Ung Pirats ordförande siktar mot stjärnorna
Gustav Nipe föreslår i en artikel på newsmill att de 90 miljarder som satsas på att köpa nya JAS 39 Gripen borde satsas på att utveckla rymdteknologi istället. Han menar på att Sverige ändå inte har förmågan att försvara sin suveränitet och att satsningen är ett sätt att ljuga för oss själva, att intala oss att vi har det. Han vill satsa pengarna på fredlig teknologi istället. Han menar på att det inom rymdteknologi finns många möjligheter att föra mänskligheten framåt och att det dessutom finns extremt goda möjligheter till spinn-off-effekter. Listan på rymdteknologi som blivit vardagsteknik är redan i dagsläget lång.
Jag håller med honom och vill passa på att tillfoga fler aspekter. Den första som jag vill trycka på är följande: Sverige är ett litet land och det tvingar oss att vara smarta. Vi har en mycket liten plånbok, och det ställer oss inför helt andra förutsättningar och utmaningar än de stora supermakterna. Om vi beaktar just JAS 39 Gripen är det ett utmärkt exempel på vad jag menar. Planet konkurrerar med amerikanska Joint Strike Fighter och Europeiska Eurofighter, två plan med markant större budget och högre prislapp. Den kan lösa en rik diversitet av uppgifter (Jakt, Attack och Spaning) för en i sammanhanget anmärkningsvärt låg driftkostnad. Om Sverige skulle ta sig in i rymden igen måste det ske med innovativa, smarta och billiga lösningar. För att vi ska kunna vara med måste kostnaderna för att nå rymden ner flera tiopotenser. Vår teknik måste möjliggöra det, måste vara extremt ekonomisk. Det öppnar i sin tur upp rymden ytterligare för kommersiella aktörer. En privatperson kan redan idag nå rymden för några miljoner. Vad händer om vi kapar kostnaderna till den grad att en privatperson för samma summa kan nå en rymdstation, stanna där ett par dagar och ta sig tillbaka igen? Det är så mycket kostnaderna minst måste kapas för att vi alls ska kunna vara med, och jag tror inte det är omöjligt.
Att göra rymdfart kommersiellt ser jag som enda möjligheten att öppna upp rymden och de möjligheter som finns där på riktigt. Forskningsprojekten är viktiga, framför allt initialt, men när vi har en station på månen och en på mars samt några stationer i olika omloppsbanor måste någon sköta leveranserna. Någon måste klara av att bygga, bygga på och bygga ut i rymden. Och så vidare. Det skalar inte om det är forskningspengar som ska klara allt det.
Den andra aspekten jag ser är att en satsning på rymdteknik i långt högre grad skulle förmedla bilden av Sverige som en kunskapsintensiv, spetskompetent och högteknologisk nation. Vi har länge sagt att vi ska konkurrera med kompetens, och detta är ett sätt att göra det klart för både oss själva och omvärlden. Sverige är platsen dit man går när man tröttnat på klåpare och vill ha riktiga ingenjörer, när man vill ha gräddan på moset. Jag tror rymdteknik signalerar det bättre än 90 miljarder på ett plan som tyvärr redan är gammalt.
Jag tror att det finns en stor potential för tillväxt inom rymdsektorn för en mängd olika företag. Jag tror att det kan generera många nya jobb i Sverige. Och vi kan också förvänta oss många spinn-off's som genererar ytterligare arbetstillfällen. Att satsa på rymden har potential att vitalisera hela Sveriges ekonomi och ge oss stora konkurrensfördelar. Utmaningen är att göra rymden tillgänglig på ett energieffektivt och kostnadseffektivt sätt. Om någon ska lyckas med det så är det vi.
