Skolan måste fungera för alla!
Jag trodde det var för självklart för att sägas egentligen. Jag trodde vi kommit längre i jämställda Sverige. Det blir på något sätt ett lågvattenmärke att behöva påpeka något så självklart, nämligen: skolan måste fungera för alla. Det finns mängder av anledningar till det. Bland annat så är utbildningsväsendet essentiellt viktigt när det gäller att skapa en konkurrenskraft hos varje människa och hos nationen Sverige. En likvärdig utbildning är enormt viktig för ett jämställt och jämlikt samhälle. Utbildningen formar oss som människor när vi är som formbarast. Misstag kan inte rättas till i efterhand. Individer och grupper vars behov inte tillgodoseddes blir väldigt begränsade i sitt vuxna liv. Ovana att läsa och skriva ger nackdelar överallt i samhället exempelvis. Det exkluderar människor från information och fritt debatterande på internet bara för att nämna två exempel. Bristfälliga kunskaper i argumentationsteknik och dålig träning i att presentera saker gör att en av världens största fobier är att stå och prata inför folk. Dåliga argumentationsfärdigheter placerar personer också i ett klart underläge i många olika kontexter. Man klarar inte av att hävda sin rätt mot företag exempelvis eller driva sin egen linje i diskussioner och beslut. Så här kan jag hålla på länge. Men poängen är gjord. En bristfällig utbildning begränsar människan.
På Skolverkets hemsida finns en rapport som utifrån statistik om resultaten funderar över varför pojkar presterar allt sämre och flickor presterar bättre. Man skyller på antipluggkultur och en "feminiserad skola" och ser det som delorsaker. Men en spännande artikel på Newsmill ger betydligt mer relevant, lättillgänglig och helt enkelt bättre information om vad det handlar om:
"Skolans uppdrag att bibringa kunskaper har fått konkurrens av kravet på att utveckla eleverna socialt. Man ska inte bara som lärare skriva individuella utvecklingsplaner som avhandlar elevernas bokliga kunskaper, utan helst också sociala sådana. Vi ska dokumentera elevers sociala utveckling, deras "svaga och starka" sidor både vad gäller kunskaper och social förmåga. Önskvärd utveckling är samarbetsförmåga, flexibilitet, konfliktlösningsförmåga, ickeaggressivitet, ickekonkurrens, icketävlande, planeringsförmåga, struktureringsförmåga. Allt detta är flickor/kvinnors bord."
Jag skulle vilja citera hela artikeln, för den är så fruktansvärt bra (ett hett tips: läs den!), men då blir det liksom ingen plats över till resonemang. Så jag avstår tyvärr från detta. Detta är en del i varför pojkar presterar sämre. Skolan skräddarsys att passa flickor, alla metoder utgår ifrån flickor, och alla mål är typiska kvinnliga egenskaper. Vidare så vägs social förmåga in i många ämnens betyg. Det kvinnliga är norm och rätt, och mäns sätt att göra stämplas som fel och icke önskvärt. Alltså kan pojkar få dåliga betyg i matte och sedan sätta riktigt bra poäng på högskoleprovets mattedel. Men det finns ytterligare en faktor som är avgörande.
En annan artikel på Newsmill handlar om detta. I princip visar artikelförfattaren på ett mycket enkelt samband. När andelen kvinnliga lärare ökade i skolan ökade flickors motivation och kunskaper. Så långt är allt bra. Det som tyvärr också hände var att pojkars färdigheter och motivation gick åt motsatt håll, faktiskt ungefär i samma temp som lärarkåren blev allt kvinnligare. Alltså har pojkar ett dubbelt underläge; dels så har statsfeminismen sett till att bestraffa och motarbeta allt manligt och alla manliga tendenser och egenskaper och dels så finns inga manliga lärare. Manliga lärare tjänar som förebilder och undervisar också på ett sätt som passar pojkar bättre. Generaliserat naturligtvis. Så vad hamnar vi i?
Jo, vi hamnar i läget att allt fler pojkar inte får de basalaste färdigheterna för att kunna överleva i samhället. Vi hamnar i ett läge där dubbelt så många kvinnor som män påbörjar akademiska studier. Vi kommer till läget där män alltmer blir en underklass, egentligen enbart på grund av deras kön. Allt detta och mycket mer kokar nämligen ner till att pojkar och pojkars problem i skolan inte ses som ett problem. Internationellt har samma problem dykt upp. Man ser att kvinnor är på god väg att gå om män i lön enbart eftersom de får bättre utbildning. I Sverige blir det än mer skruvat eftersom statsfeminismen dessutom har skapat diverse glashissar för kvinnor i form av gräddfiler in i bolagsledningar, forskningstjänster, styrelser, företagande, kulturutövande... listan kan göras lång. Vi kommer snart att hamna i ett läge där nästan alla kvalificerade jobb görs av en kvinna och alla slitsamma underklassjobb utförs av män enbart på grund av att vi inte ger pojkar och flickor samma möjligheter i skolan. För att skolan uteslutande är anpassad efter flickor. Visst finns originalen, individerna som trotsar systemen och lyckas ändå trots alla odds. Jag är en av dem. För mig passade skolan. Men för många av mina manliga klasskamrater gjorde det inte det. Jag undrar vart de hamnar. Några hamnade på komvux har jag hört. Synd att man ska behöva hamna där enbart beroende på att man genetiskt har fel egenskaper och färdigheter.
Nej, rätten till likvärdig utbildning gäller alla. För mig betyder det att utbildningen verkligen måste fungera för alla. Grunden i ett fritt och modernt samhälle, där endast vi själva är begränsningen, är att alla får samma chans till utbildning och samma plattform att stå på. Ingen ska behöva få sämre anpassad utbildning bara för att han råkar ha en snopp mellan benen och lite andra generella styrkor än normen flickan. Då detta inträffar skapar vi genast ett samhälle som inte är jämställt. Det är faktiskt superviktigt. Skolan MÅSTE fungera för ALLA!
