Min Vision

Det börjar bli dags att ta bladet från munnen och prata om vad som händer ute i verkligheten. Frågor som vi nog helst velat blunda för har blivit allt för trängande. Det handlar om en del av kärnan i vårt ekonomiska system som blir allt mindre stabil. Denna del heter "bilindustrin".

Vi lever delvis i en bilekonomi. Bilbranschen sysselsätter mängder med människor. Det handlar om alltifrån att tillverka komponenter, skriva mjukvara, designa, montera... Näringarna som relaterar till produkten bil är många. Näringarna som relaterar till hela paketet bilåkande är ännu fler: Planerare, anläggningsarbetare, trafikingenjörer, trängselskattesystemdesigners... Och det är ju på något sätt bra att människor har arbeten att gå till, men problemet är att försäljningen av bilar störtdyker. Den dök i USA, den dyker i Europa och det finns tendenser på avsvalning i Asien. 

I bara Europa finns en överkapacitet om 3 miljoner bilar, det är 46 procent av den totala kapaciteten. Trots att man försöker få liv i härket med konstgjord andning så har hittills inte de vikande försäljningssiffrorna förbättrats. Och nu har den ekonomiska krisen gjort slut på stödpengarna. SAAB har redan dött och nu viskas det om att andra tillverkare kan tänkas gå samma öde till mötes. Och då ska man komma ihåg att det inte bara handlar om de anställda i slutmonteringen. Alla led påverkas. 

Det finns tighta kopplingar mellan bilförsäljning och hur de västerländska ekonomierna går. Enbart bilindustrin i sig självt står för en stor del av BNP i EU. Dyker säljsiffrorna dyker BNP, vilket är samma sak som att säga att ekonomin dyker. Och utöver dessa direkta kopplingar finns också sekundärkopplingar. Till exempel orsakar kontinuerligt massiva behov av investeringar i infrastruktur, något som naturligtvis skapar arbete. Vidare är bilbranchen stora investerare i forskning. Bilen är helt enkelt en stor, dyr och komplicerad grej som kräver stora, dyra och komplicerade kringsystem. Tänk om alla plötsligt ratade bilen och började cykla istället? Vad skulle då alla hundratusentals, kanske miljontals, ofta högkompetenta personer som bilbranchen sysselsätter arbeta med? Detta är inte en ironisk kommentar utan en helt seriös frågeställning. För att bryta med bilsamhället måste lösningar finnas inte bara för hur vi fysiskt ska transportera oss runt. Det måste också finnas lösningar på hur ekonomin ska fungera.

Att bilindustrin dyker är faktum och den kommer fortsätta med det. Privatbilismen kommer minska dramatiskt när priset på olja börjar sticka iväg på riktigt. Jag tror inte på alternativa bränslen, det gör inte heller bilbranchen. Kanske räcker alternativen till att hålla någon fjärdedel av flottan hyfsat rullande, men det är och har alltid varit oljan som har varit den verkliga energikällan. Utan den står minst 75 procent av världens bilar stilla. Det krävs ingen doktorshatt för att göra en kvalificerad gissning om hur det påverkar bilförsäljningen... Så faktum är att vi oavsett miljömuppar och politik står inför utmaningen att hitta något annat för en stor del av västvärldens arbetskraft att göra än att kränga bilar. Det kommer ske förr eller senare, och hur smärtsam omställningen blir beror på hur lång tid det tar innan omställningen kommer igång.

Jag betraktar med andra ord migrering bort från bilekonomin som ett resursekonomiskt faktum. Världen funkar tyvärr inte som Excell, som inte har problem med oändliga exponentiella tillväxter. Världen däremot har fysiska begränsningar. Så vilka vägar finns? Detta är ingen enkel fråga och jag har inte svaren. Men jag är helt övertygad om att detta kommer vara en av de viktigaste frågorna att lösa kommande decennier. Hur kan vi migrera bort från, ut ur, bilekonomin?