Det rör på sig
Idag är jag faktiskt lite positiv. För trots genomusla cykel"utredningar", trafikverkets njugga attityd, löjeväckande eller obefintliga cykel"satsningar" och (hittepå) cykel"miljarder" så går det att hitta indikationer på att något händer, att det rör på sig. Jag läste kommentarsfältet i en SvD artikel där Sveriges tunga cykelorganisationer kräver att pengar ordnas fram att finansiera cykelinfrastrukturen. Det är 40 kommentarer ungefär och visst finns det en och annan bilkramare. Men de flesta som kommenterar är positiva till cykling. Det är oerhört glädjande.
Det finns en del positiva detaljer som jag vill poängtera särskilt. De flesta ser den berömda "laglösheten" som något vissa individer sysslar med och att dessa finns inom alla trafikantgrupper. Man drar inte cyklister över en kam längre. Det kommer också fram mycket att cyklister många gånger beter sig så som de blir behandlade, som "leksakstrafikanter" som Krister Isaksson, cykelexpert, brukar uttrycka det.Flera kan alltså se strukturella orsaker bakom att det ser ut som det gör och det är ett välkommet avsteg från den gamla vanliga "det är fel på cyklisterna". Men det absolut häftigaste är att de kommentarer som är mest underbyggda och också mest cykelvänliga är de som tenderar att vara mest "gillade". Bilkramande verkar hamnat på dekis i fältet.
Det är naturligtvis en väldigt liten skara som kommenterar på SvD. Det är 40 kommentarer av kanske hälften så många kommentatorer. Det är en ytterst liten del av Sveriges befolkning. Men något måste ändå ha hänt när tråden inte spammas av bilkramares spaltmil om att cyklister minsann är ondskan på jorden och att de ska hålla sig ur vägen och allt vad det är. Skottpengar på huvuden har jag sett i vissa trådar när jag började för något år sedan.
Det har i själva verket idag svängt kraftigt. Det är ett gäng som fått koll på att cyklister visst betalar för sin infrastruktur via kommunalskatten, att cyklister är individer som alla andra och alla de här detaljerna som jag ältat till leda här på bloggen. Kunskapen sprider sig och tas emot positivt.
En annan positiv indikator är att jag trots höstrusk och begynnande fortfarande har problem att hitta cykelparkering med tak på den delen av Chalmers där min utbildning går. Det finns, men de är alltså upptagna. Och att det på hemvägen är trångt på cykelbanan mellan Korsvägen och St Sigfridsplan. Cyklistbloggens bloggare som cyklar i Stockholm till vardags är också av uppfattningen att det är märkbart fler som cyklar nu än motsvarande tid förra året. Fler sommarcyklister som fortsätter lite längre. Fantastiskt!
Helt enkelt: det rör på sig. Människor verkar gilla och uppskatta cykel och cykling. Fler och fler fattar det här med att fler cyklister => färre bilar => mer utrymme och bättre miljö. Tittar man på diverse undersökningar visar det sig också att åtgärder för att minska bilismen till förmån för kollektivtrafik och cykel har gott stöd. De enda som släpar efter verkar vara politiker, stadsplanerare och trafikplanerare. Vi övriga verkar ju faktiskt bejaka den omställning som är nödvändig. Och de här åsikterna börjar ju så sakteliga krypa upp även bland de styrande. Vi må ligga ett halvsekel efter Holland, men det ska mycket till för att vi ska tappa ett halvsekel till i alla fall. Det rör på sig.
