En cykelbana jag både uppskattar och avskyr

Jag vill återvända lite till en bild som jag publicerade för ett tag sen. Den visar en cykelbana som jag både kan gilla och ogilla på samma gång. Den utgör en viktig viktig länk mellan Göteborgs centrum, Gamlestaden, Kortedala, Partille, Munkebäck... Den går parallellt med motorvägen som delar staden. 

Just den här sektionen är dragen rakt igenom ett bostadskvarter med ganska mellanmjölks-lagom höga byggnader. Cykelvägen bidrar till att göra området levande under hela dagarna. Här illustreras en av cykelns största styrkor. Pendlingsleder behöver inte förläggas med säkerhetsavstånd och bullerplank. De kan dras mitt inne i bebyggelsen och vara med och bidra till stadslivet. Cykeln är tyst, har låg rörelseenergi och förorenar inte. När tillräcklig yta allokeras till cyklister och gående och gränserna är tydliga och respekteras ses inte cykeln som ett störningsmoment. Vi vet att fotgängare väljer bort att röra sig nära bilstråk, trots god separation. Bullret och den övriga miljön upplevs otrevligt. Samma sak gäller inte stora cykelstråk. Friktionen som uppkommer mellan fotgängare och cyklister beror snarare på otydliga gränser och otillräcklig ytallokering, inte på buller eller annat otrevligt. Den friktionen kan designas bort. En motorväg för bilar kommer aldrig upplevas som trevlig av fotgängare, en stor cykelled kan däremot designas att fungera väl tillsammans med fotgängare.

Samtidigt är cykelbanan ett verkligt typexempel på hur en cykelbana inte ska designas. Den har inte tillräcklig bärighet för att klara av tyngre fordon som behöver röra sig där för att sköta underhåll. Man ser tydligt slitaget sopbilar och andra tunga fordon orsakat. När man cyklar är det än tydligare. Det som skymtar som mörkare hjulspår i bilden är i själva verket fördjupningar som orsakats av fordon med för hög vikt för underlaget. Vidare är den inte utmärkt på ett vettigt sätt. Fotgängare har mycket små chanser att avgöra var cykelbanan börjar och trottoaren slutar. Som om inte det var nog är beläggningen ett kreativt arrangemang med gatsten som delas in i sektioner med kullersten. Det gör hela partiet till ett enda långt farthinder för cyklisten. Det påverkar komforten och gör det onödigt jobbigt att cykla.

Vad det blir är ett stråk som inbjuder till flaneringscykling men som inte är attraktivt för pendlaren. Och med tanke på placeringen har cykelflanörer knappast anledning att vara där. Det är för långt bort från andra typiska flanörstråk. Jag är inte emot flaneringsstråk, de behövs också och kan absolut få finnas. Men pendlingsvägar ska inte utgöras av flaneringsstråk. Flaneringsstråk ska inte anläggas som infrastruktur utan som en del i planeringen av parker och rekreationsmöjligheter. Infrastrukturen har ett syfte som inte passar ihop med flanering, och det är att transportera saker effektivt. Därför måste infrastrukturen skiljas från flaneringsstråken.

Men med en liten förändring hade stråket lätt kunnat bli både effektiv infrastrukur och behålla sina kvaliteter som livgivande pulsåder som gör att det på den gatan blir lite aktivitet och liv under hela dagen. Det har faktiskt potential att bli ett av de trevligare cykelstråken i hela Göteborg. Hela gatan måste först och främst säkras med avseende på bärighet. Även tunga sopbilar ska kunna åka där utan att det blir stora hjulgropar. För vägen har den dubbelfunktionen att tillåta den typen av nyttotrafik. Beläggningen på cykelbanan behöver bytas ut till exempelvis någon trevlig asfalt i exempelvis en tydlig röd eller blå nyans samt förses med en vettig märkning i form av vita linjer. I samma veva kan man också fräscha upp trottoaren med någon mindre intetsägande gatsten. När man ändå är igång kan man också passa på att byta ut hinderna som ska hindra bilister från att använda gatan som genomfartsled till något som är lättare att kombinera med snöröjning så kan leden få fungera hela året om för cyklister.

Men jag vill också lyfta det en nivå till. Det här konceptet med att låta till och med större cykelleder genomkorsa bebyggelse med gott om utrymme för fotgängare på ömsesidor men utan biltrafik ger en levande och genuint trevlig miljö. Det ger trevliga stråk som både fotgängare och cyklister kan uppskatta och röra sig i. Vi måste minska ner på ytan vi låter bilen uppta i våra städer, och detta erbjuder en möjlig väg. Genom att låta centrala gator få det här utförandet där det passar förbättrar man för yteffektiva och smarta transportslag och skapar fler för människor attraktiva stråk och oaser. Det handlar om att tillgängliggöra det offentliga rummet för vanligt folk igen. Trots konstruktionsmissarna i cykelbanan på bilden visar den alltså faktiskt egentligen en fantastisk väg framåt mot ett samhälle där människan får vara i centrum istället för biltrafiken som det är idag.

För övrigt
Ett stort gäng cykel-engagerade har skrivit en debattartikel som handlar om att förbättra skattereglerna för cykel. Exempelvis vill de att arbetsgivare ska få välja om de vill att deras anställda ska åka på stillastående eller rullande cyklar genom att befria cykel från förmånsbeskattning på samma sätt som gymkort idag är befriade (och för övrigt är bilar gynnade skattemässigt även här). Detta för att cykling dokumenterat ger otroligt bra hälsoeffekter, antagligen långt bättre hälsoeffekter än vad gymkorts-åtgärden ger om anställda nyttjar den var dag som pendlingsverktyg. Det handlar helt enkelt om att friskvård integreras i en aktivitet som ändå måste göras. Och då blir också friskvården gjord. Slutligen vill man att även de som väljer cykel som transportmedel ska kunna få reseersättning, något som idag inte är möjligt. 

Som synes handlar det mycket om att jämställa bil med cykel samt att jämställa stillastående och rullande cyklar. Det är en enkel och billig åtgärd som kommer ge mycket tillbaka i form av minskade vårdkostnader och en hälsosammare och mer produktiv befolkning. Det kommer också att ge effektivare städer med mindre trängselproblem. Tummen upp från mig med andra ord!

EDIT: Naturligtvis glömde jag länken. Den kommer nu: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/andra-skattereglerna-for-att-gynna-cykling_7359574.svd


Kommentarer
Postat av: Håkan

Jag åkte den vägen för ett par månader sedan av misstag. Jag reagerade också på att man har roat sig med att lägga farthinder i form av gatsten med jämna mellanrum. Som vanligt vet man inte heller om det är utsmyckning eller om de kanske markerar en korsande väg. Vad som kändes ännu sämre var att cykelvägen slutade vid Olskroken med en skylt med fordonstrafik förbjuden. Istället fick jag fortsätta bakom Olskrokens parkeringsgarage där trafiken till E20 går.

Svar: Den skylten gäller enbart bilvägen om jag tolkade det hela rätt. Cykelvägen fortsätter längst ut på "trottoaren" fram till cykeltrafikljus som går snett över en korsning. Därefter fortsätter cykelvägen över bron tvärs över motorvägsknuten (samma som spårvagnarna går på) och tar vänster precis innan Svingeln och fortsätter upp längs med ån till Ullevi.
Värre är det om man tänkte sig att cykla in mot Svingeln. Då ska man krångla sig ut precis som du gjorde bakom parkeringsgaraget och ta höger upp på bron. Jag brukar strunta i det och svänga höger vid trafikljuset (bilvägen som bara är öppen för kollektivtrafik har en väjningsplikt där för högersväng som jag brukar "låna"). Den vägen är dock inte riktigt meningen att man ska cykla på. Det dröjer inte länge innan man hamnar på bilväg som man vackert får stanna på tills man kommit till centralen. Är osäker på om cykelbanan på motsatt sida längs den vägen är dubbelriktad eller enkelriktad. Det finns ingen "naturlig" väg till den om man kommer från olskroken dock.
Johannes Westlund

2012-07-31 @ 16:54:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0