Almedalen summering: Miljö
Årets upplaga av politikernas branschmässa Almedalen är över. Nu väntar total stiltje inom politiken. Det är semester och nyhetstorkan kommer antagligen vara total. Fördelen med det är att man kan ge sig på att försöka förstå vad som sagts, en klart underskattad aktivitet som utövas på tok för sparsamt. I år seglade jobben, skolan och miljön upp. Först ut här blir den viktigaste frågan av alla: miljön.
Den absolut bästa miljöbevakningen tycker jag att Supermiljöbloggen har haft. De har till exempel tagit fram en eminent sammanställning över vad partiledarna gjort för uttalanden omkring miljön i sina tal. Egentligen är det ingenting som förvånar. Miljöpartiet hade mycket att säga. De röda partierna hade generellt sett mer att säga om miljön. Centern är undantaget bland de blåa, då de driver någon slags företags- och affärsvänlig miljölinje. Övriga blåa partier verkar helt enkelt inte ha miljön på agendan. Samtliga blå partiledare, undantaget Lööf, gjorde helt obegripliga uttalanden:
"Miljöpartiet vill chockhöja skatterna på bilar, lastbilar, bussar, flygplan, fartyg.
Ja, de vill straffbeskatta allt som rör sig. Men beskattar man bort allt som rör sig så får man till sist ett land som står still."
/Jan Björklund, Folkpartiet
Jag önskar tillägga att även tåg, cyklar och människor kan röra sig. Är det möjligen så att Björklund har bristande kunskaper till följd av bristfällig utbildning? Ironiskt i så fall...
"En annan kamp att utkämpa rör de svenska regionala flygplatsernas framtid. Det kanske är rimligt för Belgien eller Nederländerna att det är förbjudet med offentligt stöd till enskilda flygplatser. Men i Sverige, med långa avstånd och gles befolkning, är förbud mot stöd lika med nedläggning. Och alla blir förlorare…"
/Göran Hägglund, Kristdemokraterna
Jag kanske är ensam, men jag känner mig inte som en förlorare om färre flyger och fler tar tåget. Jag ska fråga mina barn och barnbarn när jag har några. Det där med "alla" verkar vara en väldigt exklusiv grupp som inte innefattar större delen av svenska folket, som trots allt bor inom bara några timmars tågresa från varandra. Kortare kommer det dessutom bli med ostlänk, västlänk och höghastighetståg.
"Jag tror jag vet varför Miljöpartiet finns. Det är för att de vill göra stora förändringar av Sverige. Dels ifrågasätter de vår arbetslinje, det var ett kongressombud som sa: ”Jag tycker det är bättre att vi säger att vi går över till en ledighetslinje”. Jobb är ett problem, det tär på miljön. Vi ska jobba mindre, förkorta våra arbetsdagar, införa friår. Vi ska kraftigt öka beskattningen på transporter, vi ska lägga ner stora delar av väginvesteringarna och vi ska ha en fri tillväxt av varg över hela Sverige."
Fredrik Reinfeldt, Moderaterna
Vår statsminister har gjort det till sin paradgren att stå tillbaka offentligt. Så även här. Men den underförstådda kritiken mot minskade vägsatsningar och att sätta ett pris på nedsmutsningen och klimatpåverkan som transportsektorn idag står för vittnar om mycket dålig förståelse för miljöproblemen vi står inför. Jag säger som Obama, vi har inte tid med fler möten i "Jorden-är-platt-klubben".
Nog med dysterheter nu. Det kom fram en hel del bra också. Centern uppmärksammade problemet med kemikalier och föreslog relevanta åtgärder. Många partier berörde miljonprogrammen och energieffektivisering av bostadsbestånden. Jag tycker dock inte att någon realistisk lösning har presenterats från något håll. Transportsektorn berördes också och vissa partier ville se skärpning av utsläppsmålen. Även i gråzonen av politik, näringsliv och lobbyism verkar det ske stora förändringar vad gäller synen på transport. Christer Ljungberg, VD på Trivector bloggar:
Under denna diskussion, och alla de andra seminarier jag var på kring stadsutveckling och trafik, även de som ordnades av BIL Sweden, var det uppenbart att något är på gång. Vi är mitt inne i ett paradigmskifte där fler och fler beslutsfattare börjar förstå att det är människor som ger liv i våra innerstäder, och inte bilar.
Ljungberg tar också upp Enrique Penalosa's medverkan i ett seminarium. Penalosa har tidigare verkat som borgmästare i Bogota, och har där drivit en väldigt framsynt och hållbar stadsutveckling som gjort honom känd och respekterad inom stadsutveckling. Penalosa hade något väldigt klarsynt att säga om Förbifart Stockholm:
"'We should never build highways in or around our cities', och fortsatte med att fråga: 'I vilken stad har ringleder förbättrat trafiksituationen i en stadskärna?'."
Överlag ser det ut som att företag har kommit att bli den drivande kraften i omställning. Gustav Fridolin utnyttjar det i sitt anförande:
"Det kan låta som uppochnedvända världen. Det är ju regeringars uppgift att sätta upp regler som manar företag och individer att ta gemensamt ansvar för gemensamma angelägenheter, som driver utveckling framåt. Men i Sverige säger alliansen att inga nya styrmedel behövs för klimatet, och företagen ber regeringen tänka om.
Det kan tyckas märkligt, men växer ur en insikt som sitter djupt i svenska företag. Tydliga, långsiktiga spelregler för miljön ger konkurrensfördelar."
Att företag blir allt mer intreserade av miljö och hållbarhet är ingenting som egentligen borde vara förvånande. Det finns inga affärer på en död planet. Det handlar alltså inte bara om att skapa sig ett bättre läge. För de mest framsynta bolagen har det blivit en fråga om att säkerställa att det finns något läge alls. Tråkigt bara att regeringen inte tycks hänga med i utvecklingen.
Det är den beska eftersmaken jag tar med mig från miljödebatterna och -utspelen. Viljan finns ute i Sverige. Alla förutsättningar finns att genomföra tuffa omställningar. Företag har inte bara hoppat på tåget, de har också tvingats köra det. För regeringen är ute och åker bil.
