Min Vision

Jag borde skämmas, egentligen. Skämmas för den bristande jämställdheten på min firma. Statistiken är inte nådig. 100 procent av alla uppdrag i firman utförs av män (en man faktiskt, jag själv). Men inte nog med det. Hela ledningen, samtliga chefer, Verkställande Direktören OCH ägaren är alla män (också jag själv). I min firma finns 100 procent män (jag själv), 0 procent kvinnor. Detta är urusla siffror. Det blir ingen jämställdhetsbonus där inte...

Nej, men skämt åsido. Sverige har fått ny jämställdhetsminister, eftersom Sabuni avgår. Ytterligare en kvinna på posten, en klassisk post att sätta kvinnor på för övrigt. Undra hur jämställt det är egentligen? Hur jämställt är det att hela tiden tvinga kvinnor att arbeta med jämställdhet, det blir ju en kvinnofälla! Och förutom det så kan man väl som en parentes fråga sig vad det säger om samhällets syn på män...

Vår nya jämställdhetsminister är inte bara kvinna. Hon är dessutom feminist, till skillnad från den förra som inte var det. Det glädjer Gudrun Schyman, skönt att någon blev glad. Vi andra slår oss för pannan och förbereder oss på att jämställdhetsarbetet ytterligare inriktas på bara kvinnor istället för att lösa jämställdhetsproblemen. Man kan ju luras av själva benämningen "jämställdhetsminister" och "jämställdhetsarbete" att det borde handla om "jämställdhet", men det har visat sig att det inte gör det. Nu senast så kom ju exempelvis ett förslag som gick ut på att sätta kön före kompetens i styrelser. Men det värsta är ju de förslag som borde komma, men aldrig gör det, förslag som exempelvis addresserar att det är 50 gånger vanligare att män dör i arbetsplatsolyckor, eller att skapa mansjourer som komplettering till kvinnojourerna. 

Appropå kvinnojourer föresten. Upphovskvinnan till världens första har en hel del intressant att säga om utvecklingen som skett. Jag citerar:

"Ganska tidigt insåg jag att den växande kvinnorörelsen inte alls handlade om män och kvinnor som arbetar tillsammans för jämställdhet, utan snarare handlade om en schism mellan män och kvinnor inom vänstern. Kvinnorna bestämde sig för att flytta målet från kapitalism som fiende och uppfann istället en ny. "Patriarkatet" -(män) skulle nu göras till alla kvinnor och barns fiender. Schismen spreds och en klyfta mellan män och kvinnor bildades. En klyfta som bara växer ju mer vi satsar på det vi modernt kommit att kalla jämställdhet."

Det verkar inte bättre än att till och med hon som uppfann kvinnojourer har samma uppfattning som oss jämställdister om feminismen. Att den inte handlar om jämställdhet, utan något annat... Hon menar också att den feministiska rörelsen kapat konceptet med kvinnojourer i helt andra och dunklare syften än att hjälpa utsatta kvinnor:

"Den svåra situationen för misshandlade kvinnor och den feministiska hållningen att alla män var förtryckare smälte nu samman och blev deras mantra; Alla kvinnor var offer och alla män våldsamma.

Ingenstans nämndes män och barn som föll offer för kvinnors våld, eller för den delen kvinnliga förövare som också behövde vår uppmärksamhet och hjälp."

När kommer en jämställdhetsminister som tar detta på allvar? Detta är ord från ingen mindre än kvinnojourernas uppfinnerska. Man kan inte avfärda henne med att hon är en svinig mansgris, en vit kränkt man. Hon visar tydligt att feminismen är en manshatande rörelse som inte borde tillåtas diktera ett arbete för jämställdhet, eftersom de inte är ute efter att skapa jämställdhet. Det är ju lite olyckligt därför att vår så kallade "jämställdhets"minister numera öppet ideologiskt kämpar bara för kvinnor. För det är inte jämställdhet. Får jag påminna om jämställdhetens definition:

"Jämställdhet råder när alla människor har samma rättigheter och skyldigheter oberoende kön"

Det är egentligen tragiskt att man behöver påminna våra politiker om basala definitioner. Så att de inte konstruerar nyspråk såsom att krig är fred, slaveri är frihet, och feminism är jämställdhet. Vi går inte på lögnerna längre. Jag kräver att vår jämställdhetsminister ska ha jämställda värderingar!