Så fostrar vi morgondagens vanebilister
Den fysiska miljön och planeringen av densamma har en enorm påverkan på samhället. Många beteenden och mönster går att härleda direkt till hur den fysiska miljön är tänkt att fungera. Människor väljer, inte helt oväntat, ofta det som är enklast. Varför välja omvägen när man kan ta genvägen?
Jag läser på bloggen Huddingeperspektiv om den fysiska miljön vid förskolor i Huddinge. Det handlar dels om hur man planerat och dels om hur man väljer att sköta områden med förskola. Vilka perspektiv har varit viktiga, vilka har fått träda tillbaka?
Vad är en bra förskola eller skola? I vårt samhälle tycks det vara viktigt att det finns ett staket med tredubbla barnsäkra lås så att ungarna inte till äventyrs råkar störa eller komma ivägen för naturkraften biltrafik. Innanför detta staket ska det finnas någon form av lekinrättning och en verksamhetsbyggnad. Precis utanför ska det finnas en anslutande bilinfart och en väl tilltagen bilparkering. Det är viktigt att man ska kunna ta sig dit med bil smidigt. Så viktigt att det med råge trumfar allt annat. Det märker man på vintern när snön på bilvägarna plogas undan och deponeras - på gångbanan.
Det är som en unken fläkt från 60-talet i hur vi utformar och tänker omkring skolor och förskolor än idag. Det är ett tydligt bilperspektiv som råder, på bekostnad av till exempel barnperspektivet. Är det verkligen gynnsamt för barnen att sitta stilla och bli skjutsade överallt? Att inte kunna ta sig någonstans själva utan vara livegna om inte mamma och pappa kan skjutsa dem i bil? Eller är det egentligen så att tid för barnens bästa inte finns i mammas och pappas schema?
Bilsamhället är en struktur som drabbar barnen. Barn som inte får röra på sig löper större risk för fetma och är sämre på att koncentrera sig än sina kamrater som får röra på sig. Barnen drabbas också av sämre luft och exponeras för mycket onödigt buller. Dessutom är alla föräldrar som kör sina barn till skolan det största säkerhetsproblemet barnen exponeras för i skolan.
Det finns många som skyller barns stillasittande TV- och datorspel, och man hör ofta vuxna och äldre berätta att på deras tid sprang man ut, lekte och upptäckte världen. Sedan packar samma vuxna in sina barn i bilen för ännu ett varv till förskolan utan att tänka på att det är deras eget bilåkande som gör att barnen inte längre kan lämna tomtgränsen.
En sak är säker. Barn lär sig snabbt. De lär sig att benen är till för att ta sig från soffan till köksbordet eller från pysselhörnan till kuddrummet. Ska man över gatan eller längre, då är det bilen som gäller. Det finns tydligen gott om barn som inte vet att man kan ta sig mellan bostäder utan bil.
