Min Vision

En viktig del i att uppnå ett mer hållbart samhälle är att på olika sätt effektivisera markanvädning, förtäta, och därmed bereda plats för fler på mindre yta. Det finns goda skäl till att detta är viktigt. Grovt räknat är stadsbons ekologiska fotavtryck bara en tredjedel så stort som en förortsbos. Det beror på en rad faktorer.

Bland annat har en stadsbo ett lägre bilbehov och ett effektivare boende. Det senare eftersom flerfamiljshus exponerar mindre fasadyta per bostad jämfört med villa och därmed har ett lägre värmeläckage per person. Stadsbon kan också dela fler ytor med varandra. En villa har sin egen lilla park som bara ett hushåll använder, medan stadens parker delas av hundratusentals. En villa måste ha stora gemenskapsytor, medan stadsbon kan umgås i vad som kallas "det tredje rummet" vilket är publika gemenskapsinrättningar såsom fik, pubbar och serveringar.

En trend som tycks tala mot städer är att de ofta attraherar framgångsrika och kapitalstarka individer. Privatekonomi tenderar i sin tur att kraftigt påverka det ekologiska fotavtrycket. Ju mer man tjänar desto mer har man råd att konsumera, vilket leder till en större miljöpåverkan. Men trots att koncentrationen av kapital till städerna är de alltså i sig själva uppbyggda så att det är lätt att göra rätt, lätt att minimera sitt ekologiska fotavtryck. Det är alltså angeläget att effektivisera stadens ytor så att fler får plats, men det är också lika viktigt att göra det på ett smart sätt så att stadens attraktivitet ökar så att fler väljer att bli stadsbor.

Då infinner sig den naturliga frågan; hur gör man? Det finns naturligtvis några mycket enkla knep att ta till. I de flesta städer finns olika former av underanvända ytor, ofta parkeringsplatser för bilar. Dessa är det ofta förhållandevis okontroversiellt att bebygga. I värsta fall måste man behålla parkeringsmöjligheterna genom att bygga någon garageinrättning i botten. Sedan kan man ovanpå detta tillföra bostäder och affärslokaler i flera våningar och vips har man fått en betydligt mer effektivt använd yta. 

Problemet är bara att de underutnyttjade hårdgjorda ytorna inte utgör en särskilt stor del av stadens mark. Till exempel utgör samtliga biltrafikslösningar, hur skrymmande de än framstår som, sällan mer än ca 10 procent av marken. Detta inklusive all markparkering. De största ytorna i en stad är faktiskt typiskt grönområden. I Göteborgs tätort utgör grönytor 70 procent av marken. Trots detta saknas till stor del en diskussion om hur grönyta kan effektiviseras. När det gäller parkering, bostäder och lokaler kan man alltid bygga på höjden. Men en park låter sig inte alls på samma sätt staplas i våningar...

Grönytor har alltså en mycket säregen problematik. Den är dock mycket mer komplex än att det bara är svårt att stapla parker i torn. Grönytor är sannolikt stadens svåraste ytor att planera och formge till välfungerande och uppskattade platser. Det finns en uppsjö av exempel på misslyckade och oanvända grönytor. Samtidigt är grönytor en nyckelkomponent i vad som kan göra staden mer attraktiv för fler. En god tillgång på just grönytor är ett av skälen människor flyttar ut i förorten istället. Det är uppenbart att det behövs en hållbar parkstrategi.

Som en slags möjlig utgångspunkt till arbetet med en sådan tänkte jag presentera några inspirerande exempel på effektiva gröna rum.

Innergården
Ett ofta kraftigt underskattat grönt rum är kvarterens innergård. Eller i varje fall finns här potentialen att skapa ett fantastiskt grönt rum. Egentligen blir det som ett bonusutrymme. Det är mark som man inte kan använda till så värst mycket annat. Om man nu till äventyrs skulle bygga en solid kloss i kvartersstorlek, så använd taket då. 

Innergården kan hur som helst bli de boendes oas mitt i staden. Många som bor i kvartersbebyggelse beskriver sin innergård som en grön fristad. Hela fenomenet innergård har uppmärksammats av GP som har en tävling som handlar om att kora den bästa innergården i Göteborg.

Men viktigast av allt; det är rackarns yteffektivt. När man bygger i slutna kvarter får man både innergården, det fantastiska gröna rummet, OCH en högre exploateringsgrad än vad man får med punkthus eller lameller.

Pocketparken, till exempel Haga (Frigångsgatan)

Denna lilla pocket-park ligger i anslutning till Risåbergets uruselt skötta och förmodligen mycket sparsamt använda snårskog, men parken i sig är väl avgränsad från snårskogen. Här ser man fina dagar att invånarna tar sig ut i parken. Barn leker på lekplatsen och vuxna ligger och njuter av vädret. Det är en välfungerande park som tillför mycket till Haga, närapå oändligt mycket mer än snårskogen som avgränsar den. Här ser man också kontrasten mellan en fungerande park och en meningslös lågkvalitativ grönyta, då del ligger vägg i vägg. På ena stället är massor folk, två meter bort är det öde. En viktig sak som uppenbarar sig är att det handlar inte om storlek utan om kvalitet. Resten av Risåsberget är större, men den här lilla parken är mer levande.

Park i luften, exempel High Line [NYC]

Här är ett mycket kreativt exempel på vad man kan göra istället för att riva. Den här platsen är ett utrymme som annars hade stått öde. Man hade kunnat riva bron, det fanns planer på det om jag inte missminner mig, men det hade inte möjliggjort någon annan exploatering. Parken är alltså anlagd på en plats som är skapad och som inte tar utrymme från någonting annat. Igen ett mycket effektivt sätt att tillföra grönt mitt i staden.

Park i luften, exempel Marina Bay Sands [Singapore]

Det går nog att tycka lite vad man vill om Marina Bay Sands, ur urban synvinkel är komplexet uselt, men parken är  effektiv som få. Plattan på taket, det föreställer en båt, är en enorm park komplett med en enorm pool. På så sätt utnyttjas massor yta som så att säga "inte finns". Den kommer liksom med som "bonus". 

Själva stadsrummet
Det sista exemplet jag väljer är gatorna i staden. Balkonger kan få innehålla fantastiska växter, på fastigheters väggar kan murgröna få klättra. Träd kan planteras i trafikimpediment. Våra gator kan bli en plats där man ständigt omges av gröna inslag som i praktiken inte tar någon plats alls.

Att ta med sig vidare
Det finns en rad olika sätt att förtäta samtidigt som man skapar bättre grönytor. Det går att skapa omfattande gröna rum på platser som egentligen bara är bonusyta. Måste man nödvändigtvis skapa park i markplan så går det att göra på ett mycket yteffektivt sätt, utan att för den sakens skull kompromissa kvalitet. En strategi bör ta fasta på detta. 

För invånarna handlar det inte heller om hur mycket grönområde som faktiskt finns, utan för invånarna handlar det om hur mycket grönområde som upplevs som tillgängligt. Det är egentligen en självklarhet, men det är en viktig observation som alltför ofta glöms. Detta bör en strategi också ta fasta på. Att bygga i kanten av en stor park ger en mindre park, men å andra sidan skapar det en urban inramning med fler potentiella användare vilket gör att mer av den parken övergår till att bli tillgängligt. Alltså får man förvisso mindre grönyta, men å andra sidan mer tillgänglig park. Less is more skulle man kunna säga.

Jag tänker ofta så att det viktigaste är vår direkta närhet. Den stora parken flera kilometer bort är mindre viktig än innergården eller den lilla parken som ligger insprängd bara något hundratal meter bort. Om detta stämmer finns det god anledning att diskutera fetichen för jättelika parkanläggningar och grönytor såsom Slottsskogen, Heden och Änggårdsbergen. Större är inte alltid bättre. Det finns nog ytor till och med i Slottsskogen som är underutnyttjade och kan användas för att ge parken en mer urban inramning och därmed göra Slottsskogen till en större park i termer av tillgänglig parkyta. Kanske kan Heden ersättas av fotbollsplaner på hustak? Och kanske kan det bli så nära till den riktiga naturen, den riktiga skogen, ute på landsbygden genom förtätningar att Änggårdsbergen inte behövs?