Tron på Göteborg - del 1
Jag ska ge mig på ett jätteprojekt. Att blogga om en rapport från Västsvenska Handelskammaren. 20 djupintervjuer, kategoriserade i flera olika kategorier som respektive frontas av reflekterande analyser från Kenny Genborg, som tidigare skrivit på GPs ekonomisidor. Det är en rapport fylld med känslor, som Handelskammarens VD Johan Trouvé väljer att uttrycka det.
Den första delen av rapporten handlar om stadens attraktionskraft. Genborg reflekterar att Göteborg inte tycks vara en stad för hela livet. Staden växer, men i de produktiva åldrarna 25-45 sker snarare en utflyttning. Varför? Genborg tror det beror på att det byggs för lite villor i Göteborg. Unga vuxna blir barnföräldrar och familjer vill bo i villa. Det vet alla. Utom möjligen barnföräldrarna själva. I hela resten av världen växer sig trenden allt starkare att skippa villan och bo i staden istället. Men inte i Göteborg. Det finns många olika teorier, en vanlig som jag hört är att man helt enkelt tröttnat på att trängas i en liten trea. Jag har hört fler än en familjeförälder uttrycka att man letade in i det längsta efter ett centralt boende av lämplig storlek för en familj men fick ge upp och istället flytta till villa/radhus. Kanske handlar det inte om villan, utan snarare om att det i praktiken saknas andra alternativ?
Både han och jag landar dock till samma problemformulering i slutänden. Det byggs för lite i Göteborg. Men jag tycker inte bara det är tempot det är fel på. Det byggs också för dåligt och för glest. Det byggs för separerat, för mycket i små öar. För mycket "stadsnära". För lite "stad". För mycket Kvibergs"staden". För lite andra långgatan. Ni som följer mig har hört de här valserna förut. Förmodligen till leda. Men det är viktigt. Jätteviktigt.
Göteborg är i slutänden tyvärr till största del utsmetad och gles ödslighet. Och barriärskapande infrastrukturtrassel till förbannelse. Vi har en Park- och naturförvaltning som (tyvärr) med brett stöd hos många Göteborgare pratar om Hedens unika kvaliteter med dess "fria volymer" utav... luft får man förmoda. Jan Jörnmark brukar träffa mer rätt när han beskriver platsen i termer som (fritt tolkat) ungefär brukar förmedla "ett enda enormt ångesthål". Men det handlar naturligtvis inte bara om Heden. Man kan cykla kilometer efter kilometer längs döda parkeringsplatser och oanvända gräsmattor med en och annan förskrämd byggnad på. En stad är täthet. Täthet är vad som gör en stad rolig, det är vad som öppnar möjligheter för service av alla de slag. Kul klubbar, schyssta resturanger, och allt möjligt annat. You name it. Människor söker sig till roliga städer. De söker sig också till andra människor, särskilt talangfulla människor. Det blir en självförstärkande process, en positiv spiral. Det är vad som måste vara målet för Göteborg!
Människor vill som sagt ha roligt; och det gäller naturligtvis också arbetslivet. Tyvärr saknas det enligt Genborgs analys en hel del. Vi har ett för smalt näringsliv som totalt domineras av ett fåtal stora aktörer. Det är mycket Volvo, Volvo och kanske som omväxling lite mer Volvo. Men vad värre är; det finns något klibbigt och efterhängset som ligger likt en möglig filt över alltsammans, och det är en djävulskt stark arbetaridentitet. Göteborg, arbetarfästet. Hamnen, Varven och senare Volvo. Hårt men enkelt kroppsarbete. Svetsa, bära och montera. Det är storryn som berättas i Göteborg. Men det är en storry som är fullkomligt obsolet. Göteborg är ingen arbetarstad längre. Den tiden är sen länge förbi. Mentaliteten stretar emot bäst den kan, men egentligen är stan redan inne i något helt annat. Kunskap och tjänster. I Göteborg har vi framstående universitet. Här koordineras ett av EU's forskningsflaggskepp, grafen-forskningen. I Mölndal har Astra Zeneca lagt ett av sina forskningscentrum. Och så vidare.
Tyvärr har stan problem med rena hygienfaktorer också, och Genborg berör dem. Stan balanserar på gränsen till revolution och inbördeskrig. Missnöjet med makthavarna är enormt. Förtroendet noll, föraktet fullständigt. Skandal efter skandal uppdagas. De nya spårvagnarna levererades rostiga. Suspekta krognotor. Muteborg. Och dessutom på allt detta svåra förändringsprojekt med kontroversiella åtgärder såsom trängselskatt, tusentals farthinder och massvis med bussfiler som hotar bilsamhällets totala dominans och hegemoni. Jag tycker som bekant att mycket är positivt i förändringsarbetet, men ser man det i ljuset av att stan redan kokar av missnöje så förstår man det politiska läget. Som är allt annat än sunt.
Och på toppen av detta har stan inte ens en skola som fungerar. Undra på att barnföräldrarna flyr fältet...
