Analysmodell: "follow the money"
Jag drar mig till minnes alla gånger jag suttit på riksstämmor, föreningsårsmöten och liknande och punkten "budget" öppnas. Nån ekonom ställer sig i talarstolen, vid mikrofonen eller i varje fall centralt i rummet (lite beroende på format och storlek på mötet). I de sammanhang där jag varit verksam var det signalen för att det var dags att vila ögonen. Siffror var tråkiga på den tiden. Men jag minns också särskilt vad som sades slående ofta, nämligen att det nu var dags för att översätta verksamhetsplanen som diskuterats i föregående punkt till ett nytt språk, till kronor och ören.
Jag minns också någon utbildning där budget diskuterades. En av utbildningsledarna sa att det krävs mer än engagemang för att en verksamhet ska fungera. Egentligen en variant på budskapet i stycket ovan. Parallellt med engagemanget krävs också pengar. Hård och kall cash.
Med pengar berättar vi hur vi värderar saker. Eller snarare genom hur vi spenderar dem. En lunch är värd 60 kronor. Ett barn brukar sluta på någon miljon kronor. En chokladkaka ungefär 20 kronor. Det är det universella värderingsspråk vi har. Allt kanske inte kan räknas eller värderas, men bra mycket kan det.
Ur detta resonemang kan man extrahera en analysmodell, som jag kallar "follow the money". Den är bra för att ta reda på vad människor prioriterar, eller vad företag eller samhället prioriterar. Ord skrivna på papper är bara ord. Det är först när man omsätter orden i pengar som man implementerar visionerna. "Money talks, bullshit walks" som man brukar säga ibland.
Det talas ofta om att pappor tar för lite ansvar som föräldrar. Då kan det vara intressant att beakta hur man från samhällets sida värderar, i kalla stålar, mäns respektive kvinnors föräldrarskap. För den som är lite insatt är det ingen nyhet att kvinnors föräldrarskap generellt sett värderas oändligt mycket högre, nämligen till cirka 12000 kronor per år, jämfört med mäns föräldrarskap som normalt värderas till 0 kronor per år.
Samtidigt talar samhället oftast vackra ord om jämställt föräldrarskap och försöker lösa detta genom att hålla på med micromanagement med människors liv och genom att allmänt skuldbelägga män, egentligen för att de sett vad de är värda som föräldrar respektive försörjare och riktat in sig på den nisch där de är värdefulla. Det är just detta som är "Money talks, bullshit walks". Det räcker inte med ord. Man måste implementera visionerna också. Vill man ha ett jämställt föräldrarskap måste bland annat barnbidraget delas lika mellan föräldrarna. För "bullshit walks". Svårare än så är det inte.
