Min Vision

Det här kommer bli ett ganska internt inlägg rörande Piratpartiet. Jag har valt att engagera mig lite smått, utan att binda mig helt. Och jag tycker om att prata Piratpolitik i allmänhet. Många grundvärderingar ligger mig nära om hjärtat.

Or so it used to be - nu är jag långt ifrån säker...

Frågan aktualiserades än en gång när 6 pirater väljer att i partiets namn propagera för gratis mensskydd till alla kvinnor. Detta är en åsikt som absolut inte förankrats i partiet, det ligger inte ens nära de linjer som drivs och har stöd. Detta är dock långt ifrån första gången man vaknat på morgonen och läst nått i tidningen om eller från Piratpartiet som aktivist och spontant reagerat med "Vad fan i helvete är detta för jävla smörja?!"

Gratis mensskydd är en liten skitfråga. Det är ett ogenomtänkt utspel marknadsföringsmässigt, då den knappast kan sägas vara intressant eller relevant för partiets potentiella väljarbas. Ska man se det rent krasst så är det en minoritet i grupperna med tänkbara väljare som faktiskt har mens. Däremot är det en fråga som på ett tydligt sätt märker partiet på höger/vänsterskalan. Det är svårt att se detta som någonting annat än ett inspel i den falangstriden. Man försöker branda Piratpartiet som ett gynocentrikst kommunistparti. Det är att ta sig en ganska rejäl frihet.

Piratpartiet kämpar med en usel partikultur, och jag tror jag vet varifrån den kommer. Den kommer från exakt detta, och efterspelen som varje gång är typ aktivistsamordnaren och några till som försöker gjuta olja på vågorna: "All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet" och "Vi måste vara kontroversiella".

Jag har inget emot att vara kontroversiell, om det finns ett syfte med det. Bedömer man efter en hyfsad analys att det finns en rimlig vinst med att sticka ut, så ska man göra det. Har man till exempel invandringsfientliga minoriteter som väljare, då ska man göra en film med hotfullt porträtterade slöjbärare. Det är politiskt briljant, och sådant har tagit Sverigedemokraterna, oavsett vad man kan tycka om deras omänskliga politik, till riksdagen.

Men kontrovers utan syfte gynnar ingen. Det skapar bara friktion inom partiet, och framför allt förtroendeproblem och trötthet hos aktivister. Jag vill lyfta en reaktion:

"Jag vill bara att ni ska veta att jag blir uppriktigt ledsen när folk behandlar Piratpartiet som sin egen privata lekstuga och går ut med utspel som 1) är baserade på uppenbara osanningar som de inte ens klarar av att försvara och 2) ligger helt utanför partiets politik ... utan att ägna en tanke åt vilken skada det gör på partiets varumärke och hur det påverkar andra medlemmar som kommer tvingas svara på frågor om det hela."

Inom Piratpartiet finns en gammal princip att om tre pirater går samman och gör något så är det okej. Det är den principen som den här typen av utspel grundar sig i. Den principen bygger på att alla pirater har omdöme och fingertoppskänsla nog att förstå vart gränserna går för de mandat man tar sig. Det krävs en djup respekt för de övriga medlemmarna, för partiet och för grundvärdena.

Jag har i andra sammanhang skrivit flera texter som tar sig mandat att uttrycka just vad man själv tillsammans med ett helt nätverk med tusentals medlemmar tycker. Det är inte en uppgift att ta lätt på. Det är en uppgift som jag närmar mig med ytterst stor ödmjukhet och försiktighet. Hellre gå onödigt "safe" än att hamna på fel sida, för jag talar inte bara för mig själv utan också för andra. Det jag säger kommer andra behöva både sympatisera med och försvara. Mina texter har inte föranlett en 400 kommentarer lång klagotråd på under 10 timmar. Det är dock legio efter ogenomtänkta utspel av pirater som på oklart mandat formulerar partiets politik utan hänsyn till interna processer.

Det är uppenbart att det här omdömet saknas inom Piratpartiet.

Trepiratsregeln måste omprövas. Det är en utmärkt idé när det gäller aktivism tolkat som att arrangera events mm. Vill nån att PP ska stå på Pride, do it! Vill nån att PP ska vara på MEG, Do it! Men processen med att utveckla och förankra politik kan inte ske via externa debattartiklar. Det måste vara en intern process. Aktivister ska inte behöva sätta kaffet i halsen morgon efter morgon efter helt oförutsägbara utspel genomförts i partiets namn. Man måste kunna lita på att de som tar sig eller ges mandat att tala för partiet håller sig inom de politiska ramar som medlemsmötet beslutat.

Den politiska utvecklingen måste också struktureras upp. Partiet är i desperat behov av strategiarbete. Det saknas oroväckande mycket rudimentär kunskap om vilka väljare man riktar sig till, och hur politiken kan utformas och formuleras för att locka den tilltänkta väljargruppen. "Alla som sympatiserar med precis vad just jag tycker" är inte en väldefinierad grupp väljare, och med den inställningen kommer man aldrig att bli något annat än ett irrelevant marignalparti. För utan kunskap om vilka väljare partiet riktar sig till är det omöjligt att avgöra om utspelet var briljant eller katastrof. Men givet att man tänker sig ha kvar samma typ av kärnväljargrupper som man traditionellt haft, vilket är det enda reella alternativet, så är det knappast briljant i varje fall. Men utan strategi spelar det faktiskt ingen roll vart partiet går. Som Alice i underlandet. Om man inte vet vart man ska så spelar vägvalet ingen roll.