Min Vision

I SvD går det att läsa om en kvinna från Indien, Swati Ramanathan, som dragit igång vad som blivit en ganska stort internationellt fenomen. Konceptuellt handlar det om att kartlägga mutor, genom att ge människor möjlighet att anonymt skicka in rapporter till en internetsite. Ramanthan startade den första, "I paid a bribe" lär den heta.

Fenomenet har spritt sig och just nu har människor från 17 länder hört av sig för att få hjälp med att sätta upp liknande tjänster. Det är stort, och visar på potentialen som finns i fri social media. Jag vill inte kalla det ett vapen, snarare en garant för att sanningen till slut kryper fram. Det blir allt svårare att ostraffat och obemärkt smörja lite extra och framför att att kräva lite extra smörjmedel. Enligt artikeln i SvD handlade cirka 80 procent av rapporterna om att myndigheter krävde lite extra slantar under bordet.

Bara det är i sig anmärkningsvärt, och några historier från bland annat Göteborg visar ju att vi också kan behöva en "Jag betalade en muta"-site. Men det är inte det perspektivet jag vill välja idag. För idag är det Internationella Kvinnodagen som sagt. Notera här nu några viktiga bitar av information:

1. Upphovspersonen är kvinna
2. Konceptet bygger på IT - ett traditionellt manlig område
3. Att bygga en interaktiv nätsite förutsätter goda kunskaper inom IT

Okej, det är inte lika avancerat rent tekniskt som spotify eller facebook, i alla fall inte än. Men hey, det händer något, en rörelse tar form, folk snackar om det. Och det är en kvinna som ligger bakom. Jag känner att det är tur att kvinnan är Indier så att hon inte hela sitt liv tvingats höra att kvinnor inte kan utan att bli framlyfta och påhejade, som feminster ofta påstår här i feminismens Saudiarabien. Ramanathan bara gjorde.

Mot den bakgrunden kan man ju betrakta vad svenska kvinnor gör. En artikel undertecknad av ett ovanligt stor delmängd (30 kvinnor), som alla har fina titlar går ut på att skrika högt för att kvinnor har för dåliga löner. Det är bara det att man inte tar hänsyn till att kvinnor i snitt jobbar mindre och generellt sett väljer yrken inom exempelvis offentlig sektor, som är trygg men lågbetald. I stort sett är hela artikeln ett exempel på genusljug. Man räknar ohederligt helt enkelt. Jag bara tänkte att om dessa kvinnor, helt i Ramanathans anda, istället för att skrika om förmåner gick ihop och startade ett privat bolag i säg IT branschen och gjorde något som faktiskt drar in stora pengar att betala ut i lön till sina anställda, undra vad som skulle hända då? Vi skulle få mindre skrikiga könsegoistiska kravbrev och fler kvinnor med högre löner, och sannolikt också en högre sysselsättning i Sverige. Alla tjänar på det. Vänta inte på att någon ska lyfta fram er, bara gör. Eller är det jobbigt när man måste göra själv? Passar det inte att som de många män som gjort sig förmögenheter på att starta bolag skita ner sina händer och faktiskt jobba? Vill man ha kakan utan att baka den? Ja... då kan ni få skrika och vänta. Jag har ingen respekt för människor som inte själva kavlar upp ärmarna och gör. De två största inverkande faktorerna på lönen är arbetsgivare (privat eller offentlig) och hur mycket man arbetar (heltid eller deltid). Dessa faktorer är faktorer man kan välja. Titta på statistik över hur många kvinnor som väljer exempelvis civilingenjörsutbildningar. Är det konstigt att det finns många män i välbetalda yrken?