Satsa på framtiden!
Eftersom frågan är riktigt het så tänker jag posta lite inlägg i den skolpolitiska debatten. Som jag tidigare lite försiktigt annonserat så håller aftonbladet på med en rejäl granskning av den svenska skolan. Det verkar ha blivit en utlösande faktor för flera olika protester och till och med strejker. Det ligger rätt i tiden att prata skola helt enkelt.
Under 1990-talet genomfördes stora omstruktureringar i Sveriges skola. Stora kostnader flyttades från statens bord till kommunerna vilket har ökat geografiska skillnader i utbildningskvalitet. Allt var ett led i en mans strävan att sanera statsfinanserna efter en borgerlig mandatperiod. Mannen var fången i tanken att om man är i skuld är man ofri. Han heter Göran Persson.
Det är svårt att hitta fakta om nedskärningar. Det saknas statistik för mycket enligt rapport från svenskt näringsliv. Av de uppgifter som finns att tillgå drar man slutsatsen att skolans finansiering under 1990-talet i själva verket varit någorlunda konstant utslaget på antalet elever. Samtidigt menar Lärarförbundet på att alltfler uppsägningar sker, och i tidningar såsom svenska dagbladet finns uppgifter om att tre av fyra kommuner gör nedskärningar. Bilderna stämmer inte överens. Å ena sidan hävdar vissa att det sker enorma nedskärningar och å andra sidan hävdar andra att detta är en myt.
Dock kryllar det av berättelser om besparingar. I olika delar av landet ska det sparas. Maten får kosta allt mindre. Läromaterialet härstammar från tiden då Sovjetunionen fanns på kartan. Elever får inte plats i matsalen att äta. Gympasalarna räcker inte till för att klara trycket. Skolor avsedda för 250 elever måste bereda plats för 500 elver. Lärare som berättar om hur tiden inte finns för att planera lektioner, för att möta eleven och dennes behov. Och så vidare.
Bilderna stämmer inte. Men en sak som verkligen stämmer är att de kullarna som gick i grundskolan under mitten av 1990-talet i allt högre utsträckning går ut med ofullständiga betyg. Sverige dalar i internationella kunskapsmätningar, alltfler ungdomar får bokstavskombinationer ettiketterade på sig och allt fler ungdommar utvecklar tidigt depression.
Så frågan är hur detta ska lösas. Jag kan bara bidra med vad jag tror. Jag tror att lösningen på den här frågan är en av de absolut viktigaste frågorna för svensk politik att fundera över. Jag tror vi behöver öka lärartätheten. Minska antalet obehöriga lärare. Öka den generella vuxentätheten på skolan för att avlasta lärarna så att lärarna kan fokusera på sin huvuduppgift. Vi behöver vidare satsa på skolmaten. Elever måste ha näringsriktig och god mat för att prestera bra. Men jag tror också vi behöver konkretisera krav och förväntningar, våga ställa upp tydliga regler och agera när dessa bryts. Jag tror på tätare kontakt med föräldrar och ett gradvis introducerande till elevinflytande. Vi måste också göra en total översyn över hur skolan drivs idag. Vilka förväntingar har skolan på eleven? Vilka förutsättningar ges eleven att prestera? Hur kan vi förbättra arbetsmiljön och den akustiska miljon. Och så vidare. Varje skola måste lokalt ställa om från att betrakta elever som något som ska in i en standardprocess och sedan sparkas vidare i livet till individer som har olika förutsättningar, inlärningsstilar och krav på skolan. Och ja, allt detta kommer att kosta pengar. Självklart kommer det att kosta pengar. Det gör alla investeringar. Men jag tror att vi om 20 år, när effekterna kommer börja märkas, att vi kommer se ett Sverige med ökad konkurrenskraft, med växande ekonomi och med en betydligt mera välmående befolkning. För det är inte med låga löner vi kan konkurrera. Det är med världsledande utbildning och kunskapsnivå vi kan hitta våra styrkeområden och skapa en stark ekonomi. Så... Satsa på framtiden helt enkelt.
