Min Vision

Man skulle ju kunna tro att jag har planerat en cykelsemster och är ute och trampar någonstans i Södra Sverige. Utifrån titeln, alltså. Men så är det inte. Det blir inte cykelsemester för mig i år. Det fanns fler viljor i sammanhanget, och ärligt talat vet jag inte om jag är så sugen på cykelsemester i år. Det räcker gott för mig att ta nån milslång slinga varannan dag eller så. Men det hindrar mig inte från att drömma ihop en cykelsemester ändå!

Det landade i något slags koncept som kommunerna längs Stångådalsbanan kan använda för att utveckla möjligheterna till cykelturism, med avstamp just i järnvägen som jag ser som själva nycken. Jag vet inte hur många av mina läsare som brukar cykelturista. Jag har själv aldrig gjort det. Men ska man få med sig bostad (dvs tält), mat, kläder... Så blir det kort sagt en hel del packning, och snart ser man mer ut som en packåsna än som en semesterfirande svensson. Tänk om man kunde bli av med all packning, lämna den till någon och sedan bara trampa iväg. När man kommer fram till etappmålet så står packningen redan och väntar på en. Det går att åstadkomma genom ett smart samarbete med tågoperatören. Packningen går på tåget, lastas av vid rätt station och så får man hämta ut det när man kommer fram.

Rutten börjar i Linköping. Dit kan man ta sig med SJ enkelt, för miljömedvetna (och andra när oljekriser börjar inträffa). I en vackrare framtid så tillåter SJ att man tar med sig cykeln på tåget. På centralstationen lämnar man in sitt bagage och anger vart man vill att bagaget ska landa den dagen. Lämpligen Rimforsa eller Kisa. På varje station längs sträckan finns sedan någon form av infrastruktur för att hantera bagaget. Sedan cyklar man då alltså den sträckan man valt. Från Rimforsa/Kisa kan man hoppa vidare till Vimmerby/Hultsfred när man känner sig klar med Kinda. Efter Vimmerby/Hultsfred går resan vidare till Kalmar. Väl där passar man på att spendera några dagar där, cykla över till och runt Öland innan man återvänder. Till exempel genom att ta tåget hela vägen hem.

Stora delar av detta är redan idag möjligt, men det är knappast praktiskt. Kanske är det bara jag, men utifrån mig själv tror jag att människor gillar när det är praktiskt. För att det ska bli praktiskt krävs att vissa ansträngningar görs. Dels måste bagagehanteringen sättas upp och dels måste en tydlig och lättnavigerad väg att cykla på skapas.

Investeringar: Linköping
Startpunkten, Linköpings resecentrum har den nackdelen att den ligger mitt i en utglesad stad. Det är oftast en fördel att vara mitt i smeten, men för den som vill ut och uppleva svenska naturen ett litet lätt hinder. Men ljuspunkten i mörkret är att det rinner en jättefin å rakt genom stan. Denna utnyttjas med fördel för att skapa en elegant utfart från Linköping. Längs stora delar finns redan cykelbanor och lågtrafikerade cykelvänliga gator. Skyltar som markerar leden räcker faktiskt till stor del. En lämplig sträckning väljs alltså och skyltas upp. Möjligen kan man tjäna på att anlägga en ny länk sydost om Johannelund parallellt med Brokindsleden ett kort parti.

Väl ute ur tätorten kan man tjäna på att låta en cykelbana följa Stångådalsbanan längs med Landeryds Golfbana. Sedan påträffas redan befintliga vägar som leder in till Sturefors. Det finns två alternativ, ett mer sceniskt (omvägen via Stureforsvägen) och ett lite mer gent (via Blåeldsvägen). Därifrån leder Brokindsleden till Bestorp och man kan därifrån fortsätta söderut tills man rullar ut ur kommunen.

Jag har ingen uppfattning om trafikmängder, men där biltrafik är ett betydande inslag bör separerade cykelbanor uppföras. Det är inte trevligt att cykla i tung biltrafik. Dock tror jag Rv 34 suger åt sig största delen av biltrafiken i området.

Investeringar: Kinda, Hultsfred, Vimmerby
Denna passage är till stor del redan färdig. Det behövs lite skyltar, och kanske någon enstaka cykelbana längs större vägar. 

Investeringar: Kalmar/Öland
Den sannolikt största investeringsposten är faktiskt Kalmar/Öland. Det är nämligen så att vi har ett intelligent trafikverk som fick för sig den fina idén att konvertera Ölandsbron till bilbro från att ha varit gång-, cykel och bilbro, för att fler bilar skulle få plats. Som vanligt är det när platsen tryter det mest yteffektiva som får ryka, för matematik verkar man inte kunna på trafikverket. Man verkar inte heller kunna vilket uppdrag man fått ifrån riksdag och regering att verka för alla trafikslag. Just ansvaret för cykel har lyfts flera gånger och riksdagen har upprepade gånger förtydligat att trafikverket måste ta ansvar för cykeltrafikens förutsättningar. Ett ansvar man skiter blankt i så här långt. Resultatet är att hela Öland idag är avskuret för cyklister. Det finns ingen väg dit. Med tanke på hållbarhetsutmaningarna är det anmärkningsvärt att hela kommuner skärs av från alla möjligheter till cykling.

Här behövs alltså en möjlighet att cykla. Jag lämnar det som en öppen fråga om detta ska åstadkommas med ny bro eller med en ombyggnation av befintlig bro. Billigt blir det inte, men jag föreslår att man sätter upp det som skuld på de inkompetenta tjänstemän som tog beslutet att på tvärs mot svenska folkets uppdrag att verka för alla trafikslag istället omöjliggöra för två av tre möjliga trafikslag att använda sträckan. Det kan väl vara tillåtet att vara dum i huvudet, men då får man i alla fall städa upp efter sig...

Avslutning
Men för att knyta ihop säcken är förutsättningarna goda, ja mycket goda. Lite skyltar och lite marknadsföring. Ett smart avtal med tågoperatören. Så kanske kommunerna helt plötsligt ser sig invaderade av cyklister som vill upptäcka, äta god mat och sova gott om nätterna. Cykelturism kan vara lönsamt. Det har jag skrivit om tidigare: http://minvision.blogg.se/2012/august/stor-potential-i-cykelturism.html