Min Vision

Jag följer en serie på svt play som heter "En andra chans". Den handlar om fyra "ungdomar" åldrarna 19 till 30+ ungefär som under sitt liv skadat rygg/nacke allvarligt, så allvarligt att de idag är helt eller delvis förlamade. En utomordentligt trevlig serie som berör men som framför allt förmedlar livsglädje och styrka. De fyra berättelserna är mycket spännande och både djupt tragiska och helt fantastiska. För samtidigt som olyckorna och de skador som de här fyra personerna varit med om och tvingas förhålla sig till så förmedlar de alla en sådan livsglädje och styrka att jag själv blir ångestfylld över hur löjlig och missnöjd jag själv kan vara. 

Tyvärr eller turligt nog har jag alltid på mig mina kritiska glasögon. Det framgår i serien att tre av fyra olyckor involverade bil på ett eller annat sätt. En kvinna hade otur och hamnade under sin bil, som råkat i rullning, när hon försökte ta sig in och dra i handbromsen. En annan kvinna låg utan bälte i baksätet när bilen voltade på autobahn. En man blev påkörd på en 90 väg. Den sista huvudpersonen spelade hockey.

Jag vet att det statistiska underlaget är skralt, jag ska inte dra några stora växlar på det här, men en sak framgår tydligt: bilar är mycket farliga och kräver sin respekt. En händelse jag hoppas att jag aldrig glömmer är när min farfar sa till mig ungefär "Glöm inte bort att du framför ett potentiellt mordvapen" i samband med att jag övningskörde. Det är en växande insikt vilka krafter som är inblandade.

Just därför är det väldigt provocerande för mig när jag stöter på människor som uppvisar stor nonschalans inför bilen och det riskmoment bilen är, samt det ansvar som därmed följer med ägande och handhavande. Typiskt är när någon kläcker ur sig att det inte är så farligt att köra några km/h för fort, eller när det kommer fartdårar i 50+km/h bland övergångsställen och trottoarer, en alltför vanlig syn. Att leka med andras liv på det sättet är oansvarigt och borde i lagen likställas med försök till dråp alternativt mord eller dråp alternativt mord, beroende på utgång. Det är djupt olyckligt att polisen inte prioriterar den här typen av brottslighet högre. När jag svingar ett basebollträ mot någon så är fängelse inte otänkbart, varför ska man ha frikort bara för att man "svingar" en två ton tung bil istället?

Det är också ett av skälen till att jag är stark för att begränsa bilismen, försöka ta bort den där den inte behövs. Att slentrianmässigt åka några kilometer till affären i bil är ett utmärkt exempel på att helt i onödan utsätta sina medmänniskor för livsfara. Allvarligt talat, hur medmänskligt är ett sådant agerande? Bilen medför självklart en viss form av mobilitet som är svår att få på annat sätt, och använd med förstånd är bilen en av många teknologiska landvinningar som gör världen bättre. Men varför ska bilen användas när det inte finns några krav på den mobiliteten som bilen tillför? Jag brukar tänka att bilen enbart ska användas när det är absolut nödvändigt. För mig blir det när jag ska handla stora och tunga artiklar och när jag behöver resa hem till föräldrarna. Men min övriga vardag försöker jag sträva efter att klara utan att utsätta mina medmänniskor för den fara ytterligare en bil på vägarna medför.

Det finns någon slags social acceptans för att slentrianmässigt och i onödan överexploatera bilen på sin omgivnings bekostnad. Det är ovanligt att ifrågasätta och de som gör det får det minst sagt hett om öronen. Det är väldigt kränkande för många att höra att man faktiskt helt i onödan sätter sin omgivnings liv på spel, trots att det är fakta. Av de som dödas i trafiken dödas den slående majoriteten i kollision med bil. Tung trafik är också relativt ofta inblandad i olyckor, men då handlar det ofta om självmord.

Det här säkerhetsmässiga perspektivet ger också att det är helt vansinnigt att bygga för ökat bilberoende. Funktionssepareringen i städerna med tydliga sovstadsdelar, arbetsstadsdelar och aktivitetsstadsdelar är ur det här perspektivet otroligt puckat. Ändå byggs fortfarande stadsdelar monofunktionellt, gärna lite avgränsat från resten av staden så att den inte ens riktigt integrerar. Och så de genomkorkade köpladorna längst ut dit man måste vara ytterst driven för att våga ta sig till på annat sätt än bilen. Tänk om staden kunde få vara en plats som minimerade transporter, såsom den var tänkt från början. Då skulle staden både bli trevligare och säkrare.

Men tills dess så måste vi på individnivå ta beslut som kanske gör vår vardag en gnutta mindre hyperbekväm och slänga en dos egoism överbord. Lite ödmjukhet i alla fall inför de krafter som är involverade. Ta en fundering, är jag bekväm med att utsätta mina medmänniskor för de här riskerna bara för att jag är lat? 20 procent av alla bilar försvinner från vägarna om vi alla bestämmer oss för att varje arbetsvecka försöka klara en enda dag utan bil. Det är rätt häftigt egentligen.