Min Vision

Jag har deltagit i en tävlning för ungdomar i Partille som gick ut på att rita sin drömbostad. Det fanns två inriktningar, en som handlade om en enskild lägenhet och en annan som handlade om ett helt lägenhetskomplex. Jag deltog i den senare kategorin med Kvarteret Partille Station. Bilden nedan är ett perspektiv av resultatet:

Idag var det prisutdelning. Man hade förlagt den i Allum. Redan där får man känslan av hur intresserade man är av stadsbyggnad. Man väljer att stödja att folklivet ska flyttas från allmänna offentliga platser till privata gallerior där medborgarna reduceras till kunder och dit de flesta tar bilen. Lite besk eftersmak där faktiskt. Men eftersom jag deltog tänkte jag att jag kunde bita i det sura äpplet och släpa mig dit. Och jag fick faktiskt två biobiljetter för mitt deltagande, som plåster på såren för att jag var tvungen att besöka denna tragiska plats. Så väljer jag att se det.

Kvällen segade sig fram med en medelokej musikuppvärmning med Arvingarna och tradiga tal från medelålders gubbar i maktpositioner som tyvärr inte själva förstod hur tradiga och ointressanta de var att lyssna på. De redogjorde på det torraste sättet, och här ska sägas att jag själv har en hög toleranströskel mot torrhet, jag varit med om på länge omkring lite olika bostadsrelaterade angelägenheter. Man pratade om hur svårt det var att få ekonomi i billiga bostäder och om att det inte går för sig att subventionera lite för att fler ska få råd att bo i bra bostäder. Sedan redogjorde man för projekt. Favoritprojektet var tydligen ett gymnasiekluster som man ska bygga. Bland annat ska man spränga ner ett parkeringsdäck i källaren. Det finns inga parkeringsdäck i källare som går runt av egen kraft. På t ex Heden i Göteborg kostnadsberäknade man ett och 67 kr/h skulle man behöva ta för att det skulle gå runt rent ekonomiskt enligt Stadsarkitekten. Med konkurransen från Allums parkeringar har jag svårt att tro att det blir något annat än gratis. Bilägare går tydligen utmärkt att subventionera.

Jag blev head-huntad av en trevlig kvinna i vit kavaj som tydligen kände igen mitt namn att säga något, så jag tog chansen och gjorde ett instick om parkeringsnormer och att de är kostnadsdrivande. Att det ekar falskt när man pratar om socialt och ekonomiskt hållbara bostäder för alla och samtidigt tänker sig att ekonomiskt svaga ska subventionera de relativt kapitalstarka bilägarna. Jag fick en varm applåd, jag hoppas den var mer än artig.

Hur som helst. Jag vann inte, men jag är nöjd ändå. Min avsikt med deltagandet var att pitcha stadsbyggnad och  det tycker jag att jag gjort. Jag fick också möjlighet att göra reklam för YIMBY Göteborg. Jag hoppas att någon snappade upp det. Så jag är nöjd. 

Vann gjorde istället det här bidraget:

I princip ett modulbaserat koncept med någon form av estetisk nivå. Helt anpassat för industrialiserad produktion. Bara att köra ut på lastbilar och ställa upp på tillfälliga bygglov ser det ut som. Konceptet är innovativt och väl genomarbetat. Jag tycker de två som gjorde det förtjänar att vinna. Jag glädjer mig med dem. Däremot oroar jag mig för vad det säger om framtidens stadsbyggnad. Det verkar som att trenden barrackboende blir allt mer populär. Barrackboende utan lokaler i bottenvåningen. Konsekvensen blir en stadsförfulning och sämre levnadsmiljöer. Jag befarar att all ångest som ligger som en våt filt över stadsbyggnaden sedan miljonprogrammet kommer mångdubblas och att Sverige kommer få svårt att få tag på nog med Prozac för att hantera den lavinartade ökningen av depressioner som kommer att följa med detta. Kåkslum är det närmaste jag kan tänka på. Slutligen blev Sverige en del av tredje världen...

Jaja... det var intressant att se vad olika ungdomar här i Partille kommit på och det finns en enorm innovationsglöd. Smarta och engagerade människor som är på väg ut och göra avtryck och forma världen. Det är på något sätt det som får bli vändningen i tragedin. Det som hindrar mig från att dö inombords. Det som ändå får framtiden att kännas hoppfull.