För värdefult för att förlora
Jag var ute och gick i skogen för några dagar sedan. Jag vandrade en liten del av Östgötaleden tillsammans med min flickvän. Vi gick till största delen genom naturreservatet Klevberget, en plats som jag rekommenderar alla som har privilegiet att kunna vandra att besöka. Det är en fantastisk plats.
När man går där är det svårt att inte tänka på hur vacker och levande natur är. Den är ett hem för alltifrån myror och myggor till småvilt. Den biologiska mångfalden är enorm. Klevberget är nog så nära "riktig" natur det går att komma i Sverige idag. Det mesta av våra skogar och marker är industriellt brukad mark. Men även vidsträckta jordbruksslätter eller enahanda barrskog håller en imponerande mängd arter.
Att bevara landsbygden tycker jag är viktigt. Jag vill kunna visa den här naturen för mina framtida barn. Men inte bara det, jag vill att mina framtida barn ska kunna använda naturen och få del av dess ekosystemtjänster. Jag vill att de ska kunna få utvinna råvaror för att kunna leva ett gott liv forska vidare på alla möjliga arter som kan visa sig innehålla ledtrådar till hur man botar olika sjukdomar.
Jag brukar intressera mig för stadsplanering men här finns väl ändå ingen som helst möjlig koppling till städer, eller? Eller kanske är det precis vad det gör?
Varje gång en åker blir gles villamatta, varje gång hus strösslas ut i en skog så försvinner ett stycke landsbygd. Varje gång en grusplan i centrum försvaras med näbbar och klor krymper den riktiga och värdefulla naturen. Som egentligen är alltför värdefull för att fölora.
