Tron på Göteborg - del 4
Jag håller som bekant på att gå igenom en rapport från Västsvenska Handelskammaren som heter Tron på Göteborg. Jag har hittills hunnit igenom hela första delen av rapporten, så nu är det dags att börja på den andra delen. Den handlar om bilden av Göteborg. Kenny Genborg inleder med en analys.
Ett centralt tema är innanför och utanför. Trots fina visioner och slogans om ett Göteborg som öppnar sig för världen är verkligheten en annan. Staden är inåtvänd och genomsegregerad. Dess nätverk slutna och svårtillgängliga.
"Jag har hört företagsledare berätta hur de på planet från Stockholm till Göteborg möter andra affärsmänniskor, som suckar över att de behöver resa till stan där alla ändå helst bara gör affärer med varandra."
Det håller inte. Något annat som inte heller håller är att alla nya människor som söker sig till Göteborg idag i stor utsträckning inte kan beredas plats i Göteborg. De hamnar i kranskommuner eller avlägsna förorter. Ekonomiskt svaga för sig i hyreshus. Ekonomiskt starka för sig i villamattor. Och i mitten har vi centrala Göteborg, som är fruktansvärt attraktivt att bo i. Där behåller vi hellre fria volymer av luft än släpper in nya människor. Heden har stötts och blötts i över hundra år och det är ingen överdrift. Vi har fina Guldheden, där närboende organiserat sig för att kategoriskt motsätta sig all exploatering. Och så vidare. Och när man väl får till ett nybygge i något som liknar ett centralt läge så är det antingen en gles förort, t ex Synvillan eller Götaverksgatan, eller ännu ett hotell.
Jag undrar om det inte är en identitetskris i slutänden. Är vi mentalt kvar i varven fortfarande trots att den tiden sen länge är förbi? Vad är Göteborg idag? Miljoner skattekronor har spenderats på att workshoppa fram ett svar. Det jag har sett tycks mest vara nonsens. Hållbar stad, öppen, inkluderande, möta havet. Och så Evenemangsstaden. Den identiteten ligger det väl i och för sig viss sanning i. Ofta känns det som att politikerna hellre bygger för de som kommer hit för en konsert och stannar en natt än för Göteborgarna. Man är till och med beredd att riva fullt fungerande (samt populär och välanvänd) kulturhistoria för att bygga en större multiarena precis bredvid befintliga och fullt fungerande Scandinavium som hotellbesökare på Gothia Towers ska kunna gå torrskodda till.
Lyckligtvis tycks identitetskrisen ännu inte spritt sig utanför Göteborg. Undersökningar visar att nästan 60 procent av Göteborgarna tror att imagen försämrats, medan bara knappt 30 procent av människorna i andra delar av Sverige tror det. Vi har alltså ännu en hyfsad chans att reda upp vår kris och landa i en bild som är både positiv och korrekt.
