Min Vision

Försäkringsbolaget IF har ägnat sig åt "forskning" nu igen och konstaterar att den så kallade "Zebralagen", det vill säga att bilister numera har väjningsplikt mot fotgängare som ska korsa samt håller på att korsa ett obevakat övergångsställe, inte fungerar. De uppger bland annat är knappt hälften, hela 40 procent, av alla bilisterna inte känner till lagen. Dags att införa körkort för bilister? Eller nej vänta, de har ju redan körkort... Körkort verkar inte garantera att trafikanterna får bättre koll på reglerna. 

Bilister verkar ha svårt med att det finns andra som också ska få komma fram. Och samhället har också svårt med det. För varför kallar vi övergångsställen för övergångsställen? Vad manifesterar begreppet för inställning om inte bilcentrism? När två bilvägar möts är det en "korsning". När en bilväg möter en gångväg så fortsätter vägen, medan gångvägen bryts av med ett övergångsställe, en passage över den riktiga vägen. I begreppet ligger en frusen ideologi om att det är bilarnas väg som gående på nåder får passera.

Samma sak är det med cykelöverfarter. När en cykelväg möter en väg så inträffar en cykelöverfart. Där får cyklisten passera den riktiga vägen, bilvägen, på nåder, om och när det finns plats över. Att det förhåller sig så är inte speciellt konstigt. Hela begreppsvärlden som vuxit fram runt trafiksystemet har vuxit fram på grund av bilen och är konstruerade av människor som haft bilen som ideologi. Trafikplaneringsdiskursen utvecklades av bilsamhällets arkitekter. De drömde om staden som en kontinuerlig tätbebyggd landsbygd, om bilfria öar i ett hav av bilism. Om ett samhälle där man inte skulle kunna leva utan bil.

Ideologier förändras, och samhället med dem. Det är dags att göra upp med vårt bilcentriska arv. Det är dags att avksaffa övergångsställen och cykelöverfarter från vår begreppsvärld. De är likvärdiga vägar som korsas och bör ses som sådana. Om en bilist till exempel skulle köra ut på en huvudled och krocka så hade man inte skyllt på att det råkade dyka upp en bil på huvudleden från ingenstans. På samma sätt måste vi se platser där gångvägar och cykelvägar korsar bilvägar. Eller är det kanske bilvägen som korsar gångvägar och cykelvägar, biltrafik som korsar gångtrafik och cykeltrafik? En ordlek kan tyckas, men det är inte helt oväsentligt. Vem är det som korsar, vems väg är det som korsas. Vårt ordval avslöjar vad vi tycker är trafikens norm. Hur länge till måste den normen vara ett fordon som dödar, försämrar vår livsmiljö och minskar våra barns rörelsefrihet?