Varför gäller "non-profit"-krav bara kvinnodominerade verksamhetsområden?
Debatten om vinster i välfärden går vidare. Fortfarande kör vänstern med samma gamla propaganda om de rika krösusar som berikar sig på våra sjuka. Medelålders manliga företrädare för tunga organisationer såsom LO sätter ner sina ännu tyngre fötter: "Nu får det vara nog". Men för den som analyserar argumenten håller det inte.
För det första handlar argumentationen i regel främst om vinster. Det ses som ett problem i sig att företag går bra, "berikar sig på skattebetalarnas bekostnad" som det heter. Varför pratar man inte om valuta för pengarna, kvalitet? Vad jag vet finns det ingen undersökning som tyder på att kvalitet är sämre inom privata välfärdsföretag än inom offentlig sektor. Det finns heller inget som tyder på att personal inom offentlig sektor skulle må bättre än privat anställda. Tvärt om är otrivseln bland anställda inom offentlig vård och omsorg utbredd. Istället verkar man använda definitionen att offentlig sektor är bättre per sé. Att hitta på en "verklighet" och utgå från den är bekvämt men knappast konstruktivt eller renhårigt.
Och utifrån den definitionen följer att inte bara omsorg, utan godtycklig verksamhet görs bäst i offentlig regi. Det är borde ju vara skamligt att det är tillåtet att profitera på människors behov av mediciner, sjuksängar och sjukhus. Det borde ju i rimlighetens namn då också bedrivas i offentlig regi. Då försvinner ju inga pengar i vinster. Men var är kraven att socialisera Volvo, SKF och alla andra industriföretag? Vart är kraven att införa non-profit i byggbranschen och läkemedelsindustrin?
Ja, det blir lätt lite märkligt detta. Det är inte bara jag som gör en helt uppenbar koppling. Åsa Moberg skriver ett inlägg på DN om saken. Varför är det helt okej att göra vinster på att säg uppföra sjukhuset, bygga vägen dit, leverera ambulansen och läkemedlen som behövs, men inte på att vårda sjuka? Varför är det okej att göra vinster inom traditionellt mansdominerade branscher medan kvinnodominerade branscher inte ska få göra det? Moberg inleder på följande sätt:
Bland vänsterns förespråkare för vinstförbud finns många män som företräder vinstgivande företag. Att LO skulle kräva non-profit i verkstadsindustrin är dock otänkbart. Ett sådant krav reserveras för kvinnodominerade arbetsplatser i skola, vård och omsorg.
Det vore klädsamt om Karl-Petter Thorwaldsson kunde medge att LO här följer en uråldrig tradition inom arbetarrörelsen: kvinnor ska ha mindre pengar än män. Det hela påminner om femtiotalets familjeideal: pappa går hemifrån och kommer hem med lön. Sen får mamma hushållspengar, i alla fall om pappa är snäll och på gott humör.
Jag kan inte annat än hålla med. Effekterna av att införa non-profit blir effektivt att döda arbetsmarknaden för en majoritet kvinnor och tvinga dessa att hålla sig till en ensam arbetsgivare. I en situation med endast en arbetsgivare kommer lönerna bli lidande. Arbetstagarna blir också mer låsta vid den arbetsgivaren. Det går inte att byta arbetsgivare om man inte trivs eller behöver se nya horisonter för att utvecklas.
Dessutom blir effekten sämre valfrihet för brukarna. En tillbakagång till det system som många upplevde som stelt och omänskligt. Och framför allt en tillbakagång till ohämmat slöseri med skattemedel i offentlig byråkrati. Men det är sånt osm vänsterorienterade personer helst inte känns vid. För staten arbetar ju bara med vårt bästa för ögonen. Och Sovjet var ett paradis. Yeah, really...
