man intresserar sig för hur man ska tvinga andra människor att välja på ett visst sätt så att statistiken blir fin. Med andra ord alltså konstruera massor genuspekpinnar så att folk väljer rätt. Det kanske är dags för straffavgifter för män som väljer att plugga vidare, speciellt till ingenjörsyrken och istället ge bonus till de kvinnor som väljer detta. Vidare borde väl det vara på plats för en manlig chefsskatt och ett kvinnligt chefsavdrag. Hit har man väl inte riktigt kommit än, men att döma av hur man könsdiskriminerar internt så lär ju kvotering vara ett verktyg som man vill börja tillämpa, exempelvis på ledningsgrupper, styrelser och liknande. "Jämställda" löner vill jag minnas åstadkomms genom speciella "kvinnopotter". Män som tjänar dåligt bryr sig inte feminismen om. Med andra ord kan man väl kalla detta område för "den politiska perversionen för att detaljstyra människors liv". Mycket pekar ju också på att åtgärderna inte är direkt... jämställda, utan snarare könsdiskriminerande hittills i debatten.
Sen är vissa tydligen experter på något som kallas "det intersektionella maktperspektivet". Jag vågar inte ens uttala mig om något så inkrökt uttryck. Det är typisk genus-diskurs, det ser till och med jag. Syftet är kanske att utesluta de som inte läst universitetsutbildningar inom genus"vetenskap" från diskussionen. Jag som teknolog begriper i alla fall inte vad man menar. Man förtydligar inte heller. Med tanke på könsfördelningen inom genusindustrin (ca 95% kvinnor) så verkar det ju som att man lyckas med konststycket att utesluta män från diskussionen, en form av matriarkal maktutövning. Det låter ju jämställt och bra. Kanske är det detta som menas med "intersektionellt maktperspektiv"? Eller jag vet inte...
Ytterligare en grupp lägger fokus på mäns våld mot kvinnor. Det verkar dock inte finnas några som intresserar sig för kvinnors våld mot män, det jämställda relationsvåldet eller mäns generellt höga våldsutsatthet. Det är bara när en kvinna blir slagen eller utnyttjad som det verkar vara viktigt att reagera. Jämställdheten fullkomligt lyser ju som ett brinnande fyrbåk, eller snarare med sin frånvaro...
Sen kommer en grupp som engagerar sig i det som kallas "genuspedagogik" och vill införa detta i förskolan samt vill förändra mansrollen. Det verkar också vara syftet med genuspedagogik. Vi ser här igen detta eviga problematiserandet av mansrollen. Det är alltid mansrollen det är fel på och som ska ändras. Detta utgår jag ifrån att man helt enkelt vet, för det finns ingen riktig forskning som visar att så är fallet. Däremot så finns det mycket statistik på att förskolan är kvinnodominerad. Så hur mycket mansroll som finns i den världen undrar jag. Kanske är det snarare matriarkatet inom förskolan och skolan som borde diskuteras? Kanske är det så att mansrollen och maskulina värden behöver ta mer plats snarare än att de barn som råkade födas med penis ska stöpas om till kvinnor med penis? Det verkar ju i alla fall inte vara jämställt eftersom man bestämt sig för att mansrollen är dålig och ska förändras... Att man dessutom vill indoktrinera barn i världsfrånvända föreställningar på samma nivå som den gamla asatron systematiskt genom den förskolan som barn tvingas till på grund av massiva ekonomiska pekpinnar till alla föräldrar är bara tragiskt. Inte konstigt att så många barn får psykiska problem redan i mellanstadiet...
Slutsatsen blir i alla fall att feminism går att integrera överallt. Det är ju fullkomligt sant. På sammas ätt går nazism att integrera på alla politiska områden, men det betyder inte att någon av ideologierna är bra. Det verkar dock som att man vill integrera feminism överallt, vilket betyder att man verkar föra en manshatande agenda. Allt för att främja jämställdheten. Krig är fred, missär är lycka, fattigdom är välstånd, död är liv och manshat är jämställdhet. Mina vänner, anno 2012, och Orwellsk logik verkar vara härskande inom politiken. En kurs i Boolesk algebra för politiker kanske vore att rekommendera? Som positiv bieffekt så kanske poltikers förståelse för digitalteknik kan öka då också?
Sen fortsätter väl texten i samma stil. Det är fel på män och män förtrycker medan kvinnor är offer för strukturer. Rätta mig om jag har fel, för jag orkar faktiskt inte läsa vidare. Allt går nog att överföra på någon genusordning som generellt sett gynnar män och missgynnar kvinnor. Jag tycker det är märkligt mot den bakgrunden att kvinnor lever fyra till fem år längre än män, att fler män tar självmord samt att fler kvinnor tar akademisk examina än män. Varför diskuterar man inte utfallet på vårdnadstvister där kvinnor i 90% av fallen, mannens totala maktlöshet inom familjesfären? För helt ärligt, vad spelar lön eller position för roll om man inte får träffa sina barn, eller vara med och bestämma vart man ska tillbringa semestern? De flesta jag känner lever inte för sitt arbete utan för sin familj, sina vänner, sitt privatliv. Varför börjar man inte där ojämställdheten är som störst, och där jämställdhet är som viktigast? En god början skulle vara att göra lagboken jämställd, för idag är den inte det. Den är mansdiskriminerande och innehåller ett antal lagar som premierar kvinnor på mäns bekostnad. Tydligast är nog familjelagstiftningen, och det är ju också den som är viktigast att göra jämställd.
Skälet till att man inte tar upp dessa jämställdhetsproblem är för att man inte är för jämställdhet, utan i själva verket är mot jämställdhet och istället för feminism. Med andra ord är Miljöpartiets jämställdhet en enda stor motsägelse. Det var förvisso ingen nyhet, men nu finns det bekräftat ännu en gång. Det tragiska är att det inte är kontroversiellt att hata män. Alla partier i riksdagen är i stort sett feministiska. Att däremot vara för att alla ska ha lika rättigheter och skyldigheter oavsett könsorgan är provocerande. Det tycker jag är det största hindret för jämställdheten idag, feminismen.
