Min Vision

TEK365, Project Management. Framme vid tavlan står dr Jan Wickenberg och pratar på som han brukar runtom sina "case". Han lägger upp sin undervisning så att han fångar de lärdomar han vill förmedla i berättelser, "cases". Det kan vara alltifrån en snabb konversation med en McDonalds-anställd till gamla lumparhistorier. Och på slutet trillar det alltid ut någon teori eller lärdom som har ett långt större värde än att det går att skriva i slutet på tentan.

Vi får se film. En kort sekvens ur "The Big Bang Theory". Tre otroligt smarta personer har bestämt sig för att hjälpa en dam med att sätta samman en TV-möbel. Om jag förstod Wickenbergs förklaring av kontexten rätt så hade nån av dem haft sönder en tidigare eller något i den stilen. Nu var det dock så att dessa riktigt smarta personer inte riktigt stimulerades av uppgiften. Så därför utökade de specifikationerna lite. Det blev mer än en möbel. Det skulle vara massor smarta inbyggda funktioner, det skulle vara den tekniskt mest excellenta TV-möbeln någonsin. Problemet var dock att kvinnan som skulle få TV-möbeln inte ville ha världens tekniskt mest excellenta TV-möbel när nu grabbarna lyckas bli klar med den några månader fram, om den ens blir klar vill säga. Hon ville ha en TV-möbel som uppfyllde uppgiften att TVn kan stå på den, och hon vill ha den inom någon halvtimma.

Ämnet var "intrinsic motivation", inre motivation, och hur man kan styra människor med en stark sådan. Sekvensen tog slut och vi fick i uppgift att i små "bikupor" diskutera och försöka hitta en lösning på hur man som projektledare skulle kunna hantera den här situationen. Kanske skulle man kunna mickla med arbetsspecifikationen? Se till att personen inte vet vad det är meningen att det ska bli i slutänden? Då kanske han eller hon följer instruktionerna och gör rätt sak? Kanske kan man på andra sätt lägga begränsningar som gör att personen inte spårar ur?

Vi summerar våra idéer i helklass. Och dr Wickenberg utbrister efter summeringen:

- "But why don't you just talk to him?" Han förklarar att det är ju en annan vuxen individ som definitivt har förmågan att förstå att en stark inre motivation blir ett problem om man förlorar fokus på det verkliga problemet som intressenten, kunden, vill få löst. Om personen har svårt att själv inse när det spårar ur så skulle man kunna komma överens om någon signal. Istället valde ett sextiotal masterstudenter på Sveriges absolut bästa tekniska högskola, Chalmers, att utgå ifrån att underställda är små inkompetenta småbarn som måste styras indirekt med styrmedel för att få ett önskvärt beteende.

Så varför delar jag den här långa anekdoten? Jo, jag tror att detta är ett vanligt misstag (för annars är jag ensam om att vara dum i huvudet). Och just nu står vi inför enorma förändringar som helt enkelt inte händer. Vi vet att vi måste ställa om till ett hållbart samhälle, och ändå fortsätter Trafikverket, förlåt Bilverket, att planera bilväg som om det var år 1955. Vi vet att vi måste ställa om, ändå fortsätter vi ta bilen 300 meter till affären. Vi vet att vi måste ställa om, ändå fortsätter vi mata ut villatomter i bilberoende lägen. Och så vidare. Av alla Sveriges 16 uppsatta miljömål kommer vi missa 14. Det är nästan 90 procent. Fattar vi inte att vi är beroende av miljön för att överleva?

På hög nivå diskuterar man hur man ska få den här omställningen att hända. Det är prat om styrmedel och incitament. En miljöbilspremie (miljöbil, vilken eufemism) här, nån klimatskatt där och en filosofiändring när det gäller satsningar så att människor leds att välja bättre.

Men vänta nu? "But why don't you just talk to him?"...

Kanske är en underskattad del i att leda omställningen att faktiskt informera vad omställningen måste betyda för oss som medborgare och vad det måste betyda för företag? Konkret alltså.

Vi måste ner från 6 ton koldioxidutsläpp till under 2 ton till exempel för att komma ner på en hållbar nivå av utsläpp per person. Vad betyder det? Hur många kilometer bil kan jag köra då? Hur många kvadratmetrar kan jag ha uppvärmt? Vilken mat måste jag välja? Om jag byter till cykel, vad händer då? Och så vidare.

Och liknande information till företag. Vad måste till? Hur ska man som företagare organisera sin logistik? Hur mycket måste man ändra på företagets tjänsteresor? Vad händer om man uppmuntrar personalen att cykla och gör cykelutrymmen i garaget? Går det an att ha subventionerade personalparkeringar för bil? Tjänstebilar, går det verkligen för sig? Och vad tusen andra frågeställningar som kan finnas runt detta.

Konrket och rakt, som från en vuxen till en annan. Det här är förutsättningarna. Det här är vad du måste lyckas åstadkomma. Vi måste jobba med strukturer också. Men i grunden måste medborgarna vara med på tåget. Medborgarna måste förstå vad deras del är. Då går det nog också lättare att ändra strukturerna. Man kanske fattar att det där grönimpedimentet är mycket bättre använt om 10 personer kan bo där istället för att bilpendla varje dag. Eller att det inte funkar att plöja 28 miljarder i en biltunnelversion av en gammal exploateringsled från sextiotalet (Västerleden, Kungshattsleden och numera Förbifart Stockholm alltså). Det finns en gammal visdom om att man blir som man blir behandlad. Sluta behandla medborgarna som ignoranta småbarn och behandla dem som vuxna. Jag tror det är en förutsättning för att lyckas med omställningen.